Torbjörn Lindahl

har det varit nu.

 

Ledig dag var det, vilket innebar chansen att gå som deltagare på högmässan i Hertsön, ledd av Bosse (men nu blir det min tur, nyårsdagen kl 18 och kommande söndag kl 11).

 

Eftersom jag var ledig hade jag tid att både hämta och skjutsa hem mamma. På vägen hem blev vi bjudna på kaffe hos annan gudstjänstbesökare. Det var trevligt.

 

På kvällen har jag haft mitt lilla vardagsrum nästan fullt av div folk som var här och fikade och åt nötter och tindrade med sina ögon inför de levande ljusen i granen och delade lite julkänsla genom att sjunga några fina julpsalmer med mig. Både trevligt och uppbyggligt.

 

Samtalen under kvällen handlade bl a om

- den utmaning vi kan få från en kyrka som St:a Klara i Stockholm där man på ett fantastiskt sätt nått ut med det kristna budskapet och livet (som väl de flesta läsare väl känner till)

- det blir mer och mer uppenbart att det går en djup spricka rakt genom svenska kyrkan, tydligast uppenbarad på sista tiden då ledaren i Svenska Kyrkotidning pläderade för att det är viktigt att vi i Sverige är beredda att öppna vårt land för abortsökande kvinnor från länder med mer restriktiv abortlagstiftning. Att vara mot abort och att vara för tron på jungfrufödseln beskrevs även som olika sidor av samma vilja att kontrollera och förtrycka kvinnor

- det tragiska i att vissa evangelikala rörelser missionerar i ortodoxt och katolskt präglade länder med en syn att de gamla kyrkorna inte är kristna

- det ännu mer tragiska att mellanöstern håller på att tömmas på kristna och framför allt att i delar av Syrien har de kristna helt utplånats

 

O, så lätt det är att lösa världsproblemen i ett vanligt svenskt vardagsrum!

 

 

Kära läsarna är trogna. Redan på juldagen visade statistiken över hundra läsare. Undrar vilka det kan vara. Har dom inget vettigare för sig? Eller är det mina arbetskamrater som nervöst måste hålla koll att jag inte skriver något dumt? För några år sedan hade jag en spion i personalen så jag kunde få veta vad som sades om bloggen i Örnäsgårdens personalrum, men nu är den möjligheten borta.

 

Dock kan jag konstatera att jag vid besök på församlingsexpeditionen i morse fick veta vilka fyra som sökt tjänsten som arbetsledande komminister. En av församlingens präster och tre utifrån. Flera i församlingsprästerskapet som jag definitivt skulle betrakta som kompetenta har alltså inte sökt. Säger det något?

 

Igår hade jag lunchbesök av div familjemedlemmar både yngre (barn) och äldre (min mamma). Om aftonen besökte jag Hertsökyrkan där Bosse ledde mässan. Roligt samtal vid kyrkkaffet bla med personer som tidigare inte varit så flitiga gudstjänstbesökare men som nu gått flera dagar i rad.

 

I afton for jag tillsammans med goda vänner till Mariakyrkan i Sävast* på en ungdoms- lovsångs- vittnesbörds-gudstjänst där det unga paret Kristian och Emma Snellman berättade om hur deras vägar styrts så att de nu fungerar som missionärer i Tjeckien. Mycket uppbyggligt att höra Kristian berätta om hur ett studium av Bibeln gett honom öppnade ögon för vad Gud kan och vill göra med och genom sina barn. En del ungdomar ur laestadiansk bakgrund var där. Riktigt roligt. Kanske denna enkla kväll kan vara en liten pusselbit i det skeende som jag i långt över tio år burit som en inre vision: att de stora laestadianska ungdomsskarorna en gång ska påtagligt frimodiggöras genom ett möte med en mer utåtriktad och "karismatisk" kristendom. Ett möte av ungefär samma slag som när den karismatiska förnyelsen för över trettio år sedan nådde det gammalkyrkligt präglade Göteborgs stift (ett möte ur vilket OAS-rörelsen föddes) och som välsignades av gamle biskopen Bo Giertz med orden "nu har vi samlat ved i över 100 år, nu måste vi tända på."

---

* ett annat vittnesbörd om kvällen finns hos Per-Eric

Nä, det blev inte som jag tänkt igår kväll. Jag skrev ju i min korta blogg att jag skulle tända granen. Det gjorde jag inte. Jag somnade på soffan. Kanske orkar jag med det nu en stund. Men det behövs kanske inte riktigt eftersom jag under eftermiddag och afton varit några timmar hos mamma och där tänt levande ljus i gran, dock inte levande gran utan liten bordsplastgran. Fint det också.

