Torbjörn Lindahl

Alltså laestadianskt sådant har jag varit på i helgen. I Arcushallen utanför Luleå.

 

Man hade, precis som förra gången delat av den stora hallen så att gudstjänstlokalen var i den inre delen, sedan en stor tom golvyta och så serveringsdelen längst bak. Praktiskt ha allt i samma byggnad tycker nog de ansvariga men eftersom det alltid blir ljud från bakre delen där hela tiden folk sitter o pratar o barn springer omkring, så blir det ett störande bakgrundsbrus om man till äventyrs vill sitta och höra på en predikan.Det ville jag idag kl 11 när jag deltog i högmässogudstjänsten som leddes av Kalle Tjäder. Men jag tvingas erkänna att under eftermiddagens första predikningar gjorde jag det som jag under förmiddagen var kritisk mot: satt i fikadelen och pratade. Ska jag skylla på att samtalsämnet var så viktigt att det inte utan våda kunde uppskjutas? Tillsammans med gammal ungdomsvän diskuterade jag våra erfarenheter av "Laestadiansk umgdomsväckelse" på 70-talet. 

 

Vid dagens högmässogudstjänst var det (som vanligt) betydligt färre deltare än vid lördagskvällens mässa. Tråkigt kan man tycka men för den som har den liturgiska gudstjänsten i blodet så ger det en andlig mättnadskänsla av annan typ än det som rena predikogudstjänster ger.

 

Lördagskvällens mässa var en glädje såtillvida att vi var nio präster och en diakon. Ingångsprocession med OAS-rörelsens processionskors vilket normalt står i Hertsökyrkan. Själv var jag predikant och celebrant och folk frågade om det var jag som drivit igenom dessa "högkyrkliga" inslag. Svaret är nej. Jag har bara hakat på det som angivits.

 

Däremot var det min ide att alla präster och diakon stod i halvcirkel innanför altarringen under hela nattvardsliturgin. Jag tror det ser högtidligt ut och om det inte gör det så bör de troende ändå unna sina präster att agera så eftersom det innebär en gemenskap och ett inbördes stöd som präster kan behöva. Att prästerna tar emot kommunionen först - enligt allmänkyrklig sed - är något som jag också numera driver.*

 

Att vara ett stort antal präster är ju också ett sätt att visa för väckelsens folk att det fortfarande finns en inte obetydlig grupp präster som känner tillräckligt stor samhörighet för att vilja vara med. Och ännu fler finns det.

 

Ca 12-1300 kommunikanter. 

 

På fredagkvällen tittade jag in en kort sväng. Hann inte höra någon predikan, men möten med gamla kära vänner är väl så viktigt. F ö var det svårt höra i vissa delar av lokalen. Ljudet borde man jobba mer med. Erfarenheter från stora OAS-möten i stora idrottshallar säger mig att det är fullt möjligt ha bra ljud i praktiskt taget varenda kvadratmeter. Men det kräver nog att man (ännu mer) anlitar proffs - även om det kostar en (större) slant.

 

Vid flera tillfällen såg jag människor som knappast kan karaktäriseras som laestadianer som var närvarande. Både vid nattvarden och vid predikningar. Kanske denna ganska stora gemenskap trots allt utövar viss dragningskraft. Hoppas gemenskapen i så fall är beredd på det och har något att erbjuda.

- - - - - - - - - -

* att celebrerande och utdelande präster tar emot gåvorna först kan ju ses som ett uttryck för, den även i andra sammanhang rimliga, principen man måste själv först ta emot  det man ska ge vidare. 

Den ordningen gäller i alla gamla kyrkor. .Var den "lutherska" (?) särtraditionen att prästerna tar sist kommer från, vet jag inte. Olika teorier har jag hört  men dom släpper jag nu

 

Det har visst förekommit en sådan. Det var trogna kommentatorn Maria skonummer 39  som i kommentar till föregående inlägg fäste min uppmärksamhet på saken. Inte på själva väckelsen utan på uppsatsen vid Umeå universitet med det kompletta namnet De läste Dårhushjonet. Laestadiansk ungdomsväckelse i Sverige 1970-1978. Författare Emil Enbuska. Googla så hittar du den.

