Man får väl också
glädja sig över att Luleå vann tredje finalmatchen mot Brynäs med 5-1. Nu är det väl definitivt Luleås tur att ta guld!
Men innan dess gjorde jag några ärenden på stan. När dom var avklarade tänkte jag gå och hälsa på min moster. Jag ringde och förvarnade och det var ok att jag kom. Men väl framme var lägenheten låst och inget svar till min påringning. Ringde med telefonen och hon svarade. Jo då, hon skulle komma till dörren.
....men inget hände...Blev till slut orolig att hon fått en plötslig stroke och låg på hallgolvet. Ringde hennes son, min kusin och på andra försöket svarade han. Han var i Italien! Men kunde direkt berätta att min väntan vid lägenheten var fåfäng. Hans mor har just fått permanent plats på Bergvikens äldreboende!
Då blev det kombinerad bussresa och promenad dit. Kärt återseende; Maria låg ju där på korttidsboende ca fyra av sina fem sista månader i livet.
Trevligt träffa sin moster också. Hon var glad och nöjd och verkade trivas. Nu har jag inget skylla på om jag inte hälsar på. Jag har ju bara kort promenadväg.
Annandag Påsk
Bil med Mats till kyrkan. Det var Stefan som ledde mässan och predikade. Mats assisterade. Något färre deltagare än på Påskdagen.
Strax innan avfärd fick jag nyheten att påven avlidit. Till min bestörtning var rubriken på Katolska stiftets hemsida att Påven gått bort. (=???) Kristna har väl bättre uttryck? Kanske borde stiftets informatörer gå till Fonus och bli bättre på att tala om döden?
Alltid givande möta olika människor på kyrkkaffena.
Väl hemma blev det en stund i solen på altanen.
På kvällen utvärdering av (hela) helgen hos Mats samtidigt som vi såg andra och tredje perioden Brynäs-Luleå. 2-5 !
Påskdagen
Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!
Uppståndelseropet hördes (trefalt) flera gånger i högmässan idag. Mats och Bosse var liturger och jag predikade. Ca 45 deltagare. Gudstjänst med både rökelse och vigvatten (= påminnelse om dopet)
Ämnet för predikan satte jag till
Uppståndelse är en verklighet...*
1. ...redan innan den syns öppet.
Hänvisning till apostoliska trosbekännelsens ord Nederstigen till dödsriket.
Enligt vår lutherska tro innebär det att Kristus först uppstod "andligt" och steg ned i dödsriket för att proklamera sin seger över döden och synden. Predika för andarna i fängelset, enligt 1 Petr.
Sedan uppstod han kroppsligen och då är uppståndelsen
verklighet
2...i den synliga världen.
Detta som kvinnorna får erfara när de ser att graven är tom.
3....i den enskildes liv
När människan blir viss om sina synders förlåtelse.
4.... och blir en verklighet på den yttersta dagen då Kristus krppsligen uppväcker alla.
---
Efter trevligt kyrkkaffe kom den ukrainske prästen med sin församling och firade liturgi. Då blev det ännu mer underbar rökelsedoft. Eftersom Mats avsåg övervara liturgin gick jag också in i kyrkan men orkade inte så länge. Till slut blev det skön fåtölj I hallen och ännu mer slut blev det buss hem.
När jag gick sista biten hem från bussen blev jag tilltalad av kvinna från ett av grannhusen. En av dagens gudstjänstfirare visade det sig. Hon bjöd med mig till sin gård där jag fick möta hennes man och barn och bjöds på förfriskningar. Ytterst glädjande möte.
* När jag igår kväll formulerade ämnet för mig själv var det "Kristi uppståndelse är ett faktum"...men i morse när jag satte stolparna på pränt var ordet faktum försvunnet ur huvudet
Ett år sedan
Marias begravning idag.
Simon och jag for förbi graven med en bukett gula påskblommor. Det är ju påskafton. Och dessutom dog Maria natten mot Påskdagen som förra året var 31 mars.
Sedan for vi till Lena dit hela familjen kom. Trevlig påskaftonsmiddag. Innan vi skildes sjöng vi psalmen som står på gravstenen (det hade Simon och jag också gjort på kyrkogården redan) och bad och tackade Gud för all glädje Maria skänkt oss. Hade jag inte sagt amen utan fortsatt hade jag nog börjat gråta.
