Torbjörn Lindahl

vid förmiddagsgudstjänsten i Hertsökyrkan idag. Vi firade psalmgudstjänst - som vi gör några gånger per år. Då sjunger vi betydligt fler psalmer än vanligt. Idag fick söndagens ämne Ett är nödvändigt prägla psalmvalet tillsammans med ett hösttema. Strax innan gudstjänsten var vi bara ca ett dussin men så kom två laestadianfamiljer och vips, ja, ni vet, det står ju i rubriken. Dock var inte familjerna helt kompletta för i så fall hade vi nog blivit närmare trettio. Domkyrkoförsamlingen borde sända ett officiellt tack till Fridsförbundet för dess positiva påverkan på gudstjänststatistiken.

 

På kvällen var jag tillbaka för en enkel kvällsmässa då jag numera driver linjen att ingen helg ska vara utan mässa. För det mesta är det högmässa dock.

 

Däremellan hann jag besöka mamma och sen fara förbi bönhuset och höra 1,25 predikan innan jag måste ta bussen till Hertsön. Jag åker mycket buss numera. Jag måste ju klimatkompensera för min onödiga motorcykelkörning.

 

Eftersom det var acceptabelt fint väder när jag kom hem senare på kvällen kunde jag, tillsammans med gammal vän som skjutsade hem mig, dels beskåda vackert norrsken, dels med handkikare titta på Andromedagalaxen, vår närmaste granne bland galaxerna i universum. Det hör liksom till ritualet att varje år låta ljus falla in i sina ögon vilket färdats genom rymden i några miljoner år (hastighet: 300000 km/s - inte 300000 m/s som jag först råkade felskriva  och två kommentatorer snabbt rättat.) Det oroväckande är förstås att vår galax, Vintergatan, och Andromeda närmar sig varandra med en hastighet av ca 120 km/s. Men ett litet tag till kan vi ta det lungt. Det kommer dröja ca 3 miljarder år innan vi kolliderar.*

---

* alla faktauppgifter enligt Wikipedia. Är dom fel får någon rätta mig.

Har ju två studenter som hyresgäster. Dom har fått mig att börja använda den fiberkabel jag haft till huset i tio år och skapa ett trådlöst nätverk i huset. Ja, ja det behövs ungdomar för att saker ska hända. Kanske till och med min lillebror nu kan glädja sig över att hans yngre storebror inte är helt borta.

 

Återstår bara se om förnyelsen smittar av sig på teologiska åsikter och bloggande. Nu när Dag Sandahl fått en erinran av sitt domkapitel för sitt bloggande så har jag ju varit tvungen att kolla om det finns något förgripligt skrivet på denna blogg. Ägnade alltså ledig tid sista dagarna till att läsa igenom alla inlägg ända tillbaka till nyår. Fann inget som domkapitlet skulle kunna anmärka på.

 

Har dock fått anledning fundera en aning över vad jag vill med mitt bloggande. Efter idogt funderande kom jag fram till följande:

 

1. Undehålla mig själv genom att göra det jag finner glädje i: uttrycka mig; och underhålla kära läsarna genom berättelser ur verkliga livet, tex i konsten att undvika dammsugning

2. Försöka få kära läsarna att inse det fantastiska med motorcykelkörning.

3. Föra diskussion om kyrkliga väckelserörelsers - i synnerhet laestadianismen som är den inomkyrkliga väckelse jag haft mest kontakt med - förhållande till kyrkan i syfte att få lågkyrkliga vänner att förstå värdet av Kyrka, sakrament och ämbete.

4. Kritiskt analysera och bedöma det som förekommer inom svenska kyrkan, i all synnerhet på den "nationella nivån".*

5. Ge vittnesbörd om det glädjefulla och inspirerande som sker genom OAS-rörelsen i Sverige.

6. Uttrycka glädje över det församlings- och gudstjänstliv jag får stå mitt i som områdespräst i mindre kyrka i kommunen.

 

Summa sumarum: stå upp för den jag är och det jag tror på.

 

Nu vet ni - om ni till äventyrs skulle ha undrat.

---

* det finns de som undrar om det är tillåtet att offentligt framföra kritiska synpunkter på den "koncern" man själv tillhör. Mitt svar när det gäller kyrkan är "ja" och jag motiverar det med en jämförelse med det politiska livet. Är det tillåtet för kommunalt anställda att vara politiskt engagerade och tillhöra oppositionen och i politiska debatter, debattartiklar och på bloggar (!) offentligt plädera för en annan politik än den som ens arbetsgivare, kommunen, f n driver. Svaret är "ja".

