Stormötestankar

Besökte laestadianska (tornedalsriktningen) stormötet i Svanstein igår. Åkte halvvägs med goda vänner vilka jag mötte i Sangis där dom kom från sin stuga i trakten. Men inte närmaste väg mot Övertorneå, utan en omväg via Haparanda för snabbesök i mammons tempel (IKEA) där något skulle inhandlas. En dörrmatta fick jag också med mig men övervann en massa övriga frestelser vilket innebar att jag på tjugo minuter "tjänade" åtskilliga tiotals tusen kronor. Lättförtjänta pengar må jag säga. När vi stod i kassakön så kom plötsligt en man från grannkön fram och frågade "är det inte Torbjörn Lindahl?" vilket jag bejakade. Då berättade han att vi mötts i ungdomen då han en period var med i kyrkans ungdom. "Jag kände igen dig på rösten" sa han. Fantastiskt tänker jag, då vi inte setts på nästan 40 år. Nå, lite hjälp fick han kanske av att jag var prästklädd. Man borde ha samma förmåga igenkänna den rätte Herdens röst, tänkte vi när vi styrde kosan norrut. Efter en bit insåg vi att vi borde kört på finska sidan då det var en lång sträcka med vägarbete på vår sida om älven.
 
Nå, trevligt är det alltid att vara på stormöte och träffa vänner från när och fjärran och sådana som blir ens vänner när man fått sitta en stund och resonera. Träffade även käre trätobrodern Håkan (se våra tidigare dopdiskussioner här på bloggen) men vi hann bara hälsa kort, ingen tid för djupare diskussioner. Det får väl bli en annan gång.
 
Detta enda som inte var trevligt var vädret. Sämsta tänkbara för tältmöte, regn och åter regn. Och regn tidigare som gjort marken så blöt att man fått lägga grus på ängsmarken inne i tältet. Sådant brukar inte behövas och inte heller har jag förr varit med om att man lagt tjocka plywoodskivor och således gjort provisoriskt kyrkgolv kring altarringen.
 
Men bortsett från regnet så var det som vanligt. T o m att jag vid kvällens nattvardsgudstjänst fick distribuera i par med Missionsprovinspräst. Har gjort det flera gånger nu och det känns sannerligen som vilken kollega som helst, ja mer än så: en broder i tron! Man kan inte heller annat är glädjas när man ser de enorma skarorna unga människor kring Herrens bord. Alla inom kyrkan som börjat resignera när dom bara ser en kyrkoförsamling med mestadels äldre borde få uppleva detta. Jag säger igen som jag sagt förr: inom någon generation kommer i stort sett alla i stora delar av norrbotten som i någon vid mening betraktas såsom hörande hemma inom svenska kyrkans yttre gränser att vara laestadianer. Hur ska den officiella svenska kyrkan förhålla sig till detta faktum är min återkommande fråga.
 
Men samtidigt kan det inte hjälpas att jag mitt i glädjen över de många unga också kan känna viss oro. Oro över att det kan bli många som är med i det yttre sammanhanget men inte personligen på djupet växer in i tron. Det är ett angeläget böneämne att omvändelsen och tron blir personlig. Jag ställer mig också frågan vad man får för bild av vad nattvarden är om de flesta gånger under året som man kommunicerar är vid större möten? Det är roligt att få fira sådana mässor, det tycker jag med, men risken tror jag är att det ger bilden av nattvarden som något mycket speciellt och udda. Ska nattvarden bli något som hör det vanliga kristna livet till så måste man regelbundet fira nattvard i sin hemförsamling. 
 
Och det gjorde jag idag. Gick till högmässan i Örnäsets kyrka, där även tidigare norrbottnisk kyrkoherde och god vän var närvarande med sin hustru. Vi fick tillsammans med komplett högmässa även en god predikan. Tjänstgörande präst bjöd jag sedan på kaffe i min kyrkstuga och fick en stunds gott samtal.

Kommentarer
Postat av: Gunvor Vennberg

Budet "var fruktsamma och föröka er" borde kanske uppmärksammas lite mer allmänt av dem som saknar barn och unga i gudstjänsterna - åtminstone i kyrkorna verkar det inte vara riktigt "uppfyllt" ännu. Befolkningen blir ju dessutom allt äldre överlag.