Glädje också att få se Saras och Andreas' nya bil. När Sara berättade alla turer kring bilköpet uppfattade jag inte allt. Var barnens uppfattning att dom ville ha den nya (Audi) eller att dom ville stå kvar vid gamla bilmärket (Volvo)?? Jag får ständigt nya möjligheter utöva konsten att le och se glad ut när jag inget fattar.
Dock fattade jag att absolut inget är kvar av kyrkstugan på dess rätta plats, när vi på hemvägen gjorde en rejäl omväg förbi kyrkstaden. Körde även förbi Lenas stuga, den står kvar.
På hemvägen från Gammelstad körde vi även förbi bostadsområdet Radiomasten där Maria hade sin lägenhet.
Fattar man att hon är borta?
Nej.
-----
Sedan fick jag en bild av Sara. Hon och familjen hade efter middagen också farit till kyrkogården med några blommor.
Långfredag
Som jag skrev när jag sammanfattade gårdagen predikade jag i bönhuset (Fridsförbundet) i eftermiddags. Det hade lett mig till tanken att skippa förmiddagsgudstjänsten. En gudstjänst per dag kan räcka - typ. Men i sista stund ändrade jag mig och liftade med Mats till Hertsökyrkan.
Det ångrar jag inte. Fin långfredagsgudstjänst. Betydligt färre deltagare än igår kväll dock. Psalmsång utan orgel men till Litanian fick Maria kompa.
Efter hemkomst lite vila och funderande på predikan, sen tillbaka till bönhuset. Psalmsång utan orgel även där. Till predikotext tog jag långfredagsevangeliet enligt Markus för att hålla ihop det med veckans passionsgudstjänster där man följt Markus.
Nu blir min nästa predikan i Hertsön på söndag.
Skärtorsdag
är just över nu. Vi har precis passerat midnatt, natten mot fredag.
Fin dag idag. Efter lunch tog Mats med mig till stugan i Kallax. Där satt vi i solen på hans altan och drack kaffe kokat över öppen eld och åt våfflor gräddade i våffeljärn värmt på elden. Trevligt, som sagt.
Efter snabb middag hemma for vi till Hertsökyrkan där Mats hjälpte Bosse i mässan, bidrog med både predikan och distribution. Fler än normalt - som det ofta är just Skärtorsdag - 76, enligt kyrkvärds notering.
Nu är vi alltså inne i De heliga tre påskdagarna. Under helgen har jag fått förtroendet predika två gånger. Långfredag i bönhuset och Påskdagen i Hertsökyrkan.
Palmsöndag
idag.
Men något referat från dagens gudstjänst(er) blir det inte. Har nämligen inte varit i vare sig kyrka eller bönhus idag. Varken i staden eller å annan ort.
Hemma med förkylning.🤧
Prästmöte igen
fast av annat slag idag. För pensionerade präster, s k emeriti-träff således. Det är Jan Sjöberg som under några år inbjudit de pensionerade prästerna i Luleå. Samling på Studentvägen - i samma radhuslänga där jag bodde i över 30 år.
Åtta närvarande denna gång. Roligt att tidigare domprosten Lennart Edqvist som nu bor på ett äldreboende på Mjölkudden, också var med.
Lite samtal om ekumenik eftersom det är 100 år sedan Stockholmsmötet, initierat av dåvarande ärkebiskopen Nathan Söderblom. Dessutom är det värt nämna att det i år är 1700 år sedan nicenska trosbekännelsen antogs.
Vi avslutade med att sjunga några verser av ps 62, som Jan tydligen gillade och därför en gång googlat textens inledningsord. Då hade han bl a hamnat på denna ringa blogg där jag också någon gång nedtecknat några textrader.
Världen är liten, för andra gången på kort tid. Men även denna gång med hjälp av internet.
Femte söndagen i fastan
57 deltagare var vi högmässan i Hertsökyrkan. Bosse var både celebrant och predikant. Höll på länge. Inspirerad av texterna. Uppehöll sig (som ofta!) mest vid GT-texten - om hur Abraham av Gud får befallning offra sin son Isak.
