Torbjörn Lindahl

där jag inte bara körde runt stan utan såg till att jag hamnade nånstans. Givetvis blev det ett möte med min gamle kamrat.

 

Tog ut en ledig dag idag då det som normalt brukar fylla onsdagarna inte kommit igång för terminen. Vädret såg lovande ut på förmiddagen så jag började smida MC-planer. Efter lunch mulnade det dock och det kändes mer osäkert. Andra halvan av eftermiddagen blev det bättre igen och motorcykeln kom ur garaget.

 

Rätt blåsigt på vägen till Älvsbyn. Men fram kom jag lyckligt. Fick några timmars samvaro med min gamle kamrat, inklusive deltagande i veckomässa som han ledde kl 18.30.

 

Hemfärden gick också bra. Lite svalare men mindre blåst.

 

Även igår var jag med om en mässa. Eller kanske det ska kallas liturgi. Men då var jag bara deltagare, inte kommunikant. Det var den koptiska gruppen som lånade Hertsökyrkan. Deras präst kommer förbi ca en gång i månaden. Sannerligen gäller där den princip jag läst om på en ortodox hemsida (Gäst och främling): "finns det ett längre sätt att säga någonting på så kommer de ortodoxa att använda sig av det". Men det intressanta med den koptiska gudstjänsten var kommunionen. När alla hade kommunicerat så hade prästen konsekrerat bröd och vin över, då fick folk komma fram en gång till (och en gång till?) tills allt var slut. Gärna upplåter jag kyrkorummet igen för de koptiska kristna och gärna deltager jag igen.

 

När jag kom hem från Älvsbyturen ikväll låg några buntar Frimodig kyrka-valsedlar till kyrkovalet på min bro. Levererade av någon av vännerna i gruppen. Nu fick jag därmed osökt anledning påminna dig om att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet.

 

Ordningen återställd även på det planet!

 

 

Så stod det i NSD igår både på nätet och i pappersform. Hon hade framträtt i Boden. Jag gissar det var på någon marknad eller nåt som var i helgen.

 

Den minnesgoda läsaren plockar fram hurusom Johansson Berg var en av dem som domkapitelsanmälde mig för drygt två år sedan. Och det var ju kring denna anmälan som det massmediala drevet mot mig fullkomligt exploderade. Den minnesgoda har ej heller glömt hurusom Johansson Berg i sin anmälan fullständigt blandat ihop arbetsgivaransvaret med domkapitlets tillsynsansvar. I mitt yttrande över anmälan påpekade jag att detta innebär att anmälan inte kan prövas av domkapitlet. Till min glädje gav domkapitlet mig helt rätt och lämnade anmälan utan åtgärd. *

 

I intervjun i NSD igår yttrar sig Johansson Berg även om de "tio procent" (av kyrkans medlemmar är väl underförstått?) som går i högmässan. Var då, kan man undra? Tio procent av kyrkomedlemmarna i högmässan! Det vore en sannskyldig väckelse! I Luleå domkyrkoförsamling - där Johansson Berg är kyrkofullmäktiges ordförande! - skulle det innebära ca 3000 personer. Våra fem kyrkor skulle tillsammans inte rymma den mängden människor. En normal söndag i Luleå Domkyrkoförsamling är gudstjänstdeltagarna i allra bästa fall knappast ens en halv procent av antalet medlemmar. Skulle det vara något mer som Johansson Berg behöver lära sig om kyrkan så är hon välkommen. Jag har dubbelt lärarblod i ådrorna och brukar anses vara relativt pedagogisk om jag lägger manken till.

 

Men det som stör mig mest i artikeln om toppkandidaten är den underliggande attityden som anas mot de regelbundna gudstjänstfirarna. Om de som "går i högmässan" än inte beskrivs som ett problem så uppfattas dom likväl inte  som en resurs.

 

Hur ska jag formulera det problem jag upplever? Att en människa  som kandiderar till ansvarsposition inom kyrkan beskriver regelbundna gudstjänstfirare som "dom"?

 

Det finns inget annat val: rösta på Frimodig kyrka!

 

- - - - - - 

 

* den som har behov friska upp minnet läser Kyrkligdokumentation.nu

 

 

Efter några mil under eftermiddagen då hojen köpts, och nu efter ytterligare några mil efter middagen så säger jag bara:

- Oj, så avstressande det är att få ge sig ut  på en tur. Man känner sig direkt som en ny människa.