 

Dagens gudstjänst firade jag i Hertsökyrkan. Högmässa kl 11. Betydligt färre deltagare än på julaftonens julbön. Några besökare kom ända från Boden och Gammelsatad. De senare berättade att Hertsön var enda stället i stan med riktig högmässa kl 11 (I Domkyrkan var det på finska, sa dom, har inte kollat). Kollegan Bosse var med mig och koncelebrerade. Inte för att vi behövde vara två men pga den stora dagens glädje.

 

Ett annat glädjebesked gavs mig av god vän under kyrkkaffet. Det behåller jag för mig själv. Men läsarna kan dela glädjen över att människor som hamnat i återvändsgränder av oenighet och osämja kan återupprätta relationen med förlåtelsens hjälp. Både att be om den och att ge den.

 

Fröjdas vart sinne, säger jag bara. Sannare kan inte ordet i dagens predikotext bli att han ska "frälsa sitt folk från deras synder". Det beskrev jag i predikan som textens centrum - och det som människan mest av allt värjer sig emot eftersom hon inte vill erkänna att hon är en syndare och i behov av frälsningens gåva.

 

Men innan jag kom till den slutsatsen hade jag gett tre utmaningar till vår tid:

1. Att tro på Jesu övernaturliga tillblivelse som människa, istället för att falla för ärkebiskopars mfl otro och falska argumentation att "jungfrufödseln" i grunden är en hellenistisk (grekisk) tanke som senare och utifrån smugit sig in i Bibeln.

2. Att anta Josefs handlande som en utmaning. Han som dels avstod från sin "rätt" att hävda sin oskuld genom att ställa Maria inför äktenskapsdomstol och sedan efter ängelns ord var beredd att underordna sig en verklighet han ej själv valt genom att ta ansvar både för modern och barnet, trots att barnet - ur hans synvinkel - var oönskat.

3. Att inse att den allmänkyrkliga tron att Maria förblev "ständig jungfru" dvs att hon och Josef aldrig hade något äktenskapligt samliv och att Maria inte fick fler barn - är fullt möjligt. En utmaning till vår översexualiserade tid att inse att det kan finnas människor som kan avstå från sex för ett högre syfte.

 

Härligt att julen nu börjat på allvar! Att de flesta anser att den gick över i går då sista julklappen öppnats, tar vi ingen hänsyn till. Här ska firas jul i dagarna tjugo!

.

 

 

 

 

 

 

Redan nu kan avslöjas att Juldagens högmässa i Hertsökyrkan kommer att inledas med den citerade psalmen, nr 118. Idag på julafton hade vi julbön kl 14 och därefter julfirande, till vilket ett trettiotal personer anmält sig. Nu var det några som inte kom men vi hade trevligt ändå. Sång och musik och lite frågesport och riktligt med god mat, vilken skänkts av en restaurang, som gav av det som var över från julborden. En trevlig eftermiddag. Nästa år hålls församlingens julfirande i Björkskatakyrkan, året därefter i Örnäset och sedan är det vår tur igen. En fin tradition

 

Nu är det dags att tända de 20 levande ljusen i den levande granen. En fin tradition det med. Doften av julgran uppfyller huset och kanske är det som allra mest bidrar till julstämningen.

 

Nu är alltså bloggen igång igen, men hur mycket jag orkar blogga återstår att se.

Jag måste göra ett litet undantag och skriva trots att jag har bestämt mig att fasta från bloggande. Man kan ju se det som att man har rätt att "äta" på söndagar men jag bara råkade inte ha tid blogga på första söndagen i advent så jag får göra det om tisdagen istället. F ö verkar det som om läskretsen - som fortfarande i genomsnitt består av knappt 40 personer per dag trots att jag inget skrivt på snart en månad - under sistlidna söndag var upptagen med gudstjänstfirande och annat, för på första söndagen i advent hade jag 0 besökare på bloggen.Jag tror aldrig det hänt förr. Ska det tolkas som om läsarna består av idel frommisar eller var dom på stan hela skyltsöndagen och sålde hembakat för sina barns skolresor?

 

Nå, vad skulle jag då skriva som var så intressant att det kan få mig ändra mina principer? Jo, jag har fått en uppenbarelse.

 

Bakgrund:

Jag fattar inget av vad KG Hammar skriver. Det började med tankekonstruktioner som fick kritik sedan skrev han ett svar som fick kritik. I förra veckans KT skrev han svar igen och jag fattar ännu mindre.

 

Men nu har en kär kollega i landet gett mig den tolkningsnyckel som gör att man förstår KG. Kollegan sa:

 

 

Att jag inte fattat det förr! Jag minns hösten 1999 då KG höll ett föredrag på dagar för alla präster i Luleå stift och levererade tio teser. Massor av folk var lyriska . Min reaktion: fint föredrag, men vilken religion handlade det om? Nu har jag äntligen fått svaret.

 

Vad ska man säga? Eureka!*

---

* jag har funnit det