Tjänstgörande vaktmästaren Margot har nyss fyllt 60 år* så hon bjöd på mycket rejält fika och alla sjöng gratulationssång i samlingssalen.
Skjuts hem fick Mats och jag av Lars-Gunnar Ottestig - med min bil vilken han lånar en vecka nu när han är här uppe i stugan i Bälinge. Jag kan ju lätt klara mig utan bil några dagar.
Men just i eftermiddags hade jag kanske tagit den. Kom hem ovanligt sent, både högmässan och kaffet tog tid. Insåg inte hur snabbt tiden gått och plötsligt var tiden så sen att bussresa knappt skulle gå för att hinna i tid till gudstjänst i Fridsförbundet där jag skulle predika. Fick i all hast ringa dagens mötesledare och tigga skjuts. Vi kom fram i tid.
Valde dagens tema Försonaren som ämne för en rätt undervisande predikan.
Försonaren
1. Vem är han?
Jesus så klart. Men mer?
Han är både Gud och människa. För att kunna skapa försoning mellan Gud och människa måste han vara förankrad både i det gudomliga och det mänskliga.
2. Vad gör han?
a) sonar synden
dvs han tar all synds konsekvenser och straff i vårt ställe
b) försonar människan med Gud
dvs upprättar relationen igen
c) förlossar (=befriar) ur syndens och dödens och djävulens våld
- - -
Äldste sonen Jonas var i bönhuset. Tillsammans fick vi skjuts till stan där vi gick ut och åt tillsammans, något vi en tid talat om att göra.
* Skrev först 50 men blev rättad av vaktmästarkollega
Prästmöte
har jag varit på idag för Norrbottens och Västerbottens Missionsprovinspräster. Vi höll till i Lutherska kapellet i Piteå. Själv är jag som bekant inte prästvigd inom Missionsprovinsen men övriga deltagare är det, utom biskop Bengt Ådahl och Carl-Henrik Rehnström vilka, precis som jag, är prästvigda inom Svenska kyrkan. En liten grupp men roligt och givande. Kanske mest prat om missionsprovinsens organisation i olika avseenden.
Sen mässa ledd av biskopen och David Appell. Till mässan anslöt även ett antal människor från olika håll.
Ett år sedan Maria dog
När man betänker det så suger det, eller knyter sig. Vad man nu ska säga.
För ett år sedan hade jag kommit hem under förmiddagen. Maria dog kl 04.15 sommartid. Det var Påskdagen. Hela morgonen präglades i tanken av att hon fick dö just när kyrkan firar Jesu uppståndelse. Som jag berättade redan för ett år sedan var Sara (Marias syster) och jag på palliativa avdelningen vid dödsfallet. Jonas (Marias bror) kom med morgonbuss och sedan fick vi hjälp av goda vänner att köra hem Marias kläder till hennes lägenhet.
Jag hade bara sovit ca två timmar så väl hemma blev det sängen några timmar. Måste vara första gången i hela mitt liv som jag missat en påskdagshögmässa.
Nu har det gått ett år sedan dödsfallet. På en hylla vid sängen har jag ett kort av Maria. Jag tar det i handen varje kväll och kysser det. Full förståelse för ortodoxa kristna som kysser sina ikoner; det är inte bilden man älskar utan personen som avbildas.
Midfastosöndagen
Bil med Mats till kyrkan. Han höll högmässan och jag distribuerade. Men nog börjar dagen närma sig då även den enklare delen - Kristi kropp (brödet) - blir för svårt för en vingelpelle som jag. 55 deltagare enligt kyrkvärden. I den summan ingick församlingens finska kör, elva personer. Go'fika till kyrkkaffet. Trevligt som alltid vid kaffet. Även fanns lite matbröd till försäljning, en limpa köpte jag.
Vi bröt upp lite i förtid och for till bönhuset på Örnäset. Vi hann in medan tolken läste texten på svenska. Båda predikningarna hölls på finska och tolkades. Vidhåller det jag sakt förrut: predikanter från Finland (både svensk- och finsktalande) upplever man ofta har lite mer djup och bredd i predikningarna än det man ofta hör från (svenska) Tornedalens predikanter. Matservering som vanligt vid predikohelg. Trevligt vid borden även här men allt svårare för mig höra i stimmig miljö. En sak fick jag dock ytterligare bevis på: alla är släkt eller ingifta i varandras familjer.