 

Tänk om det vore lika enkelt att återställa ordningen i Svenska kyrkan vad gäller

1. Tron

2. Bibeln

3. Bekännelsen

4. Ämbetet

5. Sakramenten

6. Äktenskapet

7. Beslutsordningen

 

Då skulle jag gladeligen satsa lika mycket som jag lagt ut på hojen. Men för att återställa ordningen i kyrkan krävs ett gediget jobb. Det börjar 17 september när du röstar på Frimodig kyrka.

I helgen har det varit något slags reformationsjubileumsfirande här i stan med div aktiviteter i domkyrkan och Kulturens hus. Jag var inte där.

 

Det har också varit höstmöte i Fridsförbundets bönhus i Örnäset. Jag var inte där heller. Trots att min gode vän Stefan Aro var här och predikade. Jag hade väl inte lust bara. Fredag och lördag hade jag haft möjlighet men inte idag.

 

Det var också högmässa i Hertsökyrkan idag. Många av dom som brukar vara där var inte där. Kanske var dom på någon av de aktiviteter som nämnts ovan. Men när man är på någon sammankomst, av vad slag det vara må, så har jag lärt mig att man inte ska beklaga sig över alla som inte var där utan glädja sig över dom som var det. Då gör jag det: BL, AJ, M&L.G, CE, GE, Y&K.K, G&I.H, AJ, ?? förutom dom som måste vara där: vaktmästare IN, kantor AI och kyrkvärdar GM & OJ (men kyrkvärdarna kommer ju ändå nästan jämt. Även när dom inte tjänstgör). Jag hade en känsla att jag glömt någon. Då kom jag på det: prästkollegan BN. Hade ju varit synd om jag inte fått berätta att en präst var närvarande. Har jag glömt någon nu? Det skulle ju vara förargligt. Det är tillräckligt förargligt att jag inte minns namnet på en av de äldre damerna.

 

Nu är det dags börja fila på några debattartiklar inför kyrkovalet. Den som är kyrkoanställd och representerar Frimodig kyrka får skriva dom på arbetstid? Eller?? Jag menar det måste väl vara i enlighet med kyrkans sak att kämpa för att befria kyrkan från politikens ockupation? Eller??

 

Rösta på Frimodig kyrka. I Luleå stift ställer vi upp lokalt i Boden och Umeå men överallt i stiftet kan man rösta på oss i valet till stift och kyrkomöte. Skulle våra valsedlar saknas någonstans, så ta en blank valsedel och skriv Frimodig kyrka på den.

 

PS. Det hände inget i fredags men i morgon...!?

heter en bok jag just läst.

 

Det är Carl Henrik Martling som skriver ner minnen från sitt långa liv och sin gärning inom kyrka och akademi.* 

 

Rolig bok att läsa. Först på grund av den lediga stilen och det ibland skämtsamma anslaget. Men också pga alla inside-berättelser om sådant man hört om under sitt liv. Ett och annat händer bakom kulisserna i den kyrkliga världen, ingen tvekan om det.

 

Som avslutning ställer Martling frågorna

 

Ja, det kan man fundera över!

 

- - - - - - - 

* GAudete förlag 2015

 

läste jag om på en blogg jag dagligen läser.*

 

Det har varit nomineringsval i Göteborgs stift. Kandidaterna bryr jag mig inte så mycket om. Det intressanta var det som på bloggen återberättades om domprostens - Karin Burstrand, min f d chef som kh i Örnäset -  inledning till samlingen. I 2 Mos 18 hade tydligen de män som Mose på sin svärfars, Jetro, uppmaning, utsett som medhjälpare, plötsligt blivit personer. Är det någon som fortfarande tror att införandet av prästämbete öppet även för kvinnor inte påverkar teologin; upp med en hand! Motsvarande lär ha märkts i bönerna. Helt enligt referatet på orekommendabel blogg.

 

Här i Luleå stift har vi snart också nomineringsval. Här har stiftsorganisationen haft vänligheten lansera ett antal namn. Hur ska detta tolkas?

 

1. Det är något nytt i kristendomen? Vilket det är. (Förr började ofta diskussionerna på ett tidigt stadium bland prästerna.)