 

 

 

 

Startade med ett 50-årskals på fredag kväll. Trevligt få vara med och fira ung (!) arbetskamrat.

 

Lördagen var semesterdag. Ganska slö tvingas jag erkänna. Gick om eftermiddagen på hockey och såg Luleå slå Brynäs med 2-1. Hockeyföreningen firade också tjugo år med björnen som symbol. Det innebar att alla som heter Björn blev bjudna på pop-corn. Även en Torbjörn räknades.

 

Söndagen givetvis högmässa i Hertsön. Exakt lika många deltagare som förra söndagen. Märkligt. Senare på dagen tog jag med mamma till kyrkogården (griftegården) och satte en blomma på pappas grav eftersom det skulle varit hans födelsedag i dag. Sedan gick vi ut och åt.

 

Helgen har dock förmörkats av budet att Göteborgs domkapitel beslutat att med omedelbar verkan - helt utan att använda sig av de mildare påföljderna "erinran" eller "prövotid" el dyl - låtit "avkraga" * en präst som har samma uppfattning som jag i en speciell fråga. Visserligen efter en predikan som jag inte hållit, men ändå. Är det kanske på allvar dags att att be om att få bli utköpt i tid så man slipper avkragning? Men eftersom det är en kristen dygd enligt Hebr 10:33 att stå "sida vid sida med dem som behandlades så" så skriver jag:

- jag tror att 1 Kor 14:38** står i Bibeln och jag har inte funnit något skäl tro att det inte är Guds ord.

---

* (avkragad = förlora rätten utöva prästämbetet i svenska kyrkan). Läs mer på Dag Sandahls blogg eller Anders Brogrens hemsida eller kyrkligdokumentation

 

** enligt den läsart som ligger till grund för översättningarna i Folkbibeln och Bibel 2000

För några söndagar sedan var vi ett antal personer i kyrkan som beslöt tillsammans beställa varor från bokförlag. Dessa har nu anlänt till mig. Ni som vet med er att ni beställde kan ju kontakta mig. Enklast vid högmässan söndag. Annars finns jag nog hemma stor del av lördag och sedan söndag kväll.

Fick vi det i söndags? Vilket då i så fall?

 

Från socialdemokratiskt håll har man upprepat försökt framställa det som att väljarna gett ett tydligt mandat för en förändring i den riktning som (s) och de röd-gröna tillsammans representerar. Men är det sant? Valanalytikern Sören Holmberg var den förste jag hörde som var riktigt tydlig: vänsterblocket har inte fått ökat stöd. Endast +0,1 procentenheter om jag minns rätt. Enda skälet till deras upplevda framgång är alliansens stora tapp. Skälet till Lövens statsministermöjlighet är snarare det komplicerade parlamentariska läget - inget av blocken har majoritet och ingetdera vill ha med vågmästaren (sd) att göra.

 

Jag tror att alla allianspartier förlorat på att ha gått fram så gemensamt och sammansvetsat. Inget av de fyra partierna har blivit till räckligt synligt. 

 

Finns det någon tydlig valvind i Sverige så går den ju i (sd):s riktning. Det är ju uppenbart. När ska de etablerade partierna inse det och ta det på allvar? Den hittillsvarande utfrysningstaktiken har ju inte fungerat. Fortsätter man den är mitt tips att (sd) framöver får ökat stöd. Inte för att svenskarna skulle vara rasister eller ens främlingsfientliga utan som missnöjesuttryck.

 

Sedan är det givetvis korrekt att när alla andra trängs i mitten blir utrymmet större på flanken. I vissa avseenden plockar ju också (sd) upp frågor som borde varit traditionella borgerliga ståndpunkter (t ex att föräldrarna fritt delar på föräldraförsäkringen utan klåfingrig samhällelig inblandning i form av pappamånader* och jämställdhetsbonusar) eller kristdemokratiska ståndpunkter (tydligare abortkritik).

 

Frågan om föräldrars rätt att själv dela föräldradagarna mellan sig utan styrning är den enda fråga som någon gång frestat mig att rösta på sverigedemokraterna. Givetvis har jag alltid av andra skäl utan större svårighet övervunnit frestelsen. Men när uppenbarligen allt fler svenskar av olika skäl inte är lika framgångsrika i kampen mot frestelsen så säger jag bara till de borgerliga: skyll er själva.