 

Att en sådan (uppsats alltså) varit på väg har jag varit medveten om alltsedan jag var en av dem som intervjuades om saken hösten 2009. 2012 var uppsatsen klar men löftet, även uttryckt i uppsatsen, att de intervjuade skulle få ett exemplar har för min del inte uppfyllts. Nå, läsa på nätet går också.

 

Den som vill nå själva saken kan snabbt scrolla förbi det inledande metodologiska avsnittet, diskussionerna om hur begreppet väckelse rent allmänt ska förstås och även bakgrundsteckningen (om man redan känner det) om Laestadius liv och den äldre laestadianismens historia.

 

Roligt läsa om det man själv varit med om. Upprepar Maria skonummer 39:es tanke: kanske har vi redan varit med om den väckelse vi längtar efter. I vart fall var det roligt bli påmind om hur omskakande den här perioden var för många av oss som var med - och kanske lika mycket för många av dem som stod på sidan om.

 

Att Bengt Pohjanen i sin intervju om skeendet dristar sig kalla mig "stabil teolog" får givetvis sättas på kontot överdrifter.

 

Än i denna dag känner man en särskild förblivande andlig gemenskap med dem med vilka man delade genomgripande andliga erfarenheter på 70-talet. Oavsett om man ses sällan pga geografiska avstånd (som tex med prästvigningskompisen Timo) eller numera befinner sig i olika kyrkliga sammanhang.

 

Kan väckelse ske i vår tid? Och behövs det? Hörde igår att i samband med planerandet av ungdomssamlingar under laestadianska stormötet i Luleå till helgen hade från något ungdomshåll framförts önskemålet att frågan om att komma till personlig tro kunde vara en sak att tala om.

 

Känner man igen sig eller känner man igen sig? Behovet av ungdomsväckelse finns i varje generation - och kanske även rädslan för att släppa den fri?

blir det nu. För nu tänker jag på hur folk kutar omkring på plan när dom spelar fotboll i VM.

 

Får erkänna att jag tycker det är kul titta på fotboll på TV. Men så här i slutet av gruppspelet blir det ju lite tjatigt. Men mer fart när slutspelet börjar. Lite tråkigt bara att det blir utslagning direkt när det är åttondelsfinaler. Hälften av lagen som går vidare från gruppspelet får alltså bara spela en match till. Mycket kamp för så lite kan man tycka. Men med så många lag med som man har numera så skulle det väl inte gå med ett andra omgångens gruppspel. 

 

Får se om sanningen upprepar sig: 22 man springer runt på en plan i flera veckor sedan vinner Tyskland.

 

Råkade zappa in på ett tv-program som handlar om Hitler, nazismen och andra världskriget. Blixtkriget mot Frankrike vann Tyskland i alla fall men till slut förlorade dom ju ändå.

 

Den som lever får se hur det går i VM. Själv håller jag oftast på Holland. Varför vet jag ej. Kanske för att jag bodde i Hålland som barn. Eller kanske för att dom har så vackert lysande orange dräkter.

 

Satt i eftermiddags och samtalade med god kollega om den text jag tänker predika över på helgens stormötesnattvardsgång. Tänk så mycket djup det finns i Guds ord.Varför jag valde just den vet jag inte. Men jag kanske ändrar mig. Om jag lever får jag se.

 

Stormötet hålls i Arcushallen. Så till helgen ska jag dit sen ska jag hem hit.

Ja, lite rörelse i grytan blev det. Jag hamnade i både Dagen och Världen idag för mitt ogillande av kyrkliga kondomer. På Milkael Karlendals blogg utnämndes jag till den ende kristna prästen i Luleå. Jo, jag tackar. Kanske har det till sist smittat av sig att jag alltid haft bilden av Laestadius på väggen ända sedan jag fick mitt första egna hem, han som såg sig som en ensam Ropandes röst i öknen.

 

Av Jan-Olov Madeleine Ågren fick jag i kommentar till förrförra inlägget det omdömet att allas lika rättigheter inte står högt i kurs på denna blogg. Inget kan vara felaktigare. Jag hävdar med bestämdhet allas lika rättighet i livets viktigaste avseende: rätten att bli Guds barn när man tar emot Jesus.

