Torbjörn Lindahl

Under flera år vid det här laget har jag funderat på om jag inte skulle ta och hyra ut ett eller två av rummen på övervåningen. Studentbostadsbristen i Luleå är ju stor så man skulle både kunna göra en god gärning och samtidigt få in en slant. Frågan är vilket som skulle vara ens djupaste anledning? Men jag har liksom inte kommit till skott.

 

Förrän nu. Men då fick jag lite hjälp på traven. Genom den vanliga bekantas-bekanta-vägen fick jag kontakt med ung man från annan ort i Norrbotten som behövde boende i stan för att gå gymnasiet härstädes. Hittillsvarande del av terminen har han klarat det ytterst provisoriskt, men fr o m idag finns han här. Kan bara säga att det faktiskt känns lite hemtrevligt att höra ljud av annan person i huset. Annars är här oförskämt tyst.

 

Och så kanske man får anledning (känner pressen?) se till att det är lite fint i huset. Det kan ju tänkas att t o m dammsugaren kommer fram. Vad kan inte hända då?

har det varit. Det vet väl alla.

 

Igår kväll hade vi Psalmafton i Hertsökyrkan. Vi sjöng under en knapp timmes tid psalmer som musiker Samuel valt + att han sjöng två solosånger. Den senare var Det enda jag vet som är en sång jag tycker mycket om. Vi har under sista dryga året prövat detta koncept några gånger, men hittills på söndagkväller. Nu hade vi det en lördagkväll. Det kom lite färre. Var valet av dag dåligt eller hade det brustit i informationen?

 

På högmässan var vi fler, drygt trettio innan klockringningen var slut. På eftermiddagen har jag nu igen varit på gudstjänst men då i bönhuset. Två predikningar och psalmer och två Sions sånger. Roligt få sjunga ur gamla psalmboken. Där finns ju flera psalmer till Mikaelidagen som saknas i nuvarande psalmbok.

 

Jag undrar allt oftare: ska laestadianismen med sin allmänna konservatism och rädsla för (nästan) allt nytt, trots allt bli (ett av) de(t) andliga reservat där en traditionell kristendom kan överleva dessa tider av andlig och teologisk liberalism och avfall från Guds ord?

 

Jag bara undrar, som Eva Spångberg en gång skrev i en krönika. Men den gången gällde det andra frågor.

blir det alltid en viss tomhetskänsla. Märkligt att dels komma från ett sammanhang som man i mångt och mycket tycker är helt meningslöst. Alldelses för många ledamöter, under hundra skulle lätt räcka istället för dagens 251. Massor av ärenden att behandla - framför allt motioner - som lika gärna kunnat vara. Och så den andra sidan, att få vara tillsammans med de goda vännerna i Frimodig Kyrkas grupp och se och ta del av all den enorma kompetens, kunnighet och andligt djup som där finns. Och sedan krocken i sinnet att inse att här finns i kyrkan så enormt stora resurser (jag menar inte bara just i FK-gruppen, men den representerar ju betydligt större och vidare andliga traditioner i inom kyrkan) vilka kyrkan bara vägrat ta vara på, i många fall medvetet visat bort och i största allmänhet förslösat.

 

Ja, det blir en krock i sinnet och väl hemma uppstår en märklig tomhet som det tar ett tag att komma ur.

 

Nu har jag kunnat ta det lungt på morgonen. Lite sovmorgon och promenad. Nu blir det arbete under eftermiddagen och kvällen. Söndagens högmässa ska förberedas och ikväll redan kl 18 har vi psalmkväll i Hertsökyrkan, där vi mest ska sjunga psalmer, under ledning av vår musiker Samuel. Först måndag-tisdag blir det lediga dagar då jag riktigt kan pusta ut.

Så tvingas jag medge det - även om det tar emot för en Lulebo - Pitebor kan vara ganska trevliga. På flyget hem i afton hamnade jag bredvid en helt ung man från Piteå. På väg hem från utbildning i södra sverige. Ett riktigt fint samtal hade vi och intressant då han var väl insatt i det kyrkliga livet i grannkommunen. Länge sedan jag haft så trevligt på en flygresa. Och det tack vare en Pitebo!

 

Men innan jag fick flyga hem var det kyrkomötets sista dag. Inget särskilt hände. Majoriteten av utskotten var klara med sitt arbete redan på torsdagen och de övriga blev det under fredagen, i god tid före det sista gemensamma sammanträdet som varar mellan kl 16 och 16.17 på fredag då 251 ledamöter ska höra ett klubbslag då alla utskottens betänkanden tas emot av kyrkomötet, fastställa debattreglerna för nästa session i november (hur länge man får tala och hur många inlägg man får ha i varje fråga mm) samt slutligen ajounera mötet. Fantastiskt att så många av ledamöterna stannar kvar över detta sista formella sammanträde. Men man får ju inte beställa resa hem förrän kl 17. På Arlanda träffade jag dock en av Lulestiftarna som påpekade att flera på vår stiftsbänk varit borta.

 

Sammanträde i själva nomineringsgruppen (vi som har roligast) på morgonen och strax före slutsammanträdet och en gemensam lunch blev dagens behållning. Vi diskuterade i gruppen även den utbildningsresa vi ska göra i januari. Vi och vi?...vi vet ju ännu inte vilka det är som blir inkryssade. Jag har ju själv önskat inte bli det men när man är med i denna den klart roligaste nomineringsgruppen så får man så klart lust vara med en mandatperiod till.

 

Under eftermiddagen då de flesta var lediga hade dom klämt in en föreläsning av någon från Kyrkokansliet* om ett projekt som visst hette "dela tro, dela liv" el dyl och som handlar om att kartlägga och inspirera till vuxenundervisning i kyrkan. Tror jag att det trots alla miljoner som rullar blir mycket mer än en hyllvärmare? Jag säger inte vad jag tror, ty jag har ännu inte blivit förmål för kampanjen och lärt mig tala om tro. Men roligt var det att återigen sitta i Universitetets lärosal X där jag för 40 år sedan inledde mina teologiska studier genom att lyssna till Jan Hjärpes religionshistoriska (dvs om andra religioner) föreläsningar.

