Idag

var det dags för årliga turen till Haparanda och Torneå.
 
Det är Mats som årligen vill dit och erbjuder mig följa. Första ärendet är att se till att hans morföräldrars grav i Haparanda är i fint skick. En fast rutin har utvecklats. Efter kyrkogården blir det IKEA där vi startar med förmiddagskaffe. Sen runt i första halvan av varuhuset så vi passerar matsalen vid lunchtid. Denna gång var dock kön lång. 45 minuter fick vi köa innan vi med våra brickor kunde slå oss ned vid ledigt bord. Sen andra halvan av varuhuset och till slut betalning. Fastän ingen av oss behövde något lyckades Mats bränna drygt 500 och jag ca hälften.
 
Efter det färd till Torneå och kyrkogården vid kyrkan som liknar Skellefteå lands där Mats mormors mor vilar i en grav som alltid måste rensas ordentligt. Eftersom min förmåga böja mig till marken med bibehållen balans är begränsad brukar jag ta sikte på lämplig parkbänk under det att Mats arbetar. Idag duggregnade det dock så jag valde sitta i kyrkan. Mats fick också hjälp av god vän till oss båda och f d arbetskamrat till honom som också var med på utfärden. (Under vårt IKEA-besök hade hon hälsat på annan vän på äldreboende).
 
Efter andra kyrkogårdsbesöket passade vi på inhandla sånt som man inte lika lätt får tag på i Sverige, bl a visst bröd och lakrits.
 
Sen hemåt men inte raka spåret. Avstickare till goda vänner som har sommarstuga en bit från E4. Där blev det mat och kaffe. Sittande på deras stugaltan kunde jag inte låta bli uttrycka insikten att ska man som sommarledig förmå sig lämna en sådan oas för att köra många mil för att gå i gudstjänst då vill det till att gudstjänsten har kvalité.
 
Sista delen av hemfärden regnade det rejält varför jag valde försöka få på mig jackan där jag satt i baksätet. Försent insåg jag att krånglat på mig jackan med säkerhetsbältet på😄. Insåg snabbt att jag nästan skulle behöva vara utbrytarkungen Houdini för att ta mig ur det läge jag försatt mig i. Men with a little help from my friends ordnade det sig.
 
Sist kom Mats in till mig och lånade lite utrustning som han behöver när han på söndag ska fira högmässa på Lillstrand.
 

Årliga sommarfesten

till vilken Mats inbjuder ett antal vänner tillika prästkollegor, avhölls i hans sommarstuga i Kallax i måndags. Samling till kaffe ca kl 15, lite senare grillning, mat, bastu med dopp i havet, samvaro igen och sist aftonbön i form av Completorium med de sista som skulle sova över - tre gav sig hemåt redan under kvällen, före eller efter bastun.
 
God mat och trevlig gemenskap. Enligt Mats har vi hållit igång denna årliga tradition sedan 2011. Alltså var detta trettonde gången, sa han (!), men jag säger att i så fall är väl detta fjortonde gången? Förutom Mats själv är vi två som varit med alla år.
 
Själv blir jag äldre och vingligare för varje år. Känner mig som den lame vid Betesdadammen: jag behöver någon som "hjälper mig ner i vattnet" när vi under bastandet ska ta ett dopp. I år var Mats mig behjälplig, i fjol var det Niklas. Tur att man har hjälpsamma och trofasta vänner.
 

Kristi Förklarings dag

En fördel med gudstjänst på aftonen är att man kan ägna tid åt att fila på predikan under dagen. Det gjorde jag ett tag efter lunch. Om predikan blev bättre av det får andra bedöma.
 
Men tidiga morgonen ägnade jag åt annat. Jag tog en promenad till Lulsundet och tog ett dopp. I morgon är det nämligen årliga sommarfesten i Kallax. Vill ju inte att doppet då efter kvällsbastun ska bli årets första.
 
32 lär vi ha varit i gudstjänsten. Det var egentligen Stefan som var den tjänstgörande men han frågade om jag ville predika. När jag besvarat det jakande så frågade jag om jag kunde få leda själva nattvardsliturgin också. Det är ju enklast för mig. Bara stå bakom altaret. Inget gående och vridande och vändande. Roligt erfara att jag fortfarande klarar det. Hur länge?
 

