Torbjörn Lindahl

för att trogna läsare inte helt ska förgås av törst under julfastan så skapar jag nu en ny länk på min blogg. Den går till avdelningen Noterat på Yngve Kalins hemsida. Det är som en liten blogg. Där kan man läsa istället för här.

Två gudstjänster blev det för mig idag. Först högmässa i Hertsökyrkan vilken jag själv ledde. Äldste sonen som är hemma från Stockholm över helgen följde med. Tre präster fanns med bland gudstjänstfirarna, en var från grannkommunen och en pensionär. Jag fick  hjälp i distributionen. Det var glädjande.

Efter en kort vila hemma och snabbmiddag gjorde jag ett besök i bönhuset. Inte lika mycket folk som förra veckan. Erling predikade efter det att Jörgen läst en lång predikan av Luther.

Jag märker ju att jag lika bra kan berätta på bloggen vad jag gör - Facebook behövs inte. Arbetskamrat har dock visat mig att annan arbetskamrat skapat gruppen "Vi som vill att Torbjörn Lindahl ska gå med i facebook". Hur många medlemmar är det nu?

Nu väntar jag på sedvanlig söndagkvällsavslappning: Beck  kl 21 i TV 4. Vad ska jag gör i väntan på det? Dammsuga kan man ju inte göra på vilodagen!

Sitter med höstnumret av Allt om mat. Det är det nummer som är Vinspecial 2010. Där har ett gäng vinkännare smakat sig igenom hela Systembolagets sortiment och indelat de röda respektive vita vinerna i klasserna fynd, mer än prisvärt, prisvärt, ej prisvärt. För en total vinamatör som jag blir ju detta lite snårigt. Ett dyrare vin som inte är prisvärt borde kunna vara bättre än ett billigare fyndvin. Eller?

Nå, hur som helst med den saken. Det som faschinerar mig när det gäller vinbedömningar det är omdömena. Jag tycker det är roligt att läsa igenom listan bara för språkets skull. Börjar med det enklaste. Vad är en rund smak? Ganska vanligt. Längd kan jag få någon slags idé om. Man fortsätter bland de röda fyndvinerna. Attraktivt - den bedömningen måste väl bero på smaken, vilken som bekant är delad som... (jag har varit på kyrkomötlig språklektion!). Välbyggt - man kommer ju att tänka på när ungarna staplade byggklotsar på varandra. Mulligt ger väl helt andra associationer? Och vad är ett maffigt vin? Personligt, snyggt får en ju att tänka på en modevisning.

Eller vad säga om vinet som beskrivs som lika strömlinjeformad som en Ferrari (italienskt vin givetvis). En annan italienare får omdömet stiligt med precision och glädje. Bland de mer än prisvärda finner man ett vin som är öppet och generöst. Vad betyder det? Så vill man ju själv vara. Och vad menas med att ett vin är bredbent? Äntligen kommer något som en amatör begriper: ett argentinskt vin sägs vara direkt gott. Det kanske man ska köpa. Bara 58 spänn. Ett rakryggat vin sägs ha skaplig balans. Tur det så inte drycken vinglar omkull. Kanske inte så märkligt att ett spanskt vin sägs vara spanskdoftande. Gammal favorit som blivit lite rundare kunde ju vara en trevlig beskrivning av en själv. Generöst med extra allt - sitter ändå ihop riktigt bra låter ju som en hamburgare. Mycket riktigt kommer det från USA. Ett lustigt vin sägs smaka både körsbärspralin och rökt korv. Det kallar jag blandning. Även vinsmakaren tycker det är ett märkligt vin. Stadigt och lite stöddigt får en att tänka på en gammal skolkompis på skolgården. Helt vilt låter som skvallertidningsreportage från kändisfest.

När vi kommer ner till de endast prisvärda vinerna finns både okomplicerade och grovhuggna. Vad är en grovhuggen dryck? Ganska trevligt i enkel stil låter ungefär som jag vill att folk ska uppfatte det när dom kommer på besök (förutsätter att jag dammsugit förstås! ). Har tröttnat betänkligt; man undrar om det är hr (el fru) vinsmakarens omdöme om sig själv. Ett australiensiskt vin får omdömet vara helt galet. Bara ingen dricker så mycket att han blir likadan, får man hoppas. Nästan teologiskt låter det med ett oortodoxt vin.

Men det är när man kommer ner till de ej prisvärda vinerna som vinsmakarpoesin når nya höjder. Nästan direkt kommer ett spanskt lantvin som känns som lika delar blandsaft och gräs. Nästa vin som sägs ha smak av sunkigt rotmos beskrivs som ångestframkallande. Ett vin smakar målarfärg, ett annat har smak av pappersservett. Till slut blir omdömena ytterst raka: skitvin respektive av jord är du kommen. Eller vad sägs om osalig blandning av röda bär, grankvistar och tvålflingor? Men de poetiska höjdpunkterna är utan tvekan som att slicka vanillinsocker från trottoaren och smakar gamla svettiga och gyttjiga bävernylonbrallor.

När man se´n övergår till de vita vinerna så är det inte så mycket nytt i poesin, men man hittar både självsäkert och pricksäkert. Elegant mineralstramt har vi väl inte heller mött förut? Men det sista bland de vita fyndvinerna måste jag få nämna. Franskt vin från 2005, Chateau Climens. En flaska kostar 577 kr. När ett vin med den prislappen kallas fynd, då förstår ni. Vad blir då omdömet? Flytande religion. Kanske ska man lura sina kollegor att sats en hundring var så kan vi provsmaka gemensamt?