---

* vi hade uppfattat att det skulle vara Christina Grenholm - kyrkans chefsteolog tillika ärkebiskopskandidat som skulle tala men så var det ej. Kanske var det en sammanblandning. Det sades att Grenholm istället besökt ett enskilt utskott.

 

 

Nu har man nästan haft ledigt på kyrkomötet. Samling i nomineringsgruppen (alltså den som alltid har roligast, men det vet du ju) på morgonen. Sedan sammanträde i utskottet fram till lunch. Sedan en längre lunch och till sist en avslutande session i utskottet på en knapp timme. Under den längre lunchen - som behövdes för att sekreterarna skulle hinna renskriva vissa betänkanden som skulle antagas i sista svängen - hann jag själv skriva en sk "särskild mening" vilket ersättare kan göra, vilka inte kan reservera sig, vilket de ordinarie ledamöterna i utskotten kan göra. I praktiken är det nästan samma sak att reservera sig som att skriva en särskild mening. Det blir i båda fallen en bilaga till utskottets betänkande. Faktiskt generöst att få chans avge en särskild mening när man bara är ersättare (suppleant).

 

Min särskilda mening handlade om att jag tyckte det var onödigt föreslå bifall till en motion av Bo Hansson, ÖKA (Öppen kyrka för alla) om att den särskilda behörighetsregel som nu krävs av alla som ska bli kyrkoherdar (avseende att förklara sig beredd samarbeta med alla inom vigningstjänsten i alla uppgifter oavsett kön) i fortsättningen ska tillämpas även på arbetsledande komministrar. I min särskilda mening - som även gruppkamraten Bertil Murray var med på - skrev jag att jag tror att det inte är någon lösning på eventuella samarbetsproblem i församlingarna att fly till ytterligare lagar och regler.

 

En - eller rent av två - glädjeämnen fick vi även dela idag. Som det verkar så kommer åtminstone ett utskott (det jag sitter i - Tillsyns- och uppdragsutskottet) och eventuellt två (även Organisationsutskottet) att föreslå bifall till motioner undertecknade av representanter för Frimodg Kyrka.* Detta blir i så fall första gången på åtta år som motioner från Frimodig Kyrka går igenom! Givetvis var vi tvugna att fira denna seger genom att skåla i Champagne under kvällens middag.

 

Nu känner vi oss som en accepterad grupp i kyrkomötet. Det kan noteras att inte ens socialdemokraterna denna gång kände behov att tydligt ta avstånd från Frimodig kyrkas mortioner. Det verkar alltså som att stora partiet äntligen kommit över sin beröringsskräck för Frimodig Kyrka efter det att S-gruppledaren för åtta år sedan deklarerade att det aldrig skulle förekomma att S stödde ett förslag från Frimodig Kyrka.

 

Klart att alla vill hänga med dom som har roligast!

---

* motionen som behandlades i mitt utskott handlade om att man bör få en enhetlig titulatur för alla arbetsledande komministrar nu när en massa hittillsvarande kyrkoherdar i sammanslagningarnas tid inte längre kommer kallas kyrkoherdar. Ett flertal olika namn förekommer i annonser såsom arbetsledande komminister, församlingsherde, pastoralchef, enhetschef, platschef, distriktschef mm mm. *Det fanns fyra motioner med likartad önskan och lite olika förslag till beslut. Utskottet valde just Frimodig Kyrkas variant. Lite flax kanske.

 

Den andra motionen som kanske får godkänt gäller att valsedlar vid kyrkovalen ska distribueras direkt från tryckeriet till valnämnderna i pastoraten istället för som hittills till de olika nomineringsgrupperna som sedan ska skicka dem vidare - ett oerhört tidsödande, kostsamt och miljöovänligt dubbelarbete. Det har motionerats om detta förut, men hittills har de stora partierna varit kallsinniga. Vi gissar att deras förutvarande inställning och deras omsvängning beror på den tidigare tanken att om man gör det svårare för de små grupperna så kommer dom inte lika enkelt in i kyrkomötet men nu då de stora lärt sig att alla mindre grupper klarar detta då kan man lika gärna fixa det centralt.

på kyrkomötet har det varit idag. Utskottsarbete hela dagen. Från utskotten får vi inte blogga, dvs vi får inte berätta vad någon enskild ledamot sagt. Alltså berättar jag inte heller vad jag själv sagt även om jag idag yttrat mig några gånger i utskottet.

 

Alltså återstår bara att berätta att jag åt lunch tillsammans med Bert Löndahl och middag tillsammans med alla Lulestiftare, inbjudna av biskopen, som dock inte själv var närvarande eftersom han är på tjänsteresa och träffar representanter för den ryska kyrkan.

 

Dagen inledde jag med att gå till Fyrishov - som jag alltid brukar en morgon varje kyrkomötessession för att simma 1000 m och träffa min storasyster som tillhör gänget morgonbadarna. På eftermiddagen hann jag ytterst kort träffa min gammelsvåger och ta en kopp kaffe med honom och få veta att han i kyrkovalet ägnade sig åt svågerpolitik genom att rösta på Frimodig Kyrka.

 

Under kort promenad mot hotellet i sällskap med person från annan nomineringsgrupp fick jag ytterst intressanta inblickar i vad som händer i socialdemokratiskt dominerat pastorat i stiftet.

 

Hade detta inlägg något allmänt värde? Knappast. Vill ni läsa nå't mer seriöst om kyrkomötet - kolla in FK-kamraten Håkan Sunnlidens blogg. God natt.

 

 

Nu har kyrkomötet börjat på riktigt. Det skedde dels genom en gudstjänst i Domkyrkan och sedan genom ett högtidligt öppnande i Universitetsaulan. Där sjöngs bl a sången You raised me up vilken jag mycket uppskattar. Drottningen och kronprinsessan var som sagt närvarande.