 

- - - -

* Bengt Westerberg får bli exemplet. Länge var han som liberal motståndare till införandet av pappamånad. Han ansåg i sann liberal anda den enskildes valfrihet vara viktigast. Men slutligen bytte han fot då han till sist ansåg jämställdheten vara ett så avgörande överordnat intresse. Knappast någon omsvängning i svensk politik har gjort mig mer besviken. Bengt Westerberg är en av de politiker jag har haft allra störst personligt förtroende för såsom en person med integritet och principer. Och så släpper han dom och drar på längre sikt med hela borgerligheten i fördärvet.

 

vad som hänt i gudstjänstväg under helgen. Gör väl det igen då. Högmässa fick jag fira i Hertsökyrkan. Som vanligt har bara 8-9 personer (inklusive präst, musiker, vaktmästare och två kyrkvärdar) anlänt fem minuter före klockringningen men när första psalmen börjar sjungas var vi 29. Ett antal av de mycket trogna och regelbundna besökarna var frånvarande. Kanske gjorde dom sin samhälleliga plikt och var valfunktionärer. Några befann sig på gudstjänst på annan ort men kan väl ursäktas eftersom det var biskopen som celebrerade och predikade därstädes.

 

Några tankar i min predikan var exakt desamma som i min gamle kamrats predikan (han har lagt ut sin på sin blogg) nämligen att "gyllene regeln" (i något slags positiv eller negativ variant ) finns i de flesta stora religioner. Vill man ha exakta citat hur det är formulerat i olika religioner spanar man in gamle kamratens blogg. Dock gjorde jag ingen tillämpning på valet men min gamle kamrat har ju helt rätt i att man i sitt partival bör ha nästans väl och ve i åtanke, inte bara tänka på vad som gynnar en själv. Däremot tog jag upp valet i förbönen.

 

En tanke jag utvecklade predikan var dock detta om att formulera regeln negativt eller positivt och med hjälp av ett litet skutt hamnade jag i en favorittanke nämligen att i vissa kristna sammanhang hamnar man så lätt i att ge den kristna vardagsmoralen en negativ ingång. Det handlar mer om att passa sig för och avstå från det som är fel ("syndakataloger") ett handlande som det räcker med lite rädsla för att göra, istället för att aktivt och engagerat göra det goda. Det förra kan en kristendom under lagen  förverkliga men det senare kräver ett av kärlek påverkat och förvandlat hjärta.

 

Dock blev predikan inte så lång. Hela högmässan var över på en timme. Ovanligt kort.

 

Nu är det redan andra dagen efter söndagen. Dess kväll ägnade jag åt valvakan. Måndag kväll åt div valanalysprogram på TV. Återkommer med några tankar om valtolkningen

För nu idag blev jobbet i huset klart - för den här gången ska det kanske tilläggas. Det finns en hel del till som väntar...* Det sista idag var rörmockarns jobb att dra nya ledningar och ny/åter-montera tvättställ och toaletter och dusch mm. Klart snyggt. Och roligt att ha det färdigt, det som har behövt göras i minst tio år.

 

SMS:ade bilder av badrummet till barnen och yngste bror (han har tjatat på mig att få det färdigt någon gång men jag ska inte avslöja hur länge det tog för honom att få sitt duschrum och bastu färdigt!) och som vanligt levererade min vitsige bror en vits tillbaka

Vad ska man säga? Han hittar alltid en lustifikation.

 

Ikväll hade vi årliga surströmmingsfesten i Hertsökyrkan. Fick hjälp med burköppnandet av en av denna bloggs flitiga läsare. Efter kaffet passade vi på att informera (nå, de flesta visste nog om det mesta) om alla verksamheter i kyrkan. När vi kom till onsdagens alphagrupp var det två surströmmingsätare som reste sig och vittnade om vad det betytt att gå alpha och börja komma till kyrkan och få nya vänner. Glädjande vittnesbörd.

 

Efter mat och kaffe blev det disk. Jag som är man, präst och "kvinnoprästmotståndare" står ju redan i utgångsläget på minus tre i mullig mansgrisnivå så jag måste alltid stanna och jobba till dess att all disk är avklarad. Möjligen kan jag då ha lyckats kravla mig upp till noll. Men längre kommer jag aldrig.