2012-07-02 @ 08:03:51
URL: http://www.gunvorvennberg.blogg.se
Postat av: Håkan Kero

Ja det var ju synd att vi inte hann träffas bättre än en handskakning i Svanstein. Jag har ju hand om ljudanläggningen, spridningen av ordet via radio och internet plus inspelning och kopiering av tal på CD-skivor. När jag blir avlöst från min post i studion så försöker jag hinna umgås med min familj. Du var ju endast där under lördagen.
Som mest var 128 datorer uppkopplade via internet och följde med oss på mötet i Svanstein. I finska Österbotten tog dom ner sändningen från internet till LFF:s kanal på FM-bandet så att alla inom 7 mils radie kunde lyssna på Svansteinmötet.
Jag hoppas snart kunna genomföra nästa steg i spridningen av ordet från stormötena. Detta genom ytterligare en paralell-länk där alla tal blir tolkade till engelska. Ni har ju bra tolkresurser i Luleå.

Jag kan glädja dig med att vi i Pajalatrakten börjat ordna med Nattvardsfirande några gånger under vinterhalvåret. Detta sker i samband med vanliga mötesdagar i byarna. Vi kallar präster från Sverige och Finland tillsammans med lekmannapredikanter och firar mässan i Pajala kyrka.
Tyvärr har min generation vuxit upp med nästan enbart nattvardsfirande i samband med sommarmöten. Många vintrar har man levt i sakramentstorka. Jag tror det beror på att kyrkan har förändrats åt ena hållet samtidigt som väckelsen dragit sig från kyrkan och kopplat ihop nattvardsfirandet med präster/kyrkan som fjärmat sig från väckelsens traditioner.
Skulle kyrkan frikostigt utfärdat sakraments-venia till predikanterna, så skulle kanske nattvardsfirandet vara vanligt i bönhusen. Jag har aldrig förstått varför just en präst ska sköta sakramenten, det är ju endast innantill-läsning under en ceremoni. Predikan som är mycket viktigare (enligt apostlarna, Luther m.fl.), kan man i svenska kyrkan utfärda venia.

Din oro över den unga generationen är befogad. Jag anser att ni svenska präster och predikanter borde samlas för diskussioner om språkbruket i predikningarna. Rubriken för mötet kunde vara: Hur ska vi språkligt nå ungdomarna utan att förvränga läran?
Jag själv får ibland vikariera som postillaläsare i vårt bönhus i Sattajärvi. När jag läser Luthers postilla, kan jag märka hur barnen sitter i bänkarna med uppmärksamheten på allt annat än det lästa ordet. Jag har dristat mig till att ändra Luthers predikan såpass, att när han uppmanar barnen att lyda sin fader och moder, ändrar jag det till pappa och mamma. Du borde få se reaktionen, barnen rycker till och sitter som tända ljus i flera minuter och lyssnar uppmärksamt. Mer än så behövs inte.

Predikan blir fortfarande ofta utförd i ett språk som våra föräldrar eller mor/farföräldrar talade. Man behöver inte överdriva genom att säga att "det blir kul i himlen", men justera sig språkligt närmare barnen och ungdomarna utan att förlora värdigheten.

2012-07-02 @ 18:45:12
Postat av: Tobbe

Nå, en handskakning är inte så illa. Den kan bekräfta att personlig vänskap består trots (ibland) häftiga debatter. Uppenbarligen finns mycket mer att samtala om. Tex synen på ämbetet. Varför ska just en präst leda nattvardsgång? Vill du veta mer om hur man kan se på prästämbetet ur ett bibeltroget kyrkligt perspektiv så skulle rekommendera dig att läsa Bengt Birgerssons (aktiv i Missionsprovinsen) prästmötesavhandling för Missionsprovinsens präster. Den heter "Som stjärnor i Herrens hand". Jag recenserade den förra sommaren och det jag skrev finns som ett inlägg på min blogg från sensommaren i fjol någon gång.

Strormötesnattvard på somrarna och sakramentstorka på vintrarna, jo, du beskriver nog situationen precis som jag uppfattar att det är för många. Problemet, som jag ser det (men fullt förståeligt utifrån hur man blivit fostrad och uppvuxen) är att många ur väckelsen fortsätter att leva så även på en ort som här i Luleå, trots att det för det mesta utan vidare skulle finnas möjlighet att gå i nattvarden - med tillräckligt "godkända" präster! - flera gånger i månaden.

Det du skriver om nödvändigheten att ibland modernisera talet, men på ett sådant sätt att innehållet inte förvanskas, det är naturligtvis mycket viktigt.

Kanske måste jag någon gång ta en motorcykeltur upp till dina trakter så vi får sitta och prata en dag!



2012-07-02 @ 21:24:28
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se
Postat av: Håkan Kero

Välkommen till Sattajärvi, kolla bara att vi är hemma. mitt mobilnummer: 0703276091
Jag börjar semstern på måndag nästa vecka.

2012-07-03 @ 16:35:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0