 

Men innan dess hade vi samling i nomineringsgruppen (du vet den som alltid har roligast) under förmiddagen. Efter eftermiddagens högtidliga öppnande var det sedan dags för det inledande utskottsarbetet. Då fick jag även chans tala med min debattmotståndare under sommarens kyrkopolitiska debatt i NSD, Irene Gustafsson. Det föreföll mig som att hon har ytterst svårt förstå att man kan inta den hållningen att man principiellt ifrågasätter det riktiga med kvinnor som präster men likväl, när nu prästvigda kvinnor är ett faktum, vill försöka leva i ömsesidig respekt utan att vilja tränga ut eller "avkraga". Inte underligt att hon då är så hätsk mot oss "kvinnoprästmotståndare" - hon förstår inte vår position.

 

Nå, vår ordförande i utskottet bedömde att vi ska hinna allt vi ska göra utan att behöva ta till all tillgänglig tid på sena kvällar, alltså fick vi sluta utskottsarbetet redan kl 19.30 och man kunde gå och käka en god middag tillsammans med FK-kamraten Håkan Sunnliden från Växjö stift. Det var tänkt att vår gruppledare Bertil Murray också skulle dyka upp men han fick förhinder men vi blev inte ensamma då Dag Sandahl istället infann sig. Trevlig kväll som alltid. Vissa läsare som tagit del av mina referat från kyrkomötet undrar om vi inte gör annat än äter god mat. Jo, vi har trevligt också. Fick också svar på min undran hur det kommer sig att Dag Sandahl alltid skriver så tidigt på morgnarna på sin blogg:

 

- För att jag vet att strax slår Torbjörn på datorn och då måste han ha någit trevligt att läsa, var svaret.

 

Alltid uppmuntrande med människor som har förståelse för sina medmänniskors innersta längtan.

 

Detta år bor jag på nytt hotell jämfört med tidigare år, Svava på Bangårdsgatan. Innebär att man får kortare väg från o till Centralen första o sista dag då man ska släpa på sin väska, men längre att gå de andra dagarna. Men det är OK. Insåg dock vid frukosten i morse att detta är det hotell där alla (?) biskopar bor. Ska man tänka att det är ett betydelsebärande faktum att alla biskopar bor på det hotell som ligger längst från den plats där kyrkopolitikerna är samlade till beslut?

 

Dock inte vår biskop. Han är inte med denna gång pga av något samråd i den kristna Barentsgemenskapen eller vad det nu var.

av kyrkomötet alltså. Det betyder att det officiellt börjar imorgon. Då får man återigen chans att se drottningen och kronprinsessan. Kan dom (som bestämmer) inte sluta med den återkommande kungliga glansen vid kyrkomötena? Det känns bara som ett försök att uppehålla den falska självbilden att kyrkan fortfarande är "mitt i byn" (samhället).

 

Har nu intagit mitt rum på hotellet jag bor på efter en trevlig middag tillsammans med sex av de övriga gruppkamraterna. Resten av gänget hade ärenden på olika ställen. Denna eftermiddag har vi ägnat oss åt att gå igenom en del av de ärenden vi har att behandla. Vi tar utskott för utskott enligt det förslag till remitering av ärenden som gjorts upp av presidiet och kansliet. För det mesta brukar förslaget gå igenom. Dock har vi i FK en gång för några år sedan fått behandlingen av en viss motion flyttad till annat utskott, men sådant sker sällan.

 

Även diskuterade vi lite om vi eventuellt ska gå i valteknisk samverkan med någon grupp vid novembersammanträdet då nya mandtperiodens kyrkomötets olika poster ska tillsättas. Jag föreslog att vi lika gärna kunde acceptera att bli ställda utanför utskotten. Tänk så kul vi skulle ha hela gänget; får på betald arbetstid träffas en vecka per år utan att göra någonting. Jo, vi kunde ju planera för hur vi ska ta över hela svenska kyrkan.

 

I morgon blir det fortsatt gruppmöte på förmiddagen, sedan inledning av kyrkomötet, både sammanträdesmässigt och med högtidlig gudstjänst i Domkyrkan och procession till Universitetet där vi håller till.

 

Vi vet hur många mandat vi får under kommande period (ett färre än nu) men vi vet inte exakt vilka som blvit invalda. Innan man vet det måste personkryssen på valsedlarna räknas. Alla som tror att dom möjligen kan ha blivit bortkryssade, säger samma sak: jag kommer inte att sakna själva kyrkomötet, men väl gemenskapen i gruppen.

 

Vid kvällens middag skålade vi givetvis för den nomineringsgrupp som alltid har roligast. Ni vet ju vilken, eller hur...?

 

 PS. Min gamle kamrat skrev på sin blogg om hur besöksstatistiken dalar om det blir för glest mellan inläggen: Exakt samma sak kan jag säga, men försummar givetvis inte en helt gyllene chans att påpeka att min statistikbacke slutar där hans börjar :)

hade vi på jobbet igår (onsdag).

 

Vi var hos vår nya företagshälsovård, Sensia, där man också kan träna på gym. Vi var delade i två grupper som fick programmet i olika omgångar, men för min grupp vara dagen som sådan:

 

1. Inledning i caféet där folket presenterade sig. Dit fick man gå ombytt till inneskor eller med blå skydd på skorna. Dylika ger mig ångest. Påminner alltid om tiden då barn skulle lämnas och hämtas på dagis. Men kaffet var gott och smörgåsarna goda.

 

2. Föreläsning av beteendevetaren Roger Grape. Riktigt vad det egentligen handlade om begrep jag inte, men jag snappade upp några saker:

a) för några årtionden sedan började man inom de stora multinationella företagen att inse att man inte kunde ha hur stora enheter som helst. Alltså började man dela upp de stora koncernerna i mindre företag.

 

- Exakt tvärt emot svenska kyrkan, tänkte jag och insåg - återigen - att kyrkan alltid är 40 år efter sin tid, minst, då vi nu just jobbar som mest frenetiskt med att slå samman allting till större enheter

 

b) folk mår bättre och jobbar bättre ju mer ansvar dom har. Alltså ska ansvar och beslut delegeras ner så långt det går i organistaionen. Precis tvärtom mot vad vi gjort i vår församling (den jag jobbar i alltså) där vi flyttat en massa ansvar uppåt i organisationen till en allt mindre grupp arbetsledare och en allt mindre ledningsgrupp.