 

Den senaste tidens turbulens har dock stulit från mig den naturliga inspirationen att uppdatera kära läsarna om vad som senast timat.

 

1. Var en vecka i Rom för en månad sedan. Som vanligt avkopplande och roligt. Ska dock noga passa mig för att skriva något som på minsta sätt kan uppfattas som katolikpositivt. Vill ju inte provocera ett antal ännu kärare läsare att behöva ägna en massa dyrbar onödig tid åt att undervisa mig om katolicismens fördärvligheter; dyrbar sommartid som dom istället skulle kunna använda till att klippa gräset eller umgås med familjen. Nöjer mig med att konstatera att jag inte snubblade på gatstenarna en enda gång trots att vi promenerade lite för fort till allt vi skulle beskåda så man hann inte stanna och beskåda alla motorcyklar och scootrar i alla upptänkliga modeller. Jo, en riktigt snygg svart hatt köpte jag också. 

 

2. Jag var norrut förra veckan. Inte lika långt norrut som Rom är söderut, men nästan kändes det som. Det var min prästvigningskamrat Timo Saitajoki som med hustru bjöd mig upp till sitt föräldrahem vilket dom nu har som fritidshus. Fint ställe och god gemenskap även med ett gäng andra vänner. Roligt mötas just denna tid eftersom vi firade 35-årig prästvigningsdag den 10 juni. För fem år sedan var jag också där och firade, den gången även med annan prästvigningskamrat som bor här i Luleå. 

 

3. Precis före midsommar drabbades jag igen av ett förmaksflimmer som fick åtgärdas på elektrisk väg på lassa. Nu har jag alltså elkonverterats två gånger på kort tid. Är det tecken på att jag ska konvertera på riktigt? Nej, förlåt mig, nu kanske jag triggar igång antikatolikerna igen! Ska kanske hota med att bli ortodox den här gången så kanske jag t o m kan få några katoliker att gå igång?

 

Samtalet med läkaren gav vid handen att man kanske inte kan försöka hitta stress- eller andra anledningar till hjärtats beteende. Bara acceptera att vissa får dessa besvär. Men jag undrar. Förra gången, slutet av april, var bara några veckor efter det att jag kritiseret Luleförsamlingarnas församlingsblad. Denna gång var några veckar efter min kritik av kyrklig kondomutdelning. Finns något samband? Kanske bäst bli tyst och oförarglig. Inte säga något om något. Då passar det bra att ta sig an Dag Sandshls senaste bok Inget för någon (visst hette den så?). Jag väntar den från förlaget före eller efter kommande helg.

I lördags var det familjedag på Hertsötorg. Olika föreningar fanns på plats med försäljning och aktiviteter. Representanter från Miljögården sålde Hertsöbakelser och kaffe utanför kyrkan. Dom fick låna våra trädgårdsmöbler och använda kyrkans kök för disk. Som tack lämnade dom två stora kartonger med bakelser vilka vi kunde bjuda på till söndagens kyrkkaffe. God grannsämja och gott samarbete. Dock inte lika mycket folk ute på torget som förra året. Men då var ju torget  nyrustat och nyfikenheten större.

 

Vi hade kyrkan öppen och skyltade med att den som ville kunde gå in och sitta en stund och tända ett böneljus. Många tog chansen.

 

En dag som denna är man glad att kyrkan ligger precis vid torget och inte längre ner i naturen vilket också var ett förslag vid projekteringen. Det var en stor politisk strid i Luleå kyrkliga samfällighet om saken på 70-talet. Borgarna ville ha kyrkan en bit från torget för mer lugn och ro och mer frid från fruktat busliv på torget. Sossarna ville ha kyrkan vid torget för att man lättare skulle kunna samverka med övriga i närheten, tex skolan. Sossarna vann den ytterst jämna omröstningen i samfällda kyrkofullmäktige. Naturligtvis fick de borgerliga rätt. Det var ett fruktansvärt liv kring kyrkan första åren med cykling på taket och massor med förstörelse.

