Torbjörn Lindahl

Denna söndag och Sjätte efter Trefaldighet tyckte jag som ung (teol stud) var svåra predika över. Mycket lättare med andra, tredje, femte  och givetvis sjunde söndagen efter Trefaldighet, dvs Kristi förklarings dag. Enklare, naturligare predikoämnen i söndagens ämne och givetvis lättare predikotexter. Men under tjänstebiträdessomrar under studietiden var chansen stor att man fick någon av dessa oturssöndagar. Nå, lika bra lära sig ta tjuren vid hornen direkt kanske.

 

I år behövde jag dock inte oroa mig. Det var Mats som höll högmässorna både i Örnäset kl 11 och Hertsön kl 18. Jag var på den senare. 20 deltagare. Kring 35 hade det varit i Örnäset sa han när han på väg ut till stugan i Kallax stannade till hos mig och fick kyrkkaffe på altanen. 

 

Sedvanlig utvärdering av helgen. Då fick vi också nämna att jag kl 16 predikat i Fridsförbundets bönhus. Även där märktes att det är sommar och semestertider - mindre folk. Och kanske stormötestider. Det sades att det pågår sommarmöte någonstans i Österbotten och många var nog där. Recensera egen predikan gör jag inte. Nöjer mig med att nämna att jag till mötesledaren Benjamin uttryckte min glädje över att i bönhuset få sjunga gamla gedigna psalmer. Tänk bara Jag nu den säkra grunden vunnit som slutpsalm, alla verser. Det är annat än de ständiga s k lovsånger (med många gånger rätt banala texter, tyvärr) som enligt återkommande debatter i tidningen Dagen numera helt lär dominera många frikyrkliga gudstjänster. Jo, jag uppskattar också lovsånger men om de helt tränger ut psalmsången ("unisona församlingssången" på frikyrkiska), nej, då blir jag på tvären. De som tror att ungdomarna skulle svika om "lovsångerna" försvann, bör besöka sångkväll på ett laestadianskt stormöte!

 

På vägen hem lördag kväll sa Mats att han håller högmässan i Örnäset "i morgon", dvs söndag, dvs igår när detta skrivs. Anders sa att han alltid prioriterar förmiddagsgudstjänst. För mig blev det ett val, Örnäset 11 eller Hertsön 18. Har ju flera gånger uttryckt att jag föredrar kl 11 men också Hertsökyrkan. =???. Nå, sovmorgon avgjorde saken. Det blev Hertsön. Bosse celebrerade och predikade. I den senare rollen koncentrerade han sig - som ofta - på GT-texten.

 

Det innebar att han lämnade evangeliet om kvinnan med det borttappade men återfunna myntet. Lite synd. Det finns ju mycket säga även om den texten särskilt om man betonar de detaljer som skiljer den liknelsen från det bortsprugna fåret och förlorade sonen. Men givetvis var hans Gt-predikan värdefull och givande. Men - predikosjuk som jag är - jag kan inte låta bli skriva något om evangelietexten som jag skulle predikat över om det det varit min tur tala.* och **

 

1. Man noterar först att det är en kvinna som förlorat något. Inte herde som i första liknelsen i Lk 15, inte Fader som i den tredje. Det är väl allmänt att denna liknelse är den av de tre som det talas mest sällan över. Herden har vi lätt tänka som den gode Herden, dvs Jesus, dvs Sonen i treenigheten; fadern är givetvis den himmelske Fadern. Men vem är kvinnan? Givetvis Kristi brud dvs Kyrkan, församlingen. Och vem verkar där? Jo, den Helige Ande (bara att läsa trosbekännelsen). Och vips är hela treenigheten på plats i Lk 15.

 

2. Man noterar dessutom att myntet förlorats i hemmet, inte ute i berg och dalar som bortsprugna fåret, inte heller i främmande land som den förlorade sonen utan i hemmet dvs i församlingens yttre synliga gemenskap. Kanske en särskild risk för barndomskristna; lever med till det yttre i gudstjänstgemenskap och församlingsverksamhet men likväl blivit borttappad då den personliga levande tron förlorats - eller aldrig på allvar blivit tänd.