 

2. Stiftsledningen litar inte på att det från gräsrötterna (präster och övriga elektorer) kan nomineras "rätt" folk?

 

3. Intresset på gräsrots- dvs väljarnivå är så lågt att engagemang uppifrån är nödvändigt för att inte hela valet ska bli en flopp?

 

4. Det är det uppenbara tecknet på att svenska kyrkans demokrati numera är av s k öststatsmodell; ledningen bestämmer vad folket ska tycka?

 

Hur kommer det sig att jag plötsligt fann mig nynnande på en gammal schlager: "...är det konstigt att man längtar bort nå'n gång"?

 

- - - - - 

 

* eftersom jag inte kan rekommendera den så tvingas jag referera för kära läsarna.

Jag är ledig. Men vad ska ledigheten användas till, det är frågan. 

är ju aktuella nu inför kyrkovalet. Här kommer förslag på några nya nomineringsgrupper - alla med "-isk" (= "i svenska kyrkan" i slutet av namnet.

 

PISK - Politiker i Svenska kyrkan

 

SLISK - Synliga liberaler i Svenska kyrkan

 

SMISK - Smygmoderater i Svenska kyrkan

 

FRISK - Fria radikaler i Svenska kyrkan

 

RISK - Revolutionärer i Svenska kyrkan

 

sist men inte minst

 

DISK - Dike i Svenska kyrkan *

 

- - - - - - - 

 

* om någon undrar varför detta är roligt, läs kommentarfältet på Bloggardag under några veckor.

 

 

 

Den som denna dag sveper som ett band över USA från väster till öster. Men inte var jag där. Jag fick visserligen förra året ett gott biskopligt råd* från en som såg solförmörkelse här i landet 1954. Men det var ju före nätets tid. Nu var det bara att luta sig tillbaka i favoritfåtöljen med telefonen i handen så fick man se det live. T o m två gånger såg jag det, först från Oregon och sedan från Wyoming. SMS-kontakt med bror och svägerska sedan, vilka befinner sig i Idaho, där dom har en dotter, och såg skeendet därifrån.

 

Själv har jag inte sett solen live idag. Mulet alltså. Och en stund på eftermiddagen störtregn. Däremot har jag varit i Piteå och köpt en MC-hjälm** med solvisir. Vad jag nu ska ha den till?

 

- - - - - - 

 

* att jag inte efterföljde ett råd från en av Missionsprovinsens biskopar måste väl räknas mig till godo när nya domkapitelsanmälningar övervägs?

 

** min gamle kamrat bör inte motsätta sig detta. Snarare glädja sig. Det kommer nämligen innebära förnyat behov av platser ca 50-70 km bort dit man kan åka för en stunds ljugande när andan faller på. Vilket aktivt kan motverka den leda han annars kan riskera när han nästa år inträder i förblivande semester.

Nu har jag bloggat i snart nio och ett halvt år. Skrivit 1453 inlägg.

 

Av olika skäl känns det just nu som ett bra läge att ta en tids vila från bloggen. Hur lång den vilan blir vet jag just nu inte. Kanske kommer jag framöver ge bloggen en något annan karaktär. Eller inte. Om jag tar upp bloggandet igen, alltså.

 

Glöm inte att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet 17 september.

 

blev det idag.

 

Först i kyrkan på Lövskatan - för andra söndagen i rad, men jag har ju varit ledig! - sen på kvällen mässa i ett hem. Dock var jag själv ej celebrant. Goda vänner hade besök av präst som fick fira hem-mässa med en församling på sju personer. Allt för att ge trogna gudstjänstfirare möjlighet fira en mässa som vad gäller alla faktorerna ämbete, liturgi och nattvardselement uppfyller de krav som en traditionalistisk kristen kan ställa.

 

Förra söndagen mötte jag i kyrkan en person som jag iofs sig känt i över 25 år vid det här laget, men som jag förra veckan fick ett intressant samtal med. Det visade sig att vi var avlägset släkt. Båda är vi ättlingar efter Per Israelsson Käck f. 1729, som gäller för att vara den förste inbyggaren i Glommersträsk i Arvidsjaurs kommun. Roligt plötsligt ha släktträff vid kyrkkaffet. Jag tillhör generation nio om Käck räknas som nr ett. Min nyfunna släkting skulle också kolla sin släktlista så vi kan se hur nära släkt vi är.