 

När jag kom som anställd till församlingen 1992 så tog dåvarande KR-ordf (s) upp saken med mig och sade försynt att "din pappa hade nog rätt". Min far var en av de ledande i borgerliga gruppen på 70-talet. Jag erkände då att jag var lika glad för den torgnära placeringen och en dag som i lördags kan jag i all synnerhet vara det. Så kan det gå.

 

Till söndagens högmässa kom över 30 deltagare vilket inte är så illa. Domkyrkoorganisten Markus Wargh var musiker för dagen. Underbart höra honom spela orgel.

 

Söndageftermiddagen ägnade jag åt en bilresa en bit norrut. Kollega och jag hade stämt möte med två kollegor norrifrån så tillsammans möttes vi på ort ungeför mitt emellan. Ytterligare några bröder hade önskat vara med men kunde inte. Det var för en tid sedan då vi upptäckt programmet för kyrkans aktivitet på Pride som vi kände behovet av en bröders gemenskap att sucka i. Exakt samtidigt som regnbågsflaggan bars in i Luleå Domkyrka bänkade vi oss på trevlig restaurang. 

 

Men för att ingen ska tro att jag inte hänger med så berättas att jag till dessert tog glass kallad Regnbåge. Surare kollega tog citron. Surheten berodde kanske på att han sett att ett av inslagen på Pride (dock inget som hörde med under de "kyrkliga" aktiviteterna) hade rubriken "knulla dig fri från normer". 

 

Jag kände mig fri som flydde stan några timmar. Aftonen avslutades med att vi bad Vesper tillsammans. En tacksamhetens tanke sänds härmed till Gabriel Fjellander som fixat Tidegärds-appen.

 

har varit ute på en räd igen och infångat oppositionella som inte vill inordna sig under den av makten pålysta ordningen.*

 

Att det hänt i Enköping läste jag i Dagen och fick ytterligare kommenterat i morgonens inlägg på Bloggardag (Dag Sandahls blogg). Det var en kristdemokratisk politiker som på Facebook skrivit något om att Gud kan "fixa" en människas sexuella läggning. Ordet "fixa är kanske i sammanhanget lite slarvigt - men så är det ju på sociala medier som snarast är talspråk i skriven form - men det borde inte behöva leda till omedelbar politisk avrättning. Ett samtal hade räckt. En redigering av Facebookinlägget varit tillräckligt.

 

Vad kristne brodern och vännen Bertil Kero i Pajala exakt gjort sig skyldig till vet jag inte. Men enligt NSD handlar det på något sätt om att han inte velat ställa sig bakom ortens Pride. Omedelbart är Företagarnas styrelse framme med avrättningsbilan och beslutar att Kero inte längre har styrelsens förtroende som ordförande - trots att ingen kritik riktats mot honom i den rollen. Tvärtom: vice ordföranden uttryckte sig mycket uppskattande om hans arbete hittills. Men nu har han tydligen fel "värdegrund" eftersom han inte ställer upp på HBTQ-agendan.

 

Observera nu exakt vad jag skriver och inte skriver! Jag ifrågasätter inte RFSL:s rätt att ordna Pridefestivaler. Jag argumenterar inte heller emot om individer påstår att existensen av dylika evenemang upplevs som en personlig befrielse.

 

Nej, det jag ifrågasätter är det sätt på vilket RFSL lyckats få HBTQ-agendan att lägga sig som en blöt rysk pälsmössa** över hela samhället så att dess normer blir de enda enligt vilka allt och alla ska bedömas; så att varje individ eller rörelse som inte direkt, fullständigt och helhjärtat ställer upp på agendan omedelbart ska sättas i den samhälleliga frysboxen. Och jag reagerar över den feghet - jag tycker inte det är annat - som gör att många så snabbt och instinktivt drar sig bort från personer som stämplats som misshagliga. Sannolikt för att man inte själv vill bli besmittad.