 

Lördag ledig. På söndag högmässa i Hertsökyrkan.

 

---

* det som ytterligare skulle behöva göras är (förutom div småsaker kopplade till redan gjorda större jobb)

1. uppfräschning av tvättstugan

2. byte av några fönster, altandörr och ytterdörr

3. byte av yttertak och kondensskydd (felbyggt i alla radhus i området)

4. reparation av bakre takkupa (likaså felbyggt från början)

5. byte av innertak och någon bit väggskiva i vardagsrummet (där det understundom droppat vatten från den felkonstruerade takkupan)

6. tapetsering i vardagsrum + tre sovrum (tapetserar aldrig själv numera sedan jag upptäckt ROT)

7. överkurs: tilläggsisolering av gaveln (+ ny panel?)

 

Varför är man husägare?

3 och 4 blir sannolikt till våren i samarbete med grannarna i huslängan

 

 

 

Är jobbet igång. I huset. Renoveringen av toalett och badrum. Arbetet sker i flera steg som nog de flesta läsare vet. Utrivning av ledningar och porslin, slipning och spackling och mattläggning och sen tillbaka med allt och en del nytt. Snyggt blir det. Välkomna till veckan att provsk(-)ta i vacker miljö. Lite av andlig förnyelse: det yttre växlar men människan förblir densamma med sina möjligheter, behov och svårigheter.

 

I morse gjorde jag en snabbvisit på nya församlingsexpeditionen. Tur att jag satt med på förmiddagsfikat, annars hade det bara varit kvinnor (8-9 stycken). Tur att chefen och en majoritet av prästerna är kvinnor annars kunde man ju tvivlat på jämställdheten i svenska kyrkan :)

 

Lagom till lunch då jag befann mig i Hertsön ringde äldsta dottern och sa att hon var i stan med barnbarnet. Undrade om morfar ville komma och luncha. Hon hämtade t o m sin gamle far med bil. Längre lunch blev det givetvis men jag erkänner mig vara aningen ringrostig i den ädla konsten att äta själv med vaket litet barn i famn. Dottern fick utöva konsten. Lycka träffa dem båda.

 

Framåt aftonen blev det info om höstens alpha-kurs. Några nya intresserade. Får se om dom kommer när kursen drar igång.

 

På bussen hem kunde jag följa utvecklingen i matchen Luleå-Skellefteå. Luleseger kunde jag sedan se i Nordnytt och Sportnytt.

I vart fall inte avsiktligt. När jag satte den rubrik jag gjorde till föregående inlägg.

 

Avsikten var inte att locka läsare som , likt vännen Andreas, skulle se fram emot ett intressant inlägg om EFS' framtid som fortsatt inomkyrklig rörelse eller självständig frikyrka.*

 

Faktum är att jag nog saknar kompetens att skriva det inlägget. Faktum (2) är att EFS sannolikt är den vitaste och mest outforskade fläcken på min andliga karta. Och detta trots att jag famlevde mina första nio levnadsår på en EFS-folkhögskola (Hålland) där mina föräldrar var lärare i tio år fram till 1962. 

 

Åtskilliga barndomsminnen har jag från det närbelägna Missionshuset. Men jag tror bara från julfester och försäljningar. Var vi som familj någonsin på ett vanligt "möte"?  Däremot var vi regelbundet i kyrkan. Söndag var kyrko- gångsdag.

 

När jag kom ut som präst i Nederluleå blev det dock många möten med EFS:are och möten i missionshusen. Som förkunnare tror jag att jag var acceptabelt accepterad men för gemenskapens skull var det nog oftast bäst att undvika kvinnoprästfrågan.

 

Jag minns särskilt en gång när en man som blvit min gode vän skulle försöka förklara något av vad EFS-mentalitet är. Han målade då bilden av en EFS' årskonferens där Missionsföreståndaren (eller distriktsföreståndaren om det gäller en länskonferens) inför de hundratals (tusentals?) förväntansfulla församlade stiger upp i predikstolen, tar ett fast grepp om densamma, låter blicken svepa över menigheten och utbrister: "Missionsvänner!" Då går en rysning av välbehag och identitet genom bänkraderna. Ingen förblir oberörd (och knappt ett öga är torrt - tillägger jag som kanske på trettio år något förbättrat situationen.)

 

O nej det är inte för mig, tänker jag och tänker att jag nog trivs bättre bland laestadianer. Där kallas de kristna bara för kristna rätt och slätt.

