Torbjörn Lindahl

Så tvingas jag medge det - även om det tar emot för en Lulebo - Pitebor kan vara ganska trevliga. På flyget hem i afton hamnade jag bredvid en helt ung man från Piteå. På väg hem från utbildning i södra sverige. Ett riktigt fint samtal hade vi och intressant då han var väl insatt i det kyrkliga livet i grannkommunen. Länge sedan jag haft så trevligt på en flygresa. Och det tack vare en Pitebo!

 

Men innan jag fick flyga hem var det kyrkomötets sista dag. Inget särskilt hände. Majoriteten av utskotten var klara med sitt arbete redan på torsdagen och de övriga blev det under fredagen, i god tid före det sista gemensamma sammanträdet som varar mellan kl 16 och 16.17 på fredag då 251 ledamöter ska höra ett klubbslag då alla utskottens betänkanden tas emot av kyrkomötet, fastställa debattreglerna för nästa session i november (hur länge man får tala och hur många inlägg man får ha i varje fråga mm) samt slutligen ajounera mötet. Fantastiskt att så många av ledamöterna stannar kvar över detta sista formella sammanträde. Men man får ju inte beställa resa hem förrän kl 17. På Arlanda träffade jag dock en av Lulestiftarna som påpekade att flera på vår stiftsbänk varit borta.

 

Sammanträde i själva nomineringsgruppen (vi som har roligast) på morgonen och strax före slutsammanträdet och en gemensam lunch blev dagens behållning. Vi diskuterade i gruppen även den utbildningsresa vi ska göra i januari. Vi och vi?...vi vet ju ännu inte vilka det är som blir inkryssade. Jag har ju själv önskat inte bli det men när man är med i denna den klart roligaste nomineringsgruppen så får man så klart lust vara med en mandatperiod till.

 

Under eftermiddagen då de flesta var lediga hade dom klämt in en föreläsning av någon från Kyrkokansliet* om ett projekt som visst hette "dela tro, dela liv" el dyl och som handlar om att kartlägga och inspirera till vuxenundervisning i kyrkan. Tror jag att det trots alla miljoner som rullar blir mycket mer än en hyllvärmare? Jag säger inte vad jag tror, ty jag har ännu inte blivit förmål för kampanjen och lärt mig tala om tro. Men roligt var det att återigen sitta i Universitetets lärosal X där jag för 40 år sedan inledde mina teologiska studier genom att lyssna till Jan Hjärpes religionshistoriska (dvs om andra religioner) föreläsningar.

---

* vi hade uppfattat att det skulle vara Christina Grenholm - kyrkans chefsteolog tillika ärkebiskopskandidat som skulle tala men så var det ej. Kanske var det en sammanblandning. Det sades att Grenholm istället besökt ett enskilt utskott.