 

Om jag får ta min egen ringa person som exempel (och jag har berättat detta åtskilliga gånger för höga ansvariga under senaste året, så det är inget förtal bakom ryggen), så har jag nu - efter drygt 34 prästår, sammanlagt flera år som vicepastor, årtionden i rollen som arbetsledare och budgetansvarig i distriktet - i praktiken inte mer ansvar än jag hade under mitt andra eller tredje prästår. I vissa avseenden t o m mindre.

 

Här fick jag kanske förklaringen till varför jag mår allt sämre!

 

3. Ytterst trevlig lunch med några arbetskamrater, två diakoner och en pedagog. Skämtnivan var det inget fel på och skratten rungade. Mycket uppmuntrande.

 

4. Föreläsning av en sjukgymnast. Faktiskt bland det mer intressanta. Vi lärdes bland annat hur många ungdomar nu för tiden är så bortskämda att dom tror dom knappt kan jobba bara för att dom halkat och slagit sig lite. Rolig var också historien om mannen som började träna men slutade som villaköpare i Rosvik.

 

5. Tre olika träningspass.

a) på matta på golvet, div rörelser för rygg och mage

b) trampande på crosstrainers

c) någon slags rörelse till musik i en fart där man hann med endast en bråkdel

 

Till minnet av alla dessa tre träningspass undrar man: hur kan folk vara så hurtiga och entusiastiska. Skulle vi präster var likadana i predikstolen, vad skulle hända då?

 

6. Dusch och bastu

 

Inklämt i fika- och vattendrickningspauserna div samtal. bl a (1) med kollega som undrade vad jag visste om "Sant liv i Gud", dvs den rörelse som uppstått kring kvinnan Vassula Rydén spm menat sig få uppenbarelser från Jesus (eller är det från Jungfru Maria?); bl a (2) med nya chefen och domprosten Charlotte Rehnman, som hoppades att det skulle gå bra i nya jobbet.

- Du kan skylla på kvinnoprästmotståndet om det går åt pipan, erbjöd jag.

- Det är då det minsta problemet, så hon (med tydlig betoning på "minsta".)

 

Ytterst trösterikt ord, tänkte jag och känner mig plötsligt mycket friskare! Bra med en chef som vet vad verklig friskvård är!

till Nya testamentet har jag nu införskaffat. Jag har visserligen haft delar av den förut, de tre första och de tre sista av de tio delarna. Dom fick jag från min farfars bokhylla efter hans död. Han var också präst. Det är särskilt i de första delarna, kommentarerna till synoptikerna (Mt, Mk, Lk) jag under åren läste en del inför predikoförberedelserna. Det tre första banden har jag dock haft oinbundna och osprättade så det har i praktiken blivit lösbladssystem när man sprättat i arken för att öppna och läsa.

 

Många gånger har jag tänkt att det kanske vore läge anlita en bokbindare, men så insåg jag en dag att verket sannolikt finns att köpa på nätet. Jo, sannerligen, på Bokbörsen fanns hela utgåvor, enskilda delar i olika skick och prisklasser. Jag köpte ett komplett verk i gott skick. Har hämtat dem på paketutlämningen just nu.

 

Vad är det då jag pratar om? Jo,

 

bibliothecae exegeticae in Novum Testamentum,

det är:

Sammandrag av grundligaste och uppbyggligaste utläggningar öfwer alla böcker i

Nya Testamentet.

 

Under medverkan av flera lärde män utarbetadt

af

fordom Pastor prim. och garnisonspredikant i Driesen.

 

En Handbok

för lärare i kyrkor, skolor och hem

samt för alla dem som älska och läsa den Heliga Skrift.

 

Den utgåva jag köpt är tryckt mellan 1873 och 1877 och utgiven av Evangeliska Forterlandstiftelsen.

 

Jag inser givetvis att alla som anser att jag teologiskt och åsiktsmässigt hör hemma i 1800-talet här möjligen anser sig finna förklaringen. Men då svarar jag som Alf Svensson en gång sa när han av en journalist fick frågan om inte Kristdemokraternas värderingar var lite 1800-tal?

 

 

Det är märkligt hur moderna människor tycker att 1800-talet är så gammaldags. Ur ett kyrkligt perspektiv är 1800-talet riktigt modernt.

 

Hur är då kommentaren upplagd? Jo den tar ett avsnitt ur respektive bibelbok där först strukturen i texten  presenteras i några steg. Sedan kommer själva bibeltexten med inskjutna kommentarer. Det är ofta den mest givande delen kan jag tycka, lite fria tankar som kan ge  värdefull input (som det numera heter). Sedan kommer ibland Anmärkningar, som kan gälla någon översättningsfråga, el dylikt. Sist kommer Tillämpning som är förslag på hur texten kan ha någon aktualitet i dagliga livet. Den delen är kanske inte alltid så givande då dessa "tillämpningar" kan förhålla sig tämligen fritt från texten och ofta kan upplevas ganska tidsbundna.

 

Men ibland hittar man "guldkorn", som i kommentaren till Lk 1:60 där Elisabeth på grannars och vänners fråga svarar att den nyfödde sonen, till deras förvåning, ska heta Johannes, vilket även Sackarias sedan bekräftar. Tillämpningen blir bla:

 

"Stundom måste man äfwen lyssna till hwad de rådgifwande hustrurna säga; qwinnors råd är icke alltid att förakta".

 

Kom ihåg det, alla gifta män :)

 

Men nästa förslag på tillämpning är givetvis riktigt relevant:

 

Wänskap och gammal sed måste man motsäga, då de wilja sätta sig emot Guds wilja". Så sant som det är sagt.

 

Nu ska jag ut och bli "1800-talspredikant" !!!

 

Av någon anledning har jag lite svårt att sova. Det var länge sedan jag kämpade med sömnen. Men istället för att ligga och vrida mig runt i sängen väljer jag bjuda kära läsarna på lite valsiffror.

 

Jag har dristat mig att titta inte bara på valresultaten till kyrkomötet, vilket är det som tilldrar sig mest intresse, utan även på val i de olika pastoraten, framför allt i Norrbotten.