 

3. Sannolikt är det också så att detta inte är vilket mynt som helst; att förlora en tiondel av sina kontanter behöver inte vara en katastrof. Det kan vara ett bröllopssmycke som en kvinna bar runt huvudet (alltid eller vid vissa tillfällen?). Fattas en del av smycket blir det oanvändbart.

 

Tänkvärt även för kyrkolivet, församlingen. Fattas bara en länk i " församlingssmycket" borde angelägenheten för hela församlingsgemenskapen att finna det borttappade vara stor. Vilka (på väg att bli) borttappade finns i din närhet?

 

 

* denna text predikade jag över på Stormötet I Arcushallen här i Luleå för två år sedan

 

** nu får min gamle kamrat vara nöjd, han som ofta önskat predikningar här på bloggen

 

dvs laestadianskt sådant har pågått i Haparanda fredag, lördag och söndag.

 

Igår var Mats och jag och Anders Joelsson där. Vi åkte lördag morgon och kom precis i tid för första predikan. Tyvärr såg jag inte vilken bänksektion som hade hörslinga så det var lite svårt höra där jag satt. Men det mesta uppfattade jag nog. Under kaffepausen sedan fick jag information om var hörslingan fanns så jag kunde höra eftermiddagens predikningar acceptabelt bra.

 

Vid både kaffe och middag var alla ytterst artiga mot gammal man med rollator och i några fall drog med mig att smita förbi hela kön. Inga yngre protesterade. I närheten av serveringsdiskarna fanns även två bord reserverade för seniorer.

 

Mats och Anders for också över till Torneå där Mats årligen rensar ogräs från en släktgrav vid kyrkan. Det innebar att de missade vad jag upplevde som dagens mest givande predikan. I densamma kyrkan (den som ser ut som Skellefte lands) var det sedan sångkväll kl 21 (svensk tid). Men då var vi redan på väg hem.

 

Kanske var det för att minska stressen till sångkvällen som mässan firades redan 16.30 och inte 18 som brukligt varit. Ca 2000 kommunikanter sades det ha varit. Mats var med och distribuerade. För mig var det nog första gången sedan jag blev präst som jag deltagit i stormötesnattvardsgång utan att vara med i distributionen. Men jag skulle åtskilliga gånger ha snubblat i gräset  (det är ju tältmöte!). Jag tvingas allt oftare stava på läxan allt har sin tid. Tid tog också distributionen trots att åtta präster och lekmän samtidigt tjänade vid den vida altarringen (några avbytare fanns också).*

 

Roligt var det att även se en av de unga västlaestadianska män jag mötte i onsdags. Varför han var på "fel" laestadianmöte vet jag inte. Men hos mig väcker det frågor: vad är större fel (enligt laestadiansk tro): att gå till kyrkans högmässa (vilket han erkände att han gjorde på sin studieort) eller till fel laestadiangrupp? **

 

 

* man borde effektivisera nattvardsutdelandet. Varför inte också ha utdelningsstationer på fler ställen i tältet, där man köar och tar emot stående? Alla måste inte kommunicera vid altarringen.

 

** det senare skulle jag tro. Redan i början av mitt livs laestadiantid (50 år sedan) lärde jag mig av en predikant att man "kan inte vara med i två olika Guds riken samtidigt."

 

var kvällen.

 

Kristen kompis sedan många år bjöd upp mig till sitt sommarhus efter Råneälven. (Har varit där förrut.) Denna gång hade han bjudit in ett gäng yngre släktingar och vänner. Om skälet var att de skulle få träffa en vettig präst eller att jag skulle få lära mig något av en grupp riktiga kristna - västlaestadianer - det utredde vi inte ordentligt. I vart fall blev det en fin kväll med ytterst givande och (som jag uppfattade det) uppriktiga samtal. Mellan samtalen blev det pizza, bastu, badtunna, jordgubbar med glass och kaffe och sist korvgrillning. 

 

Enda smolket i glädjebägaren stod jag själv för. På väg till bastun snubblade jag i gräset och behövde hjälp resa mig. När jag skulle i och ur (fr a då!) badtunnan behövde jag stöd av flera personer. Men ungdomarna var ytterst vänliga och hjälpsamma så allt gick bra.

 

Tack kära vänner för en fin kväll.