 

 

Men för att nu underlätta Gaystapos arbete och minimera behov av kommande förhör så kan jag öppet deklarera:

 

1. Jag tänker inte gå på Pride eller deltaga i något pridetåg

2. Jag umgås regelbundet med personer som är kritiska på samma sätt som jag (under närmaste dygnet ska jag t o m åka miltals för att kunna ägna mig åt denna subversiva verksamhet)

3. Jag gillar inte att prideflaggan på söndag i procession ska bäras in i Domkyrkan

4. Jag tänker inte gå på pridemässan

5. Jag sätter inte upp någon regnbågsflagga vid huset, bär inga regnbågsfärgade kläder och avser inte ha regnbågsfärgade naglar

6. Jag uttalar att Bertil Kero är en god kristen broder som jag skattar högt och som jag inte skäms att vara vän med

7. Jag struntar fullständigt i om "facit" säger att jag nu har fel värdegrund

8. Jag är kritisk mot formen för kyrkans engagemang på Luleå Pride

 

Gaystapo vet var jag bor om jag ska infångas.

---

* jag vill inte påstå att jag är den som hittat på uttrycker Gaystapo

 

** norrländsk variant av det annars brukade "våt filt" (vi norrbottningar med närhet till gamla Kalixlinjen har ju rysskräcken i blodet)

har jag varit på. Ja, snarare i utkanten. Var i afton på ett samtalsseminarium om bibeltolkning. Om hur sådana bibelställen som traditionellt tolkats homokritiskt kan läsas på annat sätt. Ett tag efter det att jag kom hem ringde min gamle kamrat för en stunds ljug. Han fick då ett referat av det jag hört och han - som är erkänt mycket kunnigare exeget än jag både vad gäller gamla och nya testamentet - såg direkt en del tveksamheter i den presenterade bibelutläggningen. Även jag upplevde redan när jag lyssnade en del uppenbara svagheter i argumentationen, men jag ville inte i stunden ägna mig åt motargumenterande utan tyckte att arrangörerna skulle ha rätt "äga" aftonen.

 

Men så här i efterhand kan jag framföra ett och annat.*

 

1. Vad beträffar berättelsen om Lot och männen i Sodom (och "parallellstället" i Domarboken) så avstår jag från kommentarer.

 

2. Det påstods att i bibeln, snarast GT, finns (minst) tio olika äktenskapsformer: det vanliga mellan en man och en kvinna; polygami; att gifta sig med en kvinna och hennes slavinna; insestuösa äktenskap; äktenskap med erövrad krigsfånge; att äkta sin döde brors änka; att vara tvungen gifta sig med kvinna man våldtagit mm mm. Och den fortsatta underförstådda argumentationen: om det nu finns så många olika äktenskapsformer, varför blir det då ett sådant hallå om vi lägger till ytterligare en dvs den mellan personer av samma kön?

 

En omedelbar svaghet som jag tycker mig se i argumentationen är att trots att det påstås finnas tio olika äktenskapsformer så är likväl alla äktenskap mellan man och kvinna. Om inte annat så av rena sannolikhetsskäl borde det ju vara så att då är chansen störst att även den elfte formen av äktenskap blir en variant av äktenskap mellan en man och en kvinna.

 

3. Det talades i samtalet ganska svepande om hur det var "på den tiden" dvs bibelns tid utan att det alltid kvalificerades om det var äldre eller yngre GT-tid eller NT-tid. Det gör nog ibland viss skillnad. Bl a kunde man vid något tillfälle få för sig att det påstods att polygami var förhärskande på Paulus tid.

 

4. Frågan om hur Pauli ord i Rom 1 ska tolkas berördes också, dvs orden om hur människorna övergav det "naturliga" umgänget för ett onaturligt. Argumentationen var att "på den tiden" var det enda naturliga sexuella umgänget det som skedde i barnalstrande syfte, all annan sexuell aktivitet sågs som onaturlig. Och då givetvis även homosexualitet. I vår tid godkänner vi ju sex även utan det tydliga barnalstrande syftet så då faller hela argumentationen, alltså kan man inte längre säga att homosexualitet är onaturligt. Ungefär så.

 

Lite svag argumentation kan jag tycka. Och min gamle kamrat påsod bestämt i telefon senare att hela grundutgångspunkten var fel. "På den tiden" dvs Paulus tid var man inte alls så enkelspåriga att man bara såg barnalstrande som det sexuella samlivets enda syfte. Påstod min gamle kamrat alltså.