 

Då kan man konstatera att här i vårt kära län har (S) backat i alla pastorat utom två, om man ser till antalet röster, inte till procent. De två där (S) gått framåt är Jokkmokk (+24 ) och Norrfjärden (+2). I alla andra pastorat i Norrbottens län har (S) fått färre antal röster än i föregående val. Är det en trend? Tendensen är viktigare än ögonblicksbilden om man vill spå om framtiden sägs det ju.

 

I några pastorat har (S) tappat rejält:

Gällivare- Malmberget -150

Kalix -268

Kiruna - 305

Piteå - 318

Boden - 247

 

Av dessa är tre sådana där man slagit ihop gamla pastorat till ett nytt stor-pastorat, i enlighet med kyrkomötets strukturbeslut förra året. Det är Gällivare-Malmberget, Kiruna, Kalix. Där har jag jämfört årets siffror med förra valets siffror för respektive samfällighet. I Piteå är situationen likartad, där hade man slagit ihop två stora församlingar (en-församlingspastorat) till en jätteförsamling redan förra valet. En viss minskning av antalet röstande kan man se nästan genomgående i Norrbotten, men så vitt jag kan se är den absolut störst på de orter där man gjort sammanslagningar till jättepastorat. Det gäller även Luleå där det visserligen inte blir någon skillnad i organisation just vid detta mandatperiodsbyte, men där vi tidigare slagit ihop två jätteförsamlingar precis som i Piteå. Vad ska man dra för slutsatser av detta? Att gräsrötterna inte gillar politikernas stordriftslösningar, att vanligt folk tappar intresset när den nära församlingsgemenskapen blir mindre betydelsefull och makten flyttas längre bort? Alltså precis det som vi i Frimodig Kyrka varnade för i fjolårets kyrkomötesdebatt om Strukturutredningen.

 

Återstår att förklara det stora S-tappet i Bodens pastorat. Är det kanske så enkelt som att också sosseväljare börjar ledsna på den levande ikonen Irene Gustafsson som år efter år framhärdar med samma intetsägande , meningslösa floskler om att bekämpa "kvinnoprästmotståndare och "homofober". Ska man i längden få de stora skarorna av socialdemokrater att intressera sig för kyrkan så får man kanske till slut lov att erbjuda dem något roligare.

 

Ett förslag kommer här: onsdag 18 sept kl 18.30 har vi i Hertsökyrkan information om årets alpha-kurs.* Den börjar sedan kommande onsdag 25 sept kl 18.30. Missar man info-kvällen kan man komma direkt den 25 sept.

* en alpha-kurs är en grundkurs i kristen tro. Man går en kväll i veckan under terminen + en helg (fredag kväll - lördag afton). Varje kväll inleds med middag (självkostnadspris) sedan ett föredrag om något kristet ämne, sedan samtal i grupper. Inga förkunskaper behövs. Alla kan komma och det är tillåtet ställa hur enkla, dumma eller svåra frågor som helst. Vi som turas om att hålla föredragen i alpha-gruppen är två präster, Anna-Stina Svedberg och undertecknad, en diakon, Ulica Vedin och en av våra hjälpledare (som tidigare gått en alpha-kurs), Christer Enryd.

Man kan givetvis även googla och söka information om en alpha-kurs. Där kan man även få information om andra alpha-kurser i landet, om man nu råkar bo för långt från Luleå.

Det finns nämligen en osviklig regel i motorcykelkörandet: du hamnar där du fäster blicken. Vill jag åt höger ska jag titta åt höger, vill jag åt vänster ska jag titta åt vänster. Det är i praktiken nästan om möjligt att svänga åt motsatt håll än det åt vilket man vridit huvudet. Ska man balansera hojen i maklig fart i sakta manövrar så är det mycket lättare att ramla omkull om man tittar ner på den mark som man inte vill hamna på och mycket lättare att balansera om man fäster blicken borta i horisonten.     Tre kyrkoval i rad nu har S fokuserat på att det handlar om att bekämpa sverigedemokraterna. Tre val i rad har sverigedemokraterna i runda slängar fördubblat sitt mandatantal i kyrkomötet.       2001 två mandat.   2005 Första allvarliga bekämpa-SD-valet. Då fick dom fyra mandat.   2009 var anti-SD-kampanjen lite svargare. Då blev SD:s ökning inte riktigt en dubblering. Bara från fyra till sju.   2013 Det skarpaste rösta- på-oss- för-att hålla-de främlingsfientlige-borta-valet hittills. SD mer än fördubblar, från sju till femton.       Fattar sossarna? Troligen inte. Uppenbarligen åker dom för lite motorcykel. Jag bjuder gärna Olle Burell på en tur. Det kan visa sig vara ytterst lärorikt.     .

var en ytterst trevlig dag.

 

Inledde med morgonpromenad, sen högmässa i Hertsökyrkan som leddes av kollegan Mats. Detta är nu färde kyrkovalet under min tid som distriktspräst. Som vanligt ser man både före och efter gudstjänsten en uppsjö människor som köar för röstning, vilka man annars aldrig ser i gudstjänsten eller annan verksamhet i kyrkan.

 

Läste Kyrkans Tidning för veckan. Parsmos skämtteckning var kanske träffsäker. En kyrka med den socialdemokratiska rosen på tuppens eller korstes plats i tornet. Prästen som ser det utbrister "men vad in i hela..."? Då svarar några närvarande "politiker" att de skulle komma för stt visa vem som bestämmer. Kyrkans ockupation kan inte uttryckas tydligare.

 

Väl hemma blev det en MC-tur i fina vädret. Den gick först förbi Porsökyrkan där jag själv röstade. Utanför vallokalen stod en Posk:are och fyra unga socialdemokrater. Posk:aren gjorde ingen påtaglig ansträngning för att få överlämna sina valsedlar. Vi är väl bekanta så hon vet nog var jag hör hemma. En av de unga sossarna ville dock ge mig valsedlar.

- Om du ger mig ett rikigt bra argumnet för att rösta på S, sade jag.

Nu hade han fått stränga order att inte debattera med folk precis utanför vallokalen så vi förflyttade oss 15 meter. Sedan levererade han lungt och sakligt det tre argumenten för att rösta på socialdemokraterna:

1. För att motverka dem som är mot kvinnliga präster. "det finns så'na", upplyste han mig.

2. För att bekämpa dem som är emot det som S lyckades driva igenom för fyra år sedan, nämligen vigslar för "samkönade" par.