 

Men en kväll som denna med färd både på E4 (snabbt) och Råneälvsvägen (kurvig)  då kände jag verkligen saknad efter motorcykeln.*

 

 

* Min gamle kamrat och Ann O Nym noterar

 

Alltid problem välja kyrka nu när Hertsökyrkan har sina högmässor kl 18. Ska man gå i "sin" kyrka eller gå kl 11 någon annanstans så man får vanlig tid? Det är frågan. Och i Örnäsdelen av domkyrkoförsamlingen låter man under semestertider ofta samma präst ha Örnäset 11 och Hertsön 18. Då spelar det ingen roll var man går. Valet blir mellan att få vanlig tid eller sin vanliga kyrka. Idag var Stefan präst. 

 

Jag valde  mässa i Hertsön på kvällen, men dagtid for jag snabbt förbi äldre sonen Jonas och när jag ändå var på Örnäset for jag till kyrkan just när mässan slutat i ett försök få träffa och samtala med Stefan. Det lyckades, vi gick och åt pizza tillsammans. Alltid värdefulla samtal med denne gode broder.

 

Hur många som deltagit i högmässan vet jag inte men ett flertal kände jag igen som ofta gått i Hertsön. Det verkar som om vi nu, sedan Stefan kom till Örnäset, fått konkurens i rollen som enda kyrkan det är värt gå i.

 

Medan vi satt och pratade på pizzerian fick jag telefon från annan god vän som ville bjuda mig komma till västlaestadianska bönhuset kl 15. Och eftersom jag redan var mätt av pizza och inget hindrade mig i väntan på kvällsmässan så beslöt jag acceptera inbjudan.

 

Även i väst är det trevligt, det har jag väl sagt förrut. Alla vänliga. Men som ofta är den upplästa predikan av Laestadius betydligt mer givande än den fria predikan som sen följer. Kaffe och sen kort promenad till Hertsökyrkan där jag fick både mässa och fin predikan av Stefan. 31 deltagare. Tur var det att jag fick en högmässa till sist för då kunde jag fara hem med känslan att jag varit på en riktig gudstjänst..

 

När det gäller rivningen av spismuren i kyrkstugan. Idag var även Jonas med. Simon var glad ha sin äldre bror med. Då kunde de tillsammans gå lös på murningen med både stor och liten slägga. Jo, allt blev rivet. Vi hann även två vändor till sopstationen i Sunderbyn med sönderslaget tegel och murbruk. Nu återstår bara ytterligare städning.

 

Men kallt var det och mer och mer regn för varje timme. Två gånger tog vi kaffepaus i Lenas stuga och värmde oss och kläder vid elden i öppna spisen.

 

Även jag fick nytta av sönerna när jag en gång vinglade omkull på det ojämna underlaget och inte lyckades resa mig. De fick helt enkelt ta mig under varsin arm och lyfta mig upp. Jag säger bara: Psalt 127:4-5* 

 

 

* särskilt en översättning som har den ordagranna översättningen söner

 

Och nu har det blivit sommartid i favoritkyrkan, så två dagar i rad har jag gått i högmässa kl 18. Har nog klagat tidigare, men upprepar mig: svårt få till den äkta helgkänslan när högmässan är på kvällstid.

 

I går var det Stefan som celebrerade och predikade, idag Bosse. Drygt 25 deltagare igår, ca tio färre idag. Som vanligt inget fel på vare sig predikan eller det liturgiska.

 

Midsommardagen for Simon och jag till kyrkstugan och drack lunchkaffe under vår korkek (läs: lönn), idag var jag till Lars-Gunnar Ottestigs stuga och fick god lunch.

 

Nu är midsommar över, så då återstår bara väntan på att sommaren snart tar slut.😆

 

Tog bil till Örnäskyrkan idag. Mats ledde högmässan. Lars-Gunnar som är uppe från Uppsala distribuerade. Roligt möta sin prästvigningskamrat. När det gäller Mats är det ju inget problem med att sköta de prästerliga uppgifterna i mässan. Både liturgi och predikan får klart godkänt. Även denna gång i Örnäset såg jag flera deltagare som i åratal varit trogna i Hertsökyrkan.

 

Efteråt for jag hem till en av kyrkvärdarna (dock inte i tjänst idag) för samtal om Frimodig kyrka inför höstens kyrkoval. Där blev det också försenad lunch.

 

Senare framåt aftonen kom Mats förbi hos mig just när jag skulle dricka kaffe efter middagen ute på altanen. Då fick vi vår söndagliga utvärdering av helgen.