Kanske borde man provsmaka även de två vinerna insmickrande och hederlig för att få uppleva skillnaden. Inte så finessrikt men lättsamt och trevligt, låter ju som en blogg i kamratkretsen. Men mjukt och tillrättalagt måste handla om helt andra bloggar. Har någon läsare någon aning om vad ett fyrkantigt vin är? Drick inte så mycket att det blir som det chilenska vin som sägs vara vingligt!

Även bland de vita vinerna så är det de ej prisvärda som mest stimulerar formuleringskonsten: Sprucket, beskt och orent med smak av Karlssons klister. När jag var liten tyckte jag Karlsson klister luktade gott. Men jag drack det ju inte!

Jag slutar där även om det finns mer att citera. Hade tänkt sluta med ett omdöme som även passar på min gamle kamrat. Tror det var "bussigt och trevligt" el dyl, men finner det inte i hastigheten. Hittar jag igen det så får jag väl ta med en flaska vid näste besök i Älvsbyn.

har jag fått. Visar det sig. Det är min chef och Kh Anna-Stina som idag vid lunchen avslöjade att hon bloggar. Låter ju nästan som om hon erkänner ett långvarigt missbruk, men så är inte fallet. Hon har bara blivit tillfrågad om att vara veckans bloggare i Norrbottens-Kuriren. Givetvis ordnar jag en länk.

Hon menade dock att hennes blogg var väldigt snäll (ska det uttolkas "i jämförelse med andra arbetskamraters" ?? undrar jag förstås). Skälet var att hon inte hade något att vara tillräckligt arg på. Men det erbjöd jag mig givetvis att kunna ställa med att ordna. Frågan är bara om jag ska framföra lämpligt ilskestimulerande här på min blogg, eller som kommentar på hennes eller i verkligheten?

Jag kan ju försiktigtvis börja med att be henne studera var Luleå resp Modo* befinner sig i Elitserietabellen. Kanske blir hon så inspirerad att hon startar "Kyrkoherdens hockeyblogg".

F ö blev jag påhoppad (vänligt och snällt, dock) av annan arbetskamrat som - återigen -  ville locka in mig i Facebook.

- Om vi startar gruppen "vi som vill att Tobbe ska gå med i Facebook" och vi får 1000 medlemmar, lovar du att gå med då?

Tänkte först att det kunde man väl acceptera. 1000 är ju mycket. Men sedan insåg jag att i sociala mediernas värld är 1000 ingenting. Några vänners vänners vänner så är det fixat. Möjligen kunde jag acceptera utmaningen om det gäller 1000 personer där jag vet vilka de alla är.

---

* att en del av hennes uppväxt var i Ö-vik får jag väl berätta eftersom hon berättar det själv i sin presentation i bloggen

När man är med i kyrkomötet får man böcker. Många böcker. Varje vecka när man är i Uppsala så stoppas det in några i ens brevfack. Och under dom veckor man är hemma (de flesta av årets veckor) så kommer det lite då och då ett paket från Svenska kyrkan med någon bok i.

Den senaste jag fick hemskickad var Svenska kyrkans utredning 2010:3 Ett skyddat rum - Tystnadsplikt i svenska kyrkan. Den kom så precis före man åkte till Uppsala att man tänkte att dom kunde ha sparat in portot och lagt dem i våra postfack i universitetshallen. Men kanske tänkte kära vännerna på kansliet att vi riskerade få för fulla packningar. Det hände för några år sedan. Jag försöker att ha så liten väska som möjligt så den är ordentligt packad. Om man då på hemvägen ska ha med en massa extra böcker så blir det att stå på väskan för att få igen dragkedjan.

Under senaste kyrkmötesveckan fick man tre böcker i sitt fack:

1. I Luthers fotspår - en resebiografi
Har ett svagt minne av att Dag Sandahl uttryckte sig positivt om boken. Då måste den vara läsvärd. Han slänger ju inte positiva omdömen omkring sig i onödan. Han har dessutom just varit på Lutherresa. Personligen har jag aldrig känt någon särskild lust att resa i Luthers fotspår. Är det ett tecken på att min lutherska identitet är stadd i upplösning? Kanske kan den saken ändras om jag bläddrar lite i boken?

???

2. Det handlar om bön.
På baksidan av boken tar man del av följande visheter:
"Det finns ingen gräns för vad bön kan vara. En vackert utformad städvagn, ett sms, ett inlägg på Webben, en dans, en målning eller ett musikstycke... den röda tråden är utmaningen att tänka bredare kring vad bön är och hur den kan uttryckas..."

???

3. /be
En bok med böner som skrivits på svenska kyrkans bönewebb. Utformningen av boken, som är 300 sidor i drygt A6-format, är en bön per sida. Alltså mest vita ytor på trycksidorna.
Eftersom denna bok lades i våra postfack ungefär samtidigt som kyrkomötet diskuterade om man skulle erbjuda ledamöterna Svenska kyrkans bekännelseskrifter, så skapade det en märklig känsla hos en del av oss. Att dela ut en bok med mest vita ytor går bra. Att dela ut bekännelseskrifterna går inte bra. Skälen som redovisades för det senare ställningstagandet kändes som rätt krystade.

Kan inte hjälpas att just den konkreta situationen skapade en något negativ förhandsinställning hos mig till bönboken /be. Väl hemma har jag dock tittat på de korta texter som stiger mot en ur de annars vita bladen. Att dela andras våndor och längtor giper alltid. Jag fastnade särskilt för en bön (sid 136):

Snälla gud, gör så att andra människor tittar på mig som hel människa
och inte bara på pengarna mina föräldrar har.
Se mig som jag är
inte fasaden.
från en ledsen flicka

!!!