3. För att kyrkan ska fortsätta vara en "öppen folkkyrka". Att det skulle finnas några som på allvar vill minska kyrkans öppenhet och vilka de skulle vara i så fall, sades det dock inget om. 

 

- Tack, sa jag och tänkte att han kan sin läxa. Men nu inser jag att han glömde hotet från SD. Men nog tänkte jag fortsättningsvis på kyrkans ockupation när jag gick därifrån. Tur att jag hade hojen med så jag kunde trösta mig med en tur. Ut på landet en sväng och då jag passerade Norra Sunderbyn i exakt rätt tid så tog jag färjan till Avan och åkte södra sidan av älven mot sta'n. Turen slutade i bönhuset där jag fick höra en fin predikan av en av de nya yngre predikanterna. Fortsätt så, i frimodighet, unge broder, vill jag bara säga, men fick ej chansen öga mot öga!

 

Efter middag var det dags för valvaka i Boden. Vi var större delen av vårt Bodengäng + undertecknad + två av de våra från Arvidsjaur. De senare hade med sin unge son (född i augusti) som redan i moderlivet varit utnämnd till yngste medlem i Frimodig Kyrka i Luleå stift. Hans moder påpekade dock att han ännu inte upptagits i Kyrkans gemenskap genom det heliga dopet, och då kan han väl inte vara medlem i FK ännu. Men dopet sker ju snart.

 

Två av de våra var rösträknare så dom kom först mot valvakans slut då några av de andra redan behövt åka hem. Själva valresultatet ska jag kommentera i ett annat inlägg. Men att Frimodig Kyrka har roligast, det är det ingen tvekan om.

blev det till slut. Kunde inte motstå (varför skulle jag gjort det, det är ju ingen kamp mot synden?!) att ta ut motorcykeln för en tur. Fick f ö idag ett SMS från arbetskamraten som jag bjöd på en tur tidigare i veckan. Hon hade blivit helt "motorcykelfrälst".

 

Den här gången åkte jag direkt till E4 vid Rutvik för färd norrut. Körde sedan in mot Sundom för att få köra gamla kurviga vägen mot Råneå. Men det var lite obehagligt i mörker. Man ser ju inte så långt in i kurvorna så jag fick köra betydligt långsammare än normalt på den vägen. Den är bättre på dagtid. Annars är det ju mysigt att köra i mörker, precis som man kan uppleva det när man åker bil. Hem från Råneå blev det raka vägen på E4. Härligt köra en sträcka riktigt fort (110), för det är då bekymren blåser iväg.

 

Nu är det bara knappt 17 timmar till dess jag kan gå till vallokalen i Porsökyrkan. Vad tror ni jag ska rösta på? Givetvis...

 

.....FRIMODIG KYRKA.

Idag var jag och hälsade på en god vän. Vi tog en skogspromenad och fikade i skogen i ett gammalt stenbrott där man kunde sitta på klipporna. Jag tänkte: så avstressande att promenera i skogen, Det borde jag göra oftare. Jag tycker det är lika avstressande att åka (f ' låt, köra) motorcykel. Men det är nog hälsosammare att promenera. Det gör jag visserligen en hel del, men efter vägarna. Här var det ute på skogsstigarna. Riktigt fint. Borde kanske överväga det mer!

 

Vi kom också till en kallkälla. Visserligen har man lagt en stor cementring med ett tungt lock över källan. Förr kunde locket lyftas av fick jag höra, men nu vara det blockerat. Vi tyckte det var en passande bild för kyrkovalet. Betongsossarna har lagt sig över den levande källan. Men helt har man inte lyckats tillsluta den för det sipprade ut en liten rännil med vatten som flöt bort. Den som böjde sin stela lekamen kunde med handen ta en liten mängd vatten. Den levande källan finns ännu i Kyrkan. Den kan inte helt stängas till. Men den behöver öppnas och bli synlig och tillgänglig.

 

Igår fick jag ett infall och beslöt mig i nästan sista minuten att fara till Bibeltimmen i bönhuset. Där fick jag vara med i vuxengruppens bibelsamtal. Hebréerbrevet. Snabbt blev jag placerad i ledarens position och det förväntades tydligen att jag skulle ha något att bidraga med. Roligt när man får erfara att det finns positva förväntningar på en statskyrkopräst så man inte helt betraktas som den döda trons brödpräst :) Riktigt uppbyggligt blev det. Mycket samtal kom att handla om skapelsen. Den talar vi ofta alldeles för lite om i vissa kristna sammanhang. Vad betyder tex orden i Rom 8 om att skapelsen längtar till sin befrielse ur fångenskapen under förgängelsen? Hur kan de kristnas existens påverka skapelsens befrielse? Om någon i Luleå söker en uppbygglig gemenskap kan denna i Fridsförbundets bönhus på fredagskvällarna rekomenderas.

 

Idag talade jag även i telefon med Frimodig Kyrkas riksordförande Jan-Andres Ekelund. Trevligt samtal och roligt få dela erfarenheter av kyrkovalrörelsen från olika orter i landet.

 

Märkligt att så många av de politiska partierna gör Frimodig Kyrka till huvudmotståndare i valet. Vi är ju (hittills!) en liten grupp. Men det är kanske i den politiserade kyrkan som i diktaturer: bara existensen av en opposition, hur liten den än är, gör att de härskandes absolutism blir hotad. Det hotet vill vi ytterst gärna vara!

 

I morgon gäller det: du röstar på FRIMODIG KYRKA!

Nu väntar vi bara på kyrkovalet på söndag. Nu är "valrörelsen" till största delen slut. Jag kommer själv inte att skriva något mer inlägg tex. 7-8 inlägg har jag fått publicerade på NSD:s debattsida. Jag har idag mailat redaktionen och tackat för det stora tillmötesgåendet. Jag tar det som ett gott tecken på en vilja till vidsynt demokratisk anda.

