Jubel
Nu är jag glad! Så glad att jag t o m offrar en del av min lunch för att skriva inlägg på bloggen!
Idag har vi nämligen på morgonen fått det glädjefulla beskedet att en asylsökande kvinna här i Luleå fått uppehållstillstånd efter snart åtta år i Sverige. Hela historien kan jag givetvis inte dra men hon kommer från Iran och är kristen. Hennes ursprungliga asylskäl har inte riktigt godkänts - även om skrivningarna är en aning mer positiva i detta sista beslut än i de tidigare - utan det blir på synnerligen ömmande skäl eller vad det nu hette. Alltså i praktiken att hon varit så länge i landet och hunnit bli integrerad här. I januari detta år hade hon kommit över fyra-års-gränsen sedan sitt första avslag i Utlänningsnämnden. Då preskriberas ju det gamla fallet och man får söka på nytt. Det är då underförstått att har man väntat så länge utan att ha blivit avvisad så bör mycket tala för att man får uppehållstillstånd. Så skedde också
Under flera år har hon varit engagerad i vår församling bla i barnarbetet och som kyrkvärd. Vi har även nu på slutet kunnat erbjuda henne viss anställning som vikarie.
Stort tack till alla här i församlingen som varit till stöd och hjälp under åren, framförallt Tuula, Margareta och Lennart men även alla andra. Stort tack till alla som på längre avstånd tålmodigt svarat på våra många frågor och givit goda råd i arbetet - särskilt syster Karin i Alsike kloster. Slutligen tack till advokaten och framförallt:
Tack gode Gud!
Idag har vi nämligen på morgonen fått det glädjefulla beskedet att en asylsökande kvinna här i Luleå fått uppehållstillstånd efter snart åtta år i Sverige. Hela historien kan jag givetvis inte dra men hon kommer från Iran och är kristen. Hennes ursprungliga asylskäl har inte riktigt godkänts - även om skrivningarna är en aning mer positiva i detta sista beslut än i de tidigare - utan det blir på synnerligen ömmande skäl eller vad det nu hette. Alltså i praktiken att hon varit så länge i landet och hunnit bli integrerad här. I januari detta år hade hon kommit över fyra-års-gränsen sedan sitt första avslag i Utlänningsnämnden. Då preskriberas ju det gamla fallet och man får söka på nytt. Det är då underförstått att har man väntat så länge utan att ha blivit avvisad så bör mycket tala för att man får uppehållstillstånd. Så skedde också
Under flera år har hon varit engagerad i vår församling bla i barnarbetet och som kyrkvärd. Vi har även nu på slutet kunnat erbjuda henne viss anställning som vikarie.
Stort tack till alla här i församlingen som varit till stöd och hjälp under åren, framförallt Tuula, Margareta och Lennart men även alla andra. Stort tack till alla som på längre avstånd tålmodigt svarat på våra många frågor och givit goda råd i arbetet - särskilt syster Karin i Alsike kloster. Slutligen tack till advokaten och framförallt:
Tack gode Gud!
Kommentarer
Postat av: SvBG
Så glädjande läsa om detta! :-D
Trackback