Sjukkommunion

förrättade jag idag. På äldreboende hos kvinna jag tidigare mött i kyrkan åtskilliga gånger. Jag har troligen nämnt det förr men detta att få komma med sakramentet till någon som är gammal, sjuk eller avsidestagen har jag alltid upplevt som en av prästtjänstens finaste uppgifter. Här handlar det om att bry sig om Jesu minsta bröder och systrar.
 
Att jag ibland fått ge kommunion till människor vars förståelse för skeendet blivit begränsat pga begynnande senilitet har inte hindrat mig. Om man vet att en människa varit regelbunden kommunikant under lång tid så vill jag förutsätta att hon vill det även när möjligheten uttrycka eget önskemål försvunnit och det i praktiken blir anhörig som för saken på tal med den gamle/sjuke.
 
Varför kallar vi f ö denna tjänst för sjukkommunion? (1986 års handbok). I gamla handboken (1942) hette det Sjukas nattvardsgång. Jag firar alltid dessa gudstjänster så fullödigt som möjligt. Oftast sjunger jag liturgin, ibland blir det läst mässa. Trogna gudstjänstfirare som inte längre kan ta sig till Herrens hus ska likväl få så mycket som möjligt och sannolikt är det så att melodierna (Helig och O Guds Lamm) finns nånstans i minnet kanske mer än texterna.
 
När jag tänker på detta dras mina tankar till det vi fick jobba med som anställda sista åren jag var i tjänst: att redovisa alla arbetstimmar under de olika kategorierna gudstjänst, undervisning, diakoni, mission. I Luleå Domkyrkoförsamling hade det föreslagits att sjukkommunioner hör till diakoni - ni vet bry sig om gamla och sjuka typisk diakoni! Jag protesterade bestämt och fick igenom att sjukkommunioner hör under gudstjänst. Sjukkommunion (Sjukas nattvardsgång) är ju ersättning för deltagande i församlingens gemensamma gudstjänst.
 

Utformning av och text på gravstenen

Funderade vi lite på. Val av sten gick rätt fort även om vi kort övervägde både ljus och röd sten. Att framsidan skulle vara blankpolerad och texten i vitt var enkelt val. Likaså val av symbol, uppståndelsekors precis som i dödsannonsen.
 
Att några rader ur psalmen Blott en dag* skulle vara med blev också klart. Maria har uttryckt att det var hennes favoritpsalm och vi hade också med den vid den förbönsgudstjänst vi ordnade för Maria i Hertsökyrkan förra sommaren. Men vilka rader ur psalmen?
 
Först funderade vi på
 
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär
(Ur vers 3)
 
Men sedan började vi tänka att de orden är en bön och vi istället ville ha något som mer tydligt uttrycker tro och bekännelse. 
 
Så till sist blev det
 
Själv han är mig alla dagar nära
för var särskild tid med särskild nåd
(Ur vers 2)
 
Och det känns för oss som att det varit Marias erfarenhet, inte bara under cancersjukdomen sista året utan under alla de drygt 20 år hon varit rörelsehindrad och rullstolsburen. Oftast vid gott mod och glatt humör. Visst har hon varit ledsen och orolig ibland men aldrig utan bärande tro och förtröstan. 
 

 
* läser (eller sjunger) man texten i lugn och ro så inser man vilken fin text det är. Tyvärr för oss präster har man ju ibland varit less på den efter begravningar som räknas i fyrsiffriga tal. Den är klart värd ett bättre öde.
 

Gravstenen

blev idag monterad. Simon och jag var där och såg på. Vi hade också med en bukett.
 
 
 
 
 

Sjätte söndagen efter Trefaldighet

Övervägde fara till kyrka på förmiddagen. Men då det regnade lockade det inte att ge sig ut. Det blev istället vanliga kyrkan i Hertsön på aftonen. Ca 30 deltagare. Mats var tjänstgörande - både liturg och predikant. Inget fel givetvis. Jag uppskattar hans predikningar alltmer. Genomtänkta, klara och innehållsrika. Dessutom kan han konsten att sluta. Inga meningslösa landningsvarv. Idag avslutade han t o m genom att predika syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod. Som en riktig laestadianpredikant således. Fortsätter han så blir han kanske till slut godkänd predika även i Fridsförbundet (öst-bönhuset). Han har ju redan konfirmerat i Fridsförbundet, flera gånger lett nattvardsgudstjänster (dock i Örnäskyrkan inte i bönhuset) och hållit passionsandakt i stilla veckan - det är ju nästan som en "riktig" predikan. (Även lett flera nattvardsgudstjänster i Bodens fridsförbund  och döpt åtskilliga barn). På god väg således.
 