 

Återkommande försöker socialdemokratiska debattörer bunta ihop Frimodig Kyrka med Sverigedemokraterna. I ett av mina inlägg i NSD har jag kallat det att "handskas ovarsamt med sanningen". Det är ju bara för att jag är så hövlig och kristen som jag väljer ett sådant vackert uttryck. I verkligheten är det lögn! Det har aldrig förekommit något som helst samarbete mellan FK och SD, oavsett vad socialdemokrater påstår i sina svartmålningar. Tråkigt att s-representanter tycks ha så lite att säga att dom måste fylla sitt tal med dylikt.

 

Idag besökte jag S' valstuga på gågatan i Luleå. Hade hoppats att ingen som var där skulle känna mig så att jag in cognito kunde samtala och låta dom försöka övertyga mig. Tyvärr (?) var vår kyrkorådsordförande, tillika kommunpolitikern Margareta Lindbäck där och hon kunde omedelbart presentera mig som präst i församlingen. Margareta har jag känt länge och jag tror att vi haft ett ömsesidigt förtroende för varandra. Redan på åttiotalet möttes vi då hon var ledanot i kyrkorådet i Nederluleå och jag någon period vicepastor. Jag minns även en gång då jag i tjänsten tittade in det café hon då drev i Persön för att fråga om vägen då jag skulle med ett dödsbud i byn. Minnet har etsat sig fast. Nu är hon alltså ordförande i Domkyrkorådet. Jag dristade mig att fråga henne lite om betydelsen av vissa formuleringar i s-programmet, tex att det finns "krafter" i kyrkan som vill göra "kyrkporten smalare" och "tröskeln högre". Exakt vad betyder det och vilka äro de, undrade jag. Svaret var mycket oklart och diffust. Jag uppfattade det som att hon till varje pris ville undvika debattera med mig.

 

Kanske är det lika bra att vi lägger bort våra valrörelserroller när vi möts. I vardagslag är hon ju i praktiken min högsta chef.

 

Lite märkligt har det också varit att debattera mot prästkollegan och vännen Lennart Åström i NSD. Lennart är en präst jag alltid känt förtroende för och alltid uppskattat. Jag minns en långfredagspredikan han höll i Domkyrkan för många år sedan, under sin tid som präst i Luleå. Den var mycket fin, innerlig och uppbygglig. Nå, jag har en känsla av att prästers gemenskap alltid är starkare än "politiska" skillnader. Men lite märklig (2) är prästers roll i det kyrkopolitiska systemet. Förr valde päster själva sina representanter till Kyrkomötet , två per stift. Sedan togs den grupprepresentationen bort och präster fick rätt kandidera på samma villkor som lekmän. Det har lett till att fr a de "opolitiska" grupperna i kyrkomötet haft förhållandevis stor representation av präster. Det har senare gjort att även partierna behövt få in präster på sina listor, annars bli dom påtagligt underlägsna i en del debatter.  Så blir det likväl en massa präster.

 

Mest spännande för oss i FK i Luleå stift blir kanske att se hur det går på de orter där vi för första gången ställer upp lokalt under eget namn, Boden, Umeå och Vännäs-Bjurholm. Lite synd att vi inte fick ytterlligare några listor. Med lite mer jobb i god tid hade det kanske gått i Nederluleå, Domkyrko, Arvidsjaur och på något mer ställe. Det får bli nästa val.

 

Stort tack till alla som jobbat i valrörelsen (för Frimodig kyrka! Övriga får avtackas av någon annan.)

 

Rösta på FRIMODIG KYRKA* - det enda verkliga alternativet i svenska kyrkan.

* överallt i landet kan du rösta på Frimodig kyrka i valen till stift och kyrkomöte. På det lokala planet finns vi bara på ganska få ställen under eget namn. Då får du annars rösta på "näst bästa". Det kan vara en lista med lokalt namn, eller i övrigt troligen Posk eller Kristdemokraterna. Välj efter eget förstånd.

En artikel som jag skrivit till NSD publicerades idag. Det är ett svar till senaste inläggen från Irene Gustafsson och Lennart Åström, vilka i sin tur var för sig svarade på mitt förra inlägg. Jag har nu fått in sammanlagt sju debattartiklar (om jag minns rätt) i NSD sedan i slutet av vårterminen. Jag tackar NSD:s debattredaktion för det vänliga tillmötesgåendet.

 

Till den som kan vara intresserad!

 

Rösta på Frimodig kyrka!

Full fart på marken blev det i afton. Nå, inte så totalt full fart. Ganska måttligt för att vara tur med motorcykeln. Hade en arbetskamrat på bönpallen så det gällde att ta det lagom lungt. Uppenbarligen utföll turen till belåtenhet. Men att skjutsa folk på min hoj är inget jag normalt vill syssla med. Motorcykeln är kanske lite för liten för två fullvuxna personer, eller är det bara min ovana som gör att det känns så. En lagom kvällstur blev det. Rutvik-Gammelstad-Sunderbyn-Gammelstad-Gäddvik-Bergnäset-Centrum-hem.

 

Nu är det dags satsa den sista energin, fullfart!, på valspurten. Min insändare, som kunde läsas här på bloggen igår var idag i Norrbottens-Kuriren. Gunvor Vennberg hade idag en insändare i VK (Västerbottenskuriren). Det drar ihop sig. Spännande ska det bli på söndag.

 

När det gäller röstningen vill jag säga något om kryssningen. Den som sett FK:s Lule-stiftvalsedlar noterar att jag nu står långt ner på vår kyrkomöteslista, efter att två val i rad toppat listan. Detta faktum ska kära läsarna och väljarna uppfatta som en tydlig signal att jag nu tycker det är dags lämna över till en yngre generation. Jag hade personligen lika gärna kunnat avstå att vara med på valsedeln, men vissa fruktade att det skulle kunna tolkas som ett "avhopp" , ev pga intern schism el dyl. Så nu visar jag att jag ger allt mitt stöd till Frimodig Kyrka, men låter gärna någon annan hamna i kyrkomötet. Etta på vår valsedel till kyrkomötet är Gunvor Vennberg och henne kommer jag att ge ett kryss. Kom ihåg att om man vill stödja listan i befintligt skick så ska man kryssa de översta. Tre kryss max.