 

Men kanske borde jag bli mer missionsvän. Ska försöka ordna den saken genom att be min arbetsledare om att få åka till Johannelund på konferens om mission i Sverige i oktober.

- - - - -

* men några lurades kanske. Besökstalet på bloggen steg till 191 igår.

Begravning har jag varit på i fredags. Inte lett själv utan varit där som deltagare i sällskap med min tidigare chef i Nederluleå, kh em Alf Hansson. Den som ledde begravningen i Nederluleå kyrka var EFS distriktsföreståndare Mattias Sundqvist. Och den som begravdes var en av hans företrädare, Ingvar Nilsson.

 

Vid minnesstunden berättade jag om några minnen av Ingvar. När jag kom som ny präst till Nederluleå 1979 var Ingvar ungefär lika gammal som jag är nu. Under mina 11 prästår i Gammelstad samverkade vi flera gånger. Ibland predikade vi ihop i någon by. Ibland fick vi tjänstgöra tillsammans på begravning. Jag kunde leda gudstjänsten i kyrkan och Ingvar minnesstunden.

 

Man kan inte säga att vi privat blev vänner men vi hade en god yrkesmässig relation. Frid över Ingvars minne.

 

 Mer ensidigt kyrkligt var det igår när jag var i Överluleå kyrka och deltog i äldsta dotterns vigsel. Gudstjänsten leddes av kollegan Ivar Sundström. Trevlig fest efteråt. Och roligt att under söndagen fortsätta gemenskapen med tillresta släktingar.

 

Försummade dock ej gudstjänst men passade på att hoppa ur skacklarna (ledig och på annan ort) genom att gå på förmiddagsgudstjänst i (Nya) Korskyrkan där jag fick träffa vänner som jag lärde känna under de två år då vi hade OAS-möten i Boden.

 

Enkelt möte med lovsång, bön, vittnesbörd och predikan. När pastorn uppmärksammat min närvaro bad han mig ge en hälsning i inledningen vilket jag gärna gjorde. Jag var uppmuntrad och upplivad när jag gick därifrån. Glad över att jag kan känna mig hemma i olika sammanhang - att pastorn i predikan citerade Laestadius gjorde ju inte saken sämre -  och att jag fick uppleva hur vänskap består.

med hantverkare som skulle komma och jobba i huset. Sjukdom i firman satte hinder i vägen. Det blir troligen på måndag istället.

 

Istället har jag ägnat del av ledig dag till att fundera på att jag reagerade på förmaningen från två för mig helt okända ungdomar efter mässan i lördagskväll. Det var ju också att de reagerade negativt med ryggmärgen bara jag nämnde ordet "kyrkan". Att det kan syfta på något betydligt större än den konkreta "svenska kyrkan" kanske jag inte på allvar förväntade mig - även många vuxna av mer lågkyrkligt snitt kan ju ha svårt med det - men när själva ordet "kyrkan" väckte behov att informera mig om svenska kyrkans avfall från Guds ord genom både kvinnliga präster och äktenskap för personer av samma kön då kände jag kanske att de unga gossarna - uppskattningsvis knappt 40 år yngre än jag - möjligen ägnade sig åt att slå in öppna dörrar. Men för säkerhets skull - om nu någon bland kära läsarna skulle känna tvivel om min insikt i denna sak:

- Jag ÄR medveten om att det finns kvinnliga präster i svenska kyrkan.

 

På eftermiddagen fick jag besök av goda vänner och fick bjuda på kaffe. När dom farit bestämde jag mig själv för att fara ut på en tur med motorcykeln i det fina vädret. Först förbi OK och kolla lufttrycket i däcken. Sen via Gammelstad, Rutvik, Sundom (bara för den kurviga vägens skull) till Råneå där jag tankade på dess OK. Förmodligen förlorade jag några öre per liter genom att inte tanka i stan men det är  väl en god gärning att bidra till att Råneborna får ha kvar sin mack. Så förbi gammal kompis (vi har känt varandra på allvar i drygt 41 år) som bor i by utanför Råneå. Ett besök per år brukar det bli. Vi ses nästa år sa vi innan vi skildes.

 

Vi hörs nästa gång jag skriver och nästa gång du ids uppsöka min blogg säger jag till alla trogna läsare (med endast sporadiska undantag över 100 per dag numera).