 

Idag under eftermiddagen besökte jag mamma och tog med henne ut på en promenad. Ja, jag promenerade, hon satt i rullstol. Jag rullade henne ändå till kyrkogården där vi besökte pappas grav. På torsdag är det fem år sedan han dog. Vi sjöng också en av pappas favoritpsalmer I hoppet sig min frälsta själ förnöjer. Hela utflykten uppskattade hon mycket. Och jag med. Och jag fick dessutom lite välbehövlig motion. Jag visade även mamma min prästvigningsbiskops, Stig Hellsten, grav.

 

Så kan det bli lite varierad sysselsättning på en söndag. Sånt man får tid med då man lärt sig inte arbeta på söndagar.

 

Nu firar jag mässa i Örnäset (kl 11) och Hertsön kl 18, kommande söndag och Hertsön kl 11 söndagen efter. 

 

Nu mörknar det ute. Märks att sensommaren kommit. Där jag sitter i min fåtölj har jag den lysande halvmånen vackert i blickfånget.

 

Även för svenska kyrkan mörknar det. Jag menar då dess fångenskap under politiseringen som framstår allt orimligare. Som tur är finns här en lysande stjärna på himlen: Frimodig kyrka. För alla vettiga kyrkomedlemmar är det ett måste att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet den 17 september.

Är det inte det man kunnat se ganska frekvent på TV under del av sommaren? Jag menar om man sett något av sändningarna från friidrotts-VM?

 

Det jag tänker på är att kvinnliga friidrottare ofta uppträder i tävlingsdräkter som alltmer tar formen av bikini?  Det enda som synes bromsa den oundvikliga (?) utvecklingen verkar vara att dräktens överdel måste vara åtminstone så stor att namn/nummer-lapp kan fästas på den. Varför ska just kvinnors kroppar exponeras på ett sätt mäns kroppar inte gör? Svara på det, någon?

 

Här har väl feministerna något att sätta tänderna i! Men dom har kanske semester? Eller så är dom - så här lagom inför inför kyrkovalet! - upptagna med en mycket angelägnare jämställdhetskamp: att jaga "kvinnoprästmotståndare"!

 

Men det har dom inget för. Män och kvinnor i prästämbetet uppträder i likadana fotsida albor när dom står vid altaret.

Om man tänker sig två av skolans värsta slagskämpar som ömsesidigt har lust att tvåla till varandra i ett riktigt slagsmål så må dom väl göra det om dom tycker det är kul. Men om dom beslutar sig för att genomföra sitt råkurr just i stadens glas- och porslinsbutik, då undrar man varför dom nödvändigtvis ska slåss i denna ömtåliga butik där så mycket - inklusive dom själva - riskerar att skadas.

 

Denna tanke kom för mig när jag tänkte på vissa politiska partiers (och andra politiskt präglade gruppers) engagemang i kyrkovalet. Framförallt tänker jag kanske på socialdemokraterna och sverigedemokraterna som ömsesidigt synes ha utsett varandra till kyrkovalets huvudmotståndare.

 

Socialdemokrater och sverigedemokrater!!

(Och andra politiskt definierade grupper).

Ni får gärna bråka med och strida mot varandra. Men varför måste ni dra in svenska kyrkan i ert käbbel? Kan ni inte hålla er där politiska uppgörelser brukar ske: i de allmänna valen, i offentliga debatter, i kommunfullmäktige och riksdag? Varför måste ni göra det kristna kyrkosamfundet svenska kyrkan till arena för era strider?

 

Vi som bara vill tro på Jesus och efterfölja honom, kan vi inte få göra det i lugn och ro? Måste skolans värsta bråkstakar slåss just i vårat hem?

 

Bort med partipolitiken (både i öppen och i halvdold form) ur kyrkan!

 

Rösta på det verkliga alternativet i kyrkovalet:

 

FRIMODIG KYRKA!

Är ju i fokus nu.  I Dagen har man en serie där de olika nomineringsgrupperna i kyrkomötet får en debattartikel var. Nu var  det Sverigedemokraternas tur.