 

Själv tänker jag så här. Om det är så att Bibelns budskap är att den enda godkända sexualiteten är den där barn alstras - inte i den snäva betydelsen att det syftar på varje enskild sexualakt, utan fattat så att bara den sexuella relation är riktig inom vilken man även är beredd ta emot barn - då borde vi ju snarare låta den grundsynen utmana oss hellre än att säga att så lever människor ändå inte nu så då kan vi strunta i alla regler.

 

Min slutsats? Ja, inte blev jag särskilt omskakad av detta bibelstudium. Med ganska god förtröstan fortsätter jag nog tro som jag hittills gjort. Men nu har jag i vart fall lytt min chefs (domprosten) uppmaning att gå på (kyrkans aktiviteter på) Pride "så du vet vad du är emot".

---

* jag brukar ju normalt inte kommentera det som sker i församlingen och kollegors arbete, men då detta seminarium var offentligt utlyst å hemsida som kan läsas i hela världen så kan det kommenteras enligt principen "allt vad du tolererar att människor gör mot dig kan du göra mot dem" eftersom jag inte skulle ifrågasätta att bli bebloggad av någon som besökt en gudstjänst jag lett och åhört en predikan jag hållit.

Senaste månaderna har besöksstatistiken på bloggen pendlat lite upp och ner kring 100-strecket.  Antalet besökare per dag alltså. Sista tiden har jag dock haft en räcka dagar i sträck där talet legat på över 100. Snart fjorton dagar tror jag.

 

Men igår hände något. 476 besökare på en dag! Är det fel på räknefunktionen undrar man stilla. Eller är det det faktum att jag på Dag Sandshls blogg omnämns som den som lät honom få ett studieexemplar av de kondomer som i kyrklig regi kommer finnas tillgängliga under Luleå Pride. Ja, man ser i så fall vad som triggar läsekretsens nyfikenhet.

 

I en kommentar till något av inläggen på Dags blogg har någon uttryckt att det känns som att man satt en andlig kondom över hela svenska kyrkan. Inget nytt andligt liv ska få födas särskilt inte om föräldrarna är av den typ - andliga rörelser och väckelsetraditioner - som tidigare visat dig vara goda föräldrar till andliga barn.

 

Just nu har jag dock personligen andra bekymmer. Fick i morse hjälp av kollega att transportera möbel hemifrån till kyrkstugan. När vi inspekterade de kala stockvägarna - innerpanelen rev jag ju bort förra året - så upptäckte vi flera högar med borrmjöl som inte fanns där i höstas. Tydliga tecken på att det finns små objudna gäster i väggarna som håller på att käka upp stugan.

- Strimmiga trägnagare, smsade kollegan efter en stund då han kollat upp saken.

Finns ju även andra gnagararter såg jag själv på nätet. Hur som helst, lösningen är ju att byta ut allt skadat trä. Men här är angreppen mångfaldiga och spridda så kanske behövs kemisk bekämpning.

 

I riktigt svåra fall plastar man in hela kåken och sprider gift inom den. Man tar alltså till en jättekondom skulle man kunna säga. Tur att man tillhör den svenska kyrka som alltid är beredd ställa upp för människor i nöd. Kanske har någon omkringliggande församling en dylik i lager? För det är väl ingen i svenska kyrkan som föreslår att jag ska sälja stugan dvs försöka bli "botad" från min kyrkstugu-älskar-läggning?

Det är ett ämne som vännen Dag Sandahl tjatat på sin blogg senaste dagarna. En av hans trogna läsare har hävdat att han i en fråga har fel på alla punkter. Jag tycker det är svårslaget. Funderar på om jag också kan ha fel på alla punkter i någon fråga. Vilken skulle det vara?

 

Kommer inte på någon.

 

Jo, jag kommer på en fråga där jag skulle kunna ha fel på alla punkter. Det är påståendet att det finns en fråga där jag har fel på alla punkter.

 

Så alla som störs av denna bloggs anspråk, var vid gott mod. Även denna ringa blogg kan ha fel på alla punkter.