Några personer träffade jag också som kommit några gånger. Roligt om de dyker upp igen. En av dem var barndomskompis med mina barn. Roligt se henne i kyrkan. Men lite tråkigt samtidigt när man får höra från andra av dessa "nya" att skälet till att de kommer till Hertsökyrkan är att de inte känner sig hemma (och riktigt välkomna) i sin hemförsamling där de egentligen skulle vilja vara med. Allt svårare för många finna en gudstjänstgemenskap där både "nya"* och redan avgjorda allvarsamma kristna kan känna sig hemma.
 
Efter mässan kom Mats förbi mig på kvällste eftersom han avsåg sova i sin lägenhet i natt. Vi har lägenheter i samma hus.
 
Kommande söndag (Kristi förklarings dag) predikar jag i Hertsökyrkan. Då gäller det komma på en bra liknelse så min gammelsvåger i Uppsala blir nöjd.
 

 
* att även vi i Hertsökyrkan haft allvarliga brister i detta avseende är jag mycket väl medveten om.
 

Apostladagen - Femte söndagen efter Trefaldighet

Idag blev jag bjuden på kalas. En av grannkvinnorna fyllde 80 för några dagar sedan. Nu blev jag inbjuden äta upp resterna från kalaset. Den andra grannen - även äldre dam vars 87-årsdag firades för två veckor sedan - var också med. Trevlig stund med riktigt kok-kaffe. Inte fel.. Som bara 70-årig kände jag mig som rena ungdomen. Inte fel det heller. Men jag haltar mer än de båda tillsammans. Alltid en tröst för den som vill känna sig som en mogen och vis man😊
 
Sen blev det färd till kyrkan. Mässorna är ju kl 18 under sommartiden. Att det firas gudstjänster hela sommaren är något jag kan ta åt mig äran av utan att överdriva. När jag började som distriktspräst var regeln att kyrkan "stängde" när det var sommaruppehåll i barngrupperna. Första åtgärden blev att korta tiden utan gudstjänster. Under några år hade vi sedan aftongudstjänst var annan vecka och gick omlott med Björkskatakyrkan. Några somrar hade också Fridsförbundet (innan bönhuset fanns) sina sommargudstjänster i Hertsökyrkan. Och ibland, när präst ej var tillgänglig, kunde även diakon eller pedagog leda en enklare andakt.
 
Men till sist var vi framme vid kompletta mässor hela somrarna. Det är som jag sagt i andra sammanhang när det gäller gudstjänstliv: man ska ställa in siktet så man vet åt vilket håll man vill och sedan gå tydliga steg i den riktningen och inte ge upp även om de första stegen blir korta...
 
Ikväll var det Stefan som fick skörda frukterna av detta enträgna arbete när han ledde högmässa. 32 var vi enligt kyrkvärden Gustav. Inget fel på predikan givetvis. Men ett intressant påpekande gjorde Stefan. När man följer Lukasevangeliet är det ju uppenbart att den Petri kallelse som är dagens evangelium (Lk 5) inte är direkt i början av Jesu verksamhet. Nej han har hunnit med åtskilligt redan i kapitel fyra. Läs själv.
 

Den Helige Johannes Döparens dag

- enligt nuvarande svenska almanackan som följer Svenska kyrkans nuvarande kyrkoår, kanske bäst att tillägga. Ingen ordning. Jag har skrivit det förr men det gäller ännu: att separera helgen, som i senaste versionen av sv kyrkans evangeliebok - midsommardag på lördag och Johannes döparen på söndag - är en ren eftergift för folkfromheten. 
 
Idag for jag till Hertsökyrkan kl 18. Bara 20 personer var vi. Men lika gedigen och klar predikan som alltid av Mats. Och så fullständig högmässa förstås. 
 