 

Det som slog mig var hur likt detta är centern och sossarna och flera av de andra xx-partister i svenska kyrkan-grupperna. Lite konservativare givetvis. Men i grunden samma politiska anda. Det är bara en nyansskillnad mellan socialdemokrater och sverigedemokrater. Det är samma utifrån-perspektiv. Samma kulturarv och kyrkliga betydelse för det samhälle respektive parti ändå vill bygga oavsett om kyrkan fanns med eller inte.

 

Svenska kyrkan är ockuperad av fientliga makter. Vi behöver inte sverigedemokrater för att skyddas mot socialdemokrater och vi behöver inte socialdemokrater för att skyddas mot sverigedemokrater.

 

Vi vill bli fria! Vi vill ha rätt tro på Jesus utan politisk inblandning.

 

Alltså röstar vi på det enda verkliga alternativet i kyrkovalet: Frimodig kyrka. 

blev det nåt gjort.

 

Äldste sonen var hemma en dryg vecka. For före helgen. Under hans närvaro möblerade vi om en aning. Några möbler och garderober upp, andra ner. Jag har ju rivit en vägg på nedervåningen och därmed tagit bort det extra sovrum jag skapade i början av 90-talet. Det rum jag själv nyttjat som sovrum då jag haft hyresgäster (studenter) i flera rum på övervåningen. Fr o m nu blir det att hyra ut max ett rum så nu flyttar jag tillbaka upp. Två garderober, ett hörnskrivbord och en säng blev över. Väntar nu på att fraktas till Kronan.  

 

Men den verkliga äntligen-anledningen var en annan. När garderober skulle flyttas så tog sonen initiativ till att rensa i mitt klädförråd, vilket jag uttryckt vore av nöden. Sagt och gjort. Han la snabbt alla mina kläder i två högar på hörnsoffan. 

- Det här kan du behålla, det där ska du slänga!

Det senare var väl sånt han mindes sig ha sett på sin fader redan för 25 år sedan.

 

Men nu - äntligen! - har jag sorterat i tre högar. Behålla, ge till återvinning och slänga. Varför är det alltid en sådan befrielse bli av med gamla grejer? Säg det.

läste jag om idag då en Kyrkans Tidning hamnade framför mina ögon. Det är ju kyrkovalets kostnader det handlar om. Siffrorna gäller 2013 års val men sannolikt blir det i samma klass om en dryg månad. Vansinne är bara förnamnet. Ändå sättet att bli av med detta är kanske att börja räkna hur många diakonitjänster man skulle få för 160 miljoner eller hur mycket hjälp som skulle kunna ges till behövande flyktingar för samma summa.

 

Ett förslag till nytt, enklare, billigare och framför allt mer kyrkoanpassat valsystem kommer här.

 

1. Direktval bara till församlingsnivå.

2. Indirekta val till eventuell pastotats/samfällighetsnivå.

3. Indirekta val till stift och kyrkomöte via församlingsutsedda elektorer som samlas stiftsvis.

- kyrkomötet behöver inte samlas årligen 

4. Nomineringar

- sker i kyrkan/församlingshemmet en söndag efter gudstjänsten några månader före valperioden. I större församlingar på flera ställen.

- någon kyrkobokföringsbehörig finns på plats med dator och kontrollerar att både nominerande och nominerade är medlemmar och röstberättigad/valbar

5. Valsedel

- alla nominerade förs upp på samma valsedel i bokstavsordning, möjligen med angivande av ålder/yrke/bostadsort (stadsdel/bý) men helt utan grupp- eller "parti"-beteckning.

- valsedeln kan produceras på förs.exp och kopieras i tillräckligt antal allt eftersom dom går åt.

6. Valet

- sker på bestämd valdag* i (alla?) församlingens kyrkor där det regelbundet firas gudstjänst samt under en längre period (minst 1-2 månader) på förs exp. (Så generösa öppettider som möjligt, även viss kvällstid.

- inga röstkort behöver produceras. Väljaren får legitimera sig och någon med behörighet i kyrkobokföringen kollar på studs i datorn att väljaren är medlem och röstberättigad (någon programvara konstrueras som signalerar om väljaren redan röstat).

7. Väljaren kryssar på den enda valsedeln de personer han vill se valda.**

 

Ungefär så. Lätt som en plätt. Och oerhört mycket billigare än nuvarande system.

