Helg
Det finns en brudesjäl i varje kyrka hur "konservativ" eller "modernistisk" den än må se ut. Jag tycker det ödmjuka hjärtat slår i den förstfödda laestadianska församlingen som hade samlingar i Kiruna i helgen. Men att det skulle vara klädmodet från 1930-talet, den gamla meän kieli-dialekten eller den mycket gammalmodiga synen på barnlösa par som gör det, tror jag inte. Jesus är Herre igår idag och i evighet den himmelska föräldern behöver inte att vi följer en svunnen väckelsetids mode eller yttre seder. Vi nådevalpar ska bara våga säga Herre här är jag, led mig! Då spelar politik och former ingen som helst roll.
Om Föräldern då vill att jag ska förkunna och vara lärare så ska jag inte säga nej och ursäkta mig med att jag är kvinna, nej som mamma Maria har också jag svarat "Jag är Herrens tjänarinna." Gjorde fler män och kvinnor så utan att tänka på x- och y-kromosomer skulle världen vara mer himmelrik, men jag är glad att du lyfter en udanskymd, men vital del av Kyrkan här.
Härligt med psalmafton!
Men det var egentligen en annan sak jag ville kommentera och nu låter jag kanske i dina öron som flumliberal... Men att konservera allt tror inte jag är traditionell kristendom i dess rätta betydelse. Där Gud Ande är där är liv och rörelse och då är det risk att saker också förändrar sig.
Tron på vår uppståndne Herre, Jesus Kristus, förändrar sig däremot inte.
Jag ser också många olika kyrkor, samfund och sammanhang som goda förvaltare av evangeliet. Det är fint att du känner igen detta hos Laestadianerna. Jag känner igen det i Pingstkyrkan, EFK, Equmeniakyrkan, Katolska kyrkan, Svenska kyrkan och EFS m.fl. Så klart inte alltid och överallt, men det finns där!
Instämmer med Alma Lena ovan! Mycket viktig aspekt. / Magnus Olsson