Hur högmässa utan nattvard uppkommit verkar konstigt idag. eftersom mässa och nattvard är samma sak. Dock är förklaringen rätt enkel. Förr krävdes mer innan man fick gå till nattvarden. Bl a skulle man i förväg anmäla sig hos prästen. Beredskap duka nattvardsbordet fanns alltid men om ingen anmält sig så lämnade man bara nattvardsdelen i högmässan. Och prästen fick absolut inte fira nattvard ensam och ge åt sig själv. Det ansågs katolskt. 
 

Midsommarhelg

Igår for Simon och jag till Friluftsmuséet Hägnan mitt på dagen. Stannade några timmar. Fikade medhavt fika. Vid bordet där vi satte oss kom vi i samspråk med man som lärt sig en del kinesiska. Hur mycket var dock svårt för oss att bedöma. Men roligt för Simon som läste lite kinesiska i högstadiet. Med betoning på lite ska kanske för säkerhets skull tilläggas. Roligt ändå.
 
På kvällen var vi sedan, tillsammans med Jonas, bjudna på middag hos Lena. Trevligt det med.
 
Idag, Midsommardagen enligt svenska almanackan, hade jag två naturliga alternativ till gudstjänst: kl 11 i Örnäset och 18 i Hertsön. Högmässa ledd av Bosse i båda fallen. Precis som när jag själv under åren fått dubblera gudstjänst funderar man vilken predikan som blir bäst. Den första så den andra bara blir avslagen repris? Eller den andra så den första bara är uppvärmning?
 
Valde Örnäset. Samma känsla som tidigare: svårt få till levande församlingsaktivitet i liturgin i så stort gudstjänstrum med bara några tiotal deltagare.
 
Buss både dit och hem. Så har jag glatt Greta också med mitt icke-bilkörande.
 

Tredje söndagen efter Trefaldighet

Två gudstjänster idag. Men inte Hertsökyrkan f.m. och bönhus e.m. som det oftast är när jag dubblerar. Nej, Domkyrkan på förmiddagen och Hertsökyrkan på eftermiddagen.
 
Min närmaste granne (äldre dam 87 år) har vid något tillfälle uttryckt önskan dels få se Domkyrkan dels få möta prästen Anna Krigsman som hon tidigare mött i något (flera?) sammanhang. Och idag fanns tillfället. Bil således till Domkyrkan. Fullständig högmässa - färdig på mindre än en timme. Då är det ändå ljuständning för var ock en av alla döpta och avlidna, vilket tar en stund. Då förstår ni att den tid som återstår till predikan inte blir så lång. 
 
Träffade också annan f d kollega med rötter i Skellefteå. Hon och jag brukar kärvänligt reta varandra eftersom vi håller på olika hockeylag. Fick då berätta att jag bland Marias grejer fann en Skellefteå AIK- mugg som jag lade beslag på.
Gissar att Maria fått den från sina vänner. Berättade dock att i mitt köksskåp får den ensamma stackars SAIK-muggen trängas med fyra LHF-muggar.
 
 
En stunds hemmavistelse sedan med färdigställande av bouppteckning efter Maria. Hamburgare till middag, sen till Hertsökyrkan där Stefan ledde mässa. Den tog en timme och en kvart. Och då tänder vi bara ett ljus för alla döpta och ett för alla avlidna.
 
Efter mässan tog jag en stund med en av kyrkvärdarna som är revisor och lät honom leda bouppteckningsmötet. Övrig närvarande var jag, Lena hade gett mig fullmakt. Så nu är det klart. Skönt.
 
Mats hjälpte Stefan med distributionen. Innan Mats återvände till stugan i Kallax kom han förbi mig på en kopp te.
 

Spelmansstämma

på Friluftsmuseet i Gammelstad idag. Simon och jag kom dit mitt på dagen och stannade tills programmet var slut. Till sin glädje mötte han sin tidigare nyckelharpslärare Mia från skoltiden och de beslöt spela några låtar tillsammans. Och när aktiviteterna slutat med Allspel vid 16-tiden spelade de ytterligare några låtar vid vårt bord. Roligt för Simon. Jag imponeras av att han håller så många olika låtar i huvudet. Och lika ìmponerad blir jag att hon, nu 81 år gammal, fortfarande spelar och kommer ihåg låtar. Inga noter är det ju som gäller.
 