 

Innan vi skildes beslutade vi också att tillsammans åka en dag (lördag) till stormötet i Haparanda första helgen i juli.

 

på Hägnan i Gammelstad denna helg. Det mesta programmet under lördagen. Simon och jag var där givetvis. Han med sin nyckelharpa. Den fick han också använda på scenen, när han spelade två låtar tillsammans med sin tidigare lärare Mia och en man från Västerbotten (?). När dagen avslutades med allspel vid 16-tiden var han dock inte med på scenen. Då var vi vid Lanthandeln. Men några låtar kunde han så då stämde han in på avstånd.

 

Givetvis blev det palt i Långlogen. En kompis till Simon dök också upp, så även Lena med assistent.

 

Trevlig dag.

 

När vi varit hemma och vilat några timmar cyklade Simon tillbaka till Gammelstad och var med och spelade vid Gillestugan. Kom hem sent.

 

Då han var borta hade jag suttit och sett den tre och en halv timme långa filmen De sju samurajerna, omtalad som en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Varför den förtjänar det omdömet kanske jag inte riktigt förstår. Men nu har jag I alla fall sett den.*

 

 

* i min ringa person kanske den mest befäste de fördomar jag inhämtat från serietidningar och filmer om Stilla havskriget: japaner bara springer och skriker.

 

Dagen man nästan inte märker av. Mässa var det på kvällen i Hertsön, t o m komplett högmässa. Inte så många, 20 personer. Mässan fint ledd av Mats och klart godkänd predikan. Enkelt kyrkkaffe efteråt så fick jag tala en stund med två av våra armenska vänner, varav en är kyrkvärd.

 

Dagen hade jag tidigare utnyttjat till vardagligt arbete: varit till Lenas kyrkstuga och städat lite bland de saker jag fått förvara där då min egen är riven. I hennes stuga blir det strax besök av elektriker. Nu kommer de åt utföra sitt arbete.

 

Nu är påsktiden slut 

men KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN gäller året runt!

Tog bil till Örnäskyrkan igen idag. Mats höll högmässan. Lite märkligt kändes det att samme präst dels höll mässa i kyrkan med Fridsförbundet igår och dels höll högmässa i samma kyrka idag. Kunde inte fridsförbundarna komma till högmässan istället för att ha egen mässa? Iofs var kanske Fridsförbundets mässa inbokad långt innan det var klart att Mats skulle vikariera och leda högmässan, men ändå. Att han utan hörbara protester höll två mässor i samma kyrka inom 18 timmar vittnar väl om att han har sitt hjärta i mässan.

 

En hel del människor såg man som vi varit vana möta i Hertsökyrkan och ett flertal som man känner igen som fridsförbundare som inte var på gårdagens mässa. Vore intressant ta del av skälen till människors gudstjänstval.

 

Kyrkkaffe i Örnäsgården. Sen gick vi över till bönhuset, åhörde två predikningar av de gästande predikanterna och åt middag. Som vanligt gäller att det är psalmsången och glädjen träffa vänner som numera oftast är behållningen i bönhuset. Knappast predikningarna.

 

Precis som igår betydligt färre än normalt. Många ungdomar bortresta till andra orter. Märktes vid middagen. Alla närvarande rymdes samtidigt i matsalen. Normalt står fortfarande åtskilliga tiotal i kö i hallen när matsalen blivit full.

 

När jag fått min mat satte jag mig vid första bordet som flera gånger varit pensionärsbordet. Men det visade sig att övriga seniorer tog andra matkön och satte sig vid mittbordet som också varit seniorbord. Då kunde jag hålla koll på övriga gamlingar (över 65) och räkna dem. Ca 12-15 tyckte jag mig se, garanterat under tjugo. Frågan igen: är det den officiella kyrkokristendomen eller "väckelsekristendomen"* som kommer överleva in i framtiden?

 

Mats och jag for efter middagen. Han stannade till en stund hos mig på väg ut till stugan så över två extra kaffekoppar fick vi vår sedvanliga utvärdering av helgen.

 

Nu är det bara en dag kvar av pingsthelgen: Annandag Pingst. Kom ihåg att det är kyrklig gudstjänstdag även om det inte är ledig dag enligt världslig kalender. I Hertsökyrkan kan man fira högmässa kl 18. Den leds av Mats.