Efter maten bröt vi upp och missade därmed sista gudstjänsten.
Kyrkstugan på G
Först skorstenen som börjat luta betänkligt. Någon granne ringde och berättade om läget. Säkrast riva överdelen så den inte riskerar falla mot stugorna bakom när tjälen går och marken blir mjukare. Eftersom timmermännen - som även har viss erfarenhet av skorstensrivningar - befann sig för arbete på Hägnan, kunde dom komma över och göra det.
Idag åkte Mats och jag till Sikfors för att bese stugan i nyskick nästan helt upptimrad i stor lada. När de rev stugan i höstas behöll de bara den del av timringen som ansågs vara användbar. Resten till soptippen. Men senare under vintern när de ordentligt inspekterat varje stock visade det sig att större delen av timringen var i alltför dåligt skick för återbruk. Sammanlagt måste ca 3/4 av timringen bytas ut. Det blir alltså i princip (ett av mina favorituttryck!) nästan en helt ny stuga, vilket förstås när man ser bilderna nedan. Det mörka timret är det gamla. Även gavelspetsarna kan troligen återanvändas.
Dörröppningen framsidan, dvs södra sidan. Man ser även rester av "tidningstapetsering" på de gamla stockarna.
Två bilder för att få med hela baksidan, norra väggen (telefonkamerans vidvinkel lurar, allt är lodrätt!)
Västra gaveln med större delen av det gamla timmer som kunde återanvändas
Timmermännen själva, Viktor Svartling och Niklas Hedman, stående framför stugan, södra väggen.
Av östra gaveln, med fönstret, glömde jag ta en bild.
Till sommaren sätts timringen upp på plats i Kyrkbyn, Gammelstad. Tätningen mellan stockarna blir med mossa på gammalt vis. Gott att vi tog hjälp av kunniga personer och inte hjälpligt fortsatte att på egen hand "lappa och laga" de värsta skadorna. Det hade funnits en beaktansvärd risk att (delar av) stugan fallit sönder och vi fått den i skallen.
Spisen måste också troligen rivas och muras upp på nytt, eller bytas mot mindre kamin.
Ett år sedan
Maria sista gången lämnade sin lägenhet för att ligga på palliativa avdelningen på lasarettet.
Denna påminnelse fick jag idag från Sara.
(Bilden är dock äldre än ett år.)
Jungfru Marie bebådelsedag
37 i högmässan som Bosse ledde. Han var riktigt i gasen. Nästan två timmar innan allt var slut. Längd på både skriftetal och predikan.
Vid kyrkkaffet blir många kvar lång stund. Roligt att folk uppskattar gemenskapen. Samtalsämnena vid mitt bord var många - och intressanta. Hur någon kommit till tro och funnit vägen in i kyrkan. Varför andra trivs i Hertsökyrkan och kan åka miltals för en upplevd ordentlig högmässa. Om att också gå i bönhuset och vad man får där respektive saknar jämfört med att gå i högmässan.
När frågor om kön och könsuttryck berördes nämndes även Selma Gamaleldin - läraren som vägrade säga hen. Då visade det sig att en vid bordet var vän med Selma på Facebook även om de aldrig träffats. Då kändes i stunden världen liten. Men det är ju med hjälp av internet förstås.
Först kring halv tre bröt jag upp. Kort samtal i telefon med Stefan Aro som haft högmässa i Örnäset. Han berättade engagerat även om lovsångsgudstjänsten i Andreaskyrkan igår kväll.
Sen förbi äldste sonen på Lövskatan och mat på s k lokal i staden. Sist kort sväng förbi Lena där vi också (precis som hos Jonas) talade om att det snart är årsdagen av Marias död. Tidigare i veckan har vi övervägt någon gemensam aktivitet men det visade sig svårt få det att passa för alla i familjen så det blir nog att var ock en uppmärksammar dagen såsom han eller hon vill.*
* Obs! inte "hen".