Lena kom också med sin assistent. Tyvärr fanns ingen tid för Hk-buss förrän senare under eftermiddagen så det blev kortare stund.
 
Trevlig dag. Tyvärr missade vi den obligatoriska palten. Vi ville vänta tills vi var nog hungriga men då hade andra hungriga ätit upp allt. Palt på Spelmansstämman är annars etablerad tradition i familjen.
 

10 juni

Personlig jubileumsdag. Min prästvigningsdag 1979. 45-årsjubileum således.
Hur länge ska man utöva ämbetet? Så länge man klarar det? I går vid kyrkkaffet fick jag höra historien om den norske förkunnaren Wislöff som fick en predikokallelse på sin ålders höst. Han var tveksam att svara ja för han tyckte det var svårt med kontakter då han börjat höra så illa. Då fick han svaret
- Du behöver inte höra, det är vi som ska höra!

Andra söndagen efter Trefaldighet

Högmässa som vanligt. 57 deltagare. Unge kyrkvärden Gustav distribuerade. Oftast är det hans pappa som rycker in i den uppgiften när de tjänstgör tillsammans. Idag var Bosse inspirerad alternativt långrandig. Tiden närmade sig kl 13 innan det var helt klart.
 
Jag hann också betänka att dagens evangelietext om  det stora gästabudet var predikotext vid den första högmässa jag höll i Nederluleå kyrka efter min prästvigning. Men Bosse uppehöll sig - som ofta - mest i GT-texten.
 
Tyvärr hade jag inte mina hörapparater. De satt i laddaren hemma eftersom jag glömde sätta dem där igår kväll. Alltså fick jag ta en hörstav som finns i kyrkan. Inget fel på.ljudet men jag tyckte det var jobbigt hålla den mot örat hela tiden. Så jag missade nog ett och annat men betvivlar inte att även de delar av Bosses predikan jag inte orkade höra var helt enligt allmänkyrklig tro och bekännelse.
 
Enkelt kyrkkaffe (= pappmuggar och pappersassietter) men fikat var gott. Vid kaffebordet gjorde jag en upplevelse: det är lättare höra dem som sitter vid samma bord - om dom talar tydligt rakt mot mig - när jag inte har hörapparater för då slipper jag helt det högljudda surret från de andra borden. Intressant lärdom.
 
Precis innan jag gick fick jag i hallen en fråga om oblater. Givetvis försvarade jag att det bör vara traditionella veteoblater - med gluten! 
 
Hemma en kort stund. Sen till Lena där jag följde med henne i Hk-bussen till kyrkogården och Marias grav. Hon hade ännu inte varit där. Vi får fara igen och ta kort när gravstenen levererats och satts på plats.
 
Nu EU-valvaka.
 

Nu är allt fixat

som har med Marias lägenhet att göra. Redan i måndags var jag in till nyckelfirman för att lämna in Marias nycklar. Hon hade kvitterat ut flera för att alla personliga assistenter skulle ha en var. Men när jag lämnade dem jag hade visade det sig att det var två för lite. Nå, jag fick några dar till på mig och vi har försökt kolla med de assistenter som jobbat hos henne senaste tiden. Men inget napp. Så idag var det bara att bita i det sura äpplet, lämna in dem jag hade och betala för låsbyte. 
 
Det sista var ju lite onödigt men skönt att allt är slut nu.
 
Efter detta ärende fick jag för mig gå och förtidsrösta i EU-valet. Vilken fråga ska man låta ha störst inflytande över ens partival? Klimatet?  Där tävlar ju alla att vara bäst. Nån annan fråga? Ukraina? Om det är ju alla överens - än så länge. Ge sin röst till ett traditionellt parti i akt och mening minska inflytandet från extremhögern? (Samma taktik som sossarna hade mot Sverigedemokraterna i kyrkomötet - totalt misslyckad strategi.) Eller ska man bara oreflekterat rösta på samma parti som i riksdagsvalen? Eller försöka skaffa sig en s k egen mening? Om vadå, hur stor vargstammen ska vara? Eller abortfrågan. Läste för någon dag sedan att Katolska kyrkan uttalat att man inte bör ge sin röst till någon abortförespråkare. Det borde ge Kristna Värdepartiet många röster.
 
Vi vet på söndag kväll.
 
I morgon är det nationaldagen.
 

RSS 2.0