 

 

* att kalla denna gren av den laestadianska rörelsen för "väckelsen" är dess självbenämning men säger knappast längre så mycket om den typ av andlighet som dominerar numera

 

har det varit. Dag med innehåll.

 

I Hertsökyrkan hade vi en temadag om Den Helige Ande. Vi höll de tre föredrag som normalt ingår i helgen under en normal Alphakurs.

 

Bosse: Vem är den Helige Ande?

Ett gediget bibelstudium över skeenden i Gamla Testamentet där Anden är med och aktiv.

 

Tobbe: Vad gör den Helige Ande?

1. Han gör något med människan. Gör henne till ett Guds barn.

2. Han gör något i människan. Förnyar, helgar och tänder kärlek

3. Han gör något genom människan. Utrustar och använder henne.

 

Mats: Hur kan man bli fylld av de Helige Ande?

Fylligt bibelstudium utifrån berättelserna i Apostlagärningarna.

 

Avslutning med kaffe och samtal.

 

Sen for vi hem. Mats återvände dock rätt snabbt åt Örnäset till och var med på gudstjänst med två predikningar i Bönhuset kl 16. Själv vilade jag längre hemma och återvände till Örnäset först till kvällsmässan kl 18 i kyrkan. Lite färre deltagare än det brukar vara. Men det lär vara samlingar även på andra orter i Norrbotten. Sånt brukar locka ungdomar.

 

Till kyrkstugan.

 

Vi river fortfarande på spismuren. Vi och vi (?) Mest Simon som vanligt. Nu kan jag inte längre skoja om att jag leder och fördelar arbetet. Får nöja mig med att sitta på en stol och ta bort kvarvarande murbruk från de tegelstenar Simon hamrar loss.

 

Det går framåt som synes.

 

lär dagen heta enligt senaste evangeliebok. Varför inte sjunde söndagen i påsktiden, så numreringen fortsätter fram till Pingst?  

 

Nå, i vart fall bytte jag kyrka idag. Det blev Örnäset. Även Mats kom dit från stugan där han bor sommartid. Ville kolla läget, han har högmässan i Örnäset nästa söndag.

 

Mycket folk. Betydligt fler än man oftast sett i Örnäset senaste årtionden. Vad beror det på? 

 

Inget fel på mässans genomförande. Men konstaterar återigen att det är svårare få till levande församlingsaktivitet i liturgin i så stor lokal. Något kan man nog göra åt det, med konsekvens - och lite medveten övning.  Likväl roligt komma till min barn,- och ungdomstids kyrka där jag även var distriktspräst under 90-talet.

 

Kaffe på "stående fot" längst ner i kyrkan. Det fanns några bord med stolar så jag fann en sittplats.

 

På vägen hem förbi Kvantum där jag såg en expedit som jag kände väl igen. När vi kom nära varandra nickade hon igenkännande Guds frid. Vi växlade några ord men då insåg hon att jag nog tänkt fel svar på den tornedalska frågan vems är du då? Annan familj och släkt än jag trodde.

 

Bil med Mats till Hertsökyrkan där han skulle hålla högmässa.

Jag förutsatte då att han ville ha med mig i distributionen. Men så blev det inte. Han hade överlåtit hela liturgin till Bosse och tog bara predikan själv. Läste även evangeliet. Stor evangelieprocession, som alltid när Mats är i farten under påsktiden.

 

Lite färre deltagare än vanligt, ca 30 uppskattade jag. Varav en ung kvinna från Peru som var här och hälsade på en bekant. På stapplig engelska kunde vi göra oss förstådda för varandra. Min gymnasiespanska (2 åk) är inte längre vad den  varit. Inget kyrkkaffe, så det fick jag ta hemma på altanen. I måttligt solsken. Halvmulet. 

 

Sen med bil till Fridsförbundet där det var min tur predika. Tog evangeliet enligt gamla evangelieboken, dvs Apg 1. Nämnde på slutet lite om Paulus omvändelse/kallelse, Apg 9, som exempel på hur Gud verkar och kallar när han vill bygga sin kyrka.

 

Här blev det kyrkkaffe. Hamnade vid samma bord som några ungdomar, flickor. Blev till sist intressanta och givande samtal.