 

- - - - - -

 

* eller flera valsöndagar för att generöst ge alla väljare möjlighet. När grupper och "partier" är borta och valet etablerats som personval på bara lokal nivå, så kommer ju "valvaka"-intresset för vilken grupp som "vann" att försvinna

 

** här överlåter jag åt experter att fundera på t ex hur många man ska få kryssa i förhållande till antalet som ska väljas; om man ska ha röster med olika röstvärde osv. Allt i syfte förhindra att välorganiserad osynlig (majoritets-)"grupp" får alla sina väljare kryssa exakt samma personer och därmed ta hem rubbet. Man måste nämligen kallt räkna med att vid de första valen med nya systemet, och så länge nuvarande förtroendevalda dominerar listorna, så kommer många väljare fortsätta försöka iģenkänna kandidaternas tillhörighet i gŕupper/partier i stället för att se dem som enskilda förtroendevärda personer.

 

Jag kan inte grilla. Det har jag iofs varit medveten om ända sedan 1973 då jag vann en liten balkonggrill på något slags frågesport vid midsommarfirande i Hemmingsmark. Nu äger jag en Weber-grill sedan flera år, vunnen på frågesport även den, denna gång vid personaldag i Måttsund, där jag var den som närmast kunde gissa rätt på utslagsfrågan som var dödsåret för vad-han-nu-hette, i vart fall "den läspe och halte".

 

Nå, oavsett grill så kan jag inte grilla. Någon enstaka gång har jag kanske lyckats få lite värme i några falukorvskivor, men knappast mer än så. I instruktionerna på grillkolspåsen står att man ska vänta tills kolet är grått på ytan, men för mig går det alltid så att om kolet alls blir grått så är det samtidigt helt utbrunnet och har börjat kallna. Om glödbädden någonsin under hela processen är så varm att den duger till grillning så måste jag just den minuten råkat befinna mig någon annanstans.

 

Helt öppet erkänner jag min totala inkompetens i grillningens ädla konst. Så, alla kära vänner som undrar varför Torbjörn aldrig bjudit oss på grillparty, han som har så trevlig liten passande radhustomt med utsikt över vattnet, rena sommarstugetomten; svaret är: jag vill inte bjuda kära vänner på kotletter som - i bästa fall! - är pissljumma (på ytan!) efter 40-50 minuter på grillgallret.

 

Beviset på min totala kompetensbrist visade sig i afton då hemmavarande äldste son till slut tog de stackars köttbitarna och gick in i köket och stekte dom i stekpanna.

- Är dom inte varma nu får vi väl sätta dom i micron, sa han när han återkom till trädgårdsmöblerna på gräsmattan.

 

Till den totala inkompetensen när det gäller grillens värme ska ju sedan läggas allt sådant som hur länge man grillar och hur man bereder allt osv.

 

Alltså efterlyses nu förstående, kunnig god vän som är beredd att å lämplig dag komma och utbilda mig. Tala om vad jag ska inköpa och kom sedan och instruera mig.  Du ska inte göra ett enda handtag själv (OBS!) Här ska det handla om learning by doing. (Ev make/maka får gärna medfölja för måltidsgemenskapens skull under förutsättning att vederbörande absolut inte blandar sig i förberedelsearbetet eller själva grillningen (vederbörande (OBS! inte hen) kan se på TV eller botanisera i mitt bibliotek efter något lämpligt att läsa) så jag konsekvent får ha en (1) lärare.)

 

Välkommen till en trevlig stund med god  (välgrillad!) mat!

bada i alla fall en (1) gång innan juli månads utgång. Men det var nog bara med några minuters marginal. Badet skedde i samband med bastubad i stuga vid havsvik utanför Luleå i samband med det årliga prästmötet för Norrbottens kristna präster. Nåja, någon enstaka till finns kanske :) Vi var ju bara sex personer samlade.

 

Trevlig samvaro som vanligt med gott fika, god mat och passande dryck. Och till sist bastu. Närmare fullkomligheten är det svårt komma i vardagslivet.

 

Lägg därtill alla intressanta kyrkliga och teologiska samtal som hela tiden pågått. Jag säger bara: om kyrkoledningen endast vore förnuftiģ nog att ta vara på all den insikt och vishet som ikväll levererats då skulle all svenska kyrkans kris vara ett minne blott.