 

Gunvor är kanske inte så känd i norra delen av stiftet (där vi har flest väljare) så en presentation kan vara på sin plats. Gunvor, f 1979, är, tillsammans med sin man Fredrik, småbrukare i en liten by utanför Vännäs (några mil från Umeå). De har fem barn. Gunvor har dessutom läst teologi och har kompetens för en teol.mag, vilket är snäppet högre än teol.kand som de flesta normala präster har. Vi inom Frimodig kyrka behöver både fler kvinnor och fler icke-präster i vår kyrkomötesgrupp. Se till att ge oss det genom att kryssa Gunvor. Kvinna + icke-präst + teologiskt kompetent = ren jackpot! Våga lita på att vi som sammanställt valsedeln har tänkt till, så förfall inte bara till det enkla att kryssa den man känner.

 

Gunvor for general synod! blir min privata kampanj (Gunvor till Kyrkomötet!)

 

 

 

 

 

 

 

 

Frimodig Kyrka.

---

Detta är en insändare/debattartikel som jag skickat till Piteå-Tidningen och Norrbottens-Kuriren. I den förra har den varit publicerad. I Kuriren vet jag ej. Men här kan ytterligare några läsare få se den.

har det blivit idag. Var en sväng till Boden och mötte gammal vän sedan länge som ägnar sig åt paramotorflygning och som erbjudit mig åka med på en tur. Vi startade från gamla A8-området i Boden där klubben ifråga tydligen brukar ha sin startbana. Det var faktiskt på samma ställe som jag bromsade omkull mig på en MC-avrostning för fyra år sedan. Denna gång skedde dock inga missöden. Riktigt roligt faktiskt. Gamle vännen hade kanske väntat sig att han skulle få mig yr eller illamående genom div svängar hit och dit, men lyckades inte få mig att ge tecknet "tummen ner" utan det var bara "tummen upp" från min sida.

 

Nej, rädd blev jag inte. Roligt få se Boden med älven och kraftverksdammen och allt uppifrån. Riktigt vackert. Vi cirklade även en stund över huset där äldsta dottern med fästman bor. Snarare blev det lite tråkigt att bara sitta och inte göra någonting, även om jag en liten stund fick pröva styra genom att hålla i Björns tummar när han höll i styrhandtagen.

 

När jag åkte MC hem igen höll jag dock själv i handtagen och kunde svänga hur mycket jag ville. Blir jag sugen byta motorcykeln mot paramotorflygning? Nja...? det ska vara för chansen att få umgås med gammal kompis i så fall. Men det avskräckte inte. Jag prövar gärna igen.

 

Arbetskamrat har beställt att få åka med på motorcykeln någon gång. Undar hur hon kommer att känna det? Jag tänker dock inte anstränga mig att få henne illamående.

 

Givetvis är de höga höjder jag befunnit mig på, en profetisk signal om de höga höjder som Frimodig kyrka kommer att nå i kyrkovalet. Om särskilt sossarnas budskap är så tunt som det återkommande verkar i artiklar och på hemsidor, där dom inte gör annat än försöker klumpa ihop FK med sverigedemokraterna, så kommer givetvis alltfler att inse att det inte är något att rösta på. Borgerligt alternativs mfl försök att framstå som kyrkligt opolitiska är visserligen ett steg i rätt riktning men än så länge en aning ihåligt. Kristdemokraternas program känns fromt och fint men, ärligt talat, lite kyrkligt okunnigt och att dom är lite...(jag söker ett ord som jag just inte kommer på, gör jag det senare så rättar jag. Läsarna kan ju försöka gissa vilket ordet* är)... Posk, vad har dom egentligen kvar nu när de flesta av deras profilerade företrädare gått till Frimodig kyrka?

 

Helt uppenbart: det enda verkliga alternativet i kyrkovalet är FRIMODIG KYRKA. Alla som är kristna och är medlemmmar i svenska kyrkan SKA rösta. Kom inte och gnäll på kyrkan om ni inte tagit chansen rösta på något av de goda eller åtminstone mer acceptabla alternativen. Tänk på att även ungdomar från 16 års ålder får rösta.

---

* nu kom jag på ordet jag sökte: aningslösa

Idag är det ett år sedan min pappa begravdes. Mamma och jag besökte därför graven idag på eftermiddagen och satte dit en bukett. Även för drygt två veckor sedan var vi där, på ettårsdagen av dödsfallet.

 

Tidigare på dagen hade vi mötts i Domkyrkan till högmässa då vår nya domprost installerades. Predikan med fint innehåll som jag kunde uppskatta. Rejäl körsång från både Domkyrkoförsamlingens och Norrfjärdens körer. Som vanligt när jag är med på stora kyrkliga gudstjänster numera så får jag lust recensera det liturgiska agerandet, men jag ger mig örfilar på både mun, händer och fingrar för att låta bli. Vid kyrkkaffet på Kulturens hus fick jag chans ge nya domprosten en kram och konstatera att hon även varit i Örnäskyrkan igår kväll.

 

Där var det mässa kl 18. Deltagarmässigt ungefär lika många som i Domkyrkan idag men avsevärt mycket lägre medelålder och avsevärt färre rollatorer. Det var gudstjänst i samband med Luleå Fridsförbunds höstmöte. I samband med kyrkkaffet idag nämnde jag detta för biskopen - det här med de skilda åldersstrukturerna i kyrkan och laestadianismen. Jag säger som jag sagt förut: om bara laestadianerna håller sig kvar som medlemmar i kyrkan kan dom snart ta över den helt.

 

Idag efter gravbesöket for jag till bönhuset och gick på avslutningsgudstjänsten. Säger som förr: i mina ögon representerar gemenskapen och gudstjänsterna i Fridsförbundet numera mycket av det som jag uppfattar som traditionellt och gediget svenskkyrkligt. Vid mässan igår var vi fyra (manliga!) präster tillsammans. Kändes ungefär som en kyrkhelg i Nederluleå kyrka i början av 80-talet.

 

En ny (kvinnlig!) domprost som gillar att gå på laestadianmöten! Vad är på väg i denna tid? Kanske kommer en ny vårtid då t o m en så "ute" person som underteckand visar sig vara helt rätt ute (= inne).