 

Just nu är det jag som inte har utan är fel på (nästan) alla punkter. För en vecka sedan blev jag förkyld. Hankade mig fram förra veckan. Började bli bättre framemot Pingsthelgen men drabbades plötsligt av akut heshet på Annandagens kväll att jag knappt fick ur mig mer än en bråkdel av min predikan och fick samtidigt en inflammation i ögat så det blev nästan knallrött och rinnande. Kände mig ytterst oduglig som mässfirare, kunde inte sjunga prefationen och såg bara hälften av texten i missalet. Tur att man kan det mesta utantill. Dagens begravning fick jag genomföra utan eget deltagande i psalmsången. Vid minnesstunden fick jag möta flera gamla vänner. Det kändes inte fel. Inte på en enda punkt.

 

Alltså blev det till slut även rätt, det som berättas på denna blogg. Ordningen återställd.

 

 

 

Dvs när jag såg informationen på Luleförsamlingarnas hemsida, om innehållet i kyrkans medverkan på Luleå Pride, att jag i ett tidigare inlägg med versaler var tvungen ta avstånd?

 

Jag fick frågan från en vän i veckan och mailade ett svar. Jag tänkte att kära läsarna även kunde få del av mina tankar. Tankarna i huvudsak desamma, men formuleringarna delvis nya och en aning utvecklade.

 

RFSL vill vara en organisation som kämpar för allas lika rättigheter i sexuellt avseende. Jag argumenterar inte emot föreningens självbild men säger bara att utifrån traditionell kristen synvinkel är den också en normbrytande libertinistisk organisation som förespråkar en så total frihet på det sexuella området att till slut den dominerande kvarvarande moraliska normen är gör exakt vad du vill i sexuellt avseende, med vilka och hur många du vill, som i stunden känns rätt för dig, bara det inte inkluderar barn eller innehåller tvång mot annan person.

 

Om människor vill leva efter den normen så är det upp till dem, men jag tycker definitivt att det inte är en kristen kyrkas uppgift att liera sig med en dylik normsändning.

 

Det var nog det som fick det att riktigt tända till. Jag har ytterst svårt att i praktiken uppfatta det som annat än uppmaning till lösaktighet.

 

Det senaste årtiondena har det ju varit en av de viktigaste sexuella normerna i det offentliga samhället att man ska ha kondom och därmed ägna sig åt säker sex. Det var ju när AIDS-epidemin började som frågan väcktes. I de u-länder (eller delar av länder) där AIDS hotat utrota stora delar av den vuxna befolknngen (södra Afrika) har frågan varit särskilt aktuell. Jag vill inte säga att det ens i dylika lägen är självklart att kyrkan ska bidraga med kondomutdelning (katolska kyrkan har ju hela tiden tvekat) men frågan kan i ett radikalt fall åtminstone få diskuteras utan att jag protesterar.

 

Men i Sverige! Där använd-kondom-budskapet trummats fram i 30 år över hela riket - utan någon medföljande moralisk vägledning med uppmaning till, om än inte avhållsamhet så åtminstone återhållsamhet - där ungdomsmottagningar och vårdcentraler i alla kommuner är behjälpliga och där kondomer kan köpas i varenda bensinmack - där tycker jag faktiskt inte att kondomutdelning framstår som en av kyrkans viktigaste uppgifter. Det blir svårt att uppfatta aktiviteten på annat sätt än som ett försök från kyrkan att hänga med i tidens trender och visa sig up to date och vara ofarlig och bli omtyckt.

 

Kyrkans ärende in i en sekulariserad värld har väl snarare alltid varit det som Paulus uttrycker på Areopagen: "med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag men nu bjuder han människorna att de alla allestädes ska göra bättring".

 

Dvs hur det bibelordet missbrukas. Det står på en liten förpackning jag själv fått som prov av arbetskamrat, innehållande - en kondom! Bibelordet är ju - som de flesta läsare torde veta - hämtat ur 1 Kor 13 och är slutet av Kärlekens lov. I sitt ursprungliga sammanhang syftar det ju på den självutgivande och osjälviska kärlek vars förnämsta uttryck är Kristi ställföreträdande lidande och död på korset. Nu används detta bibelord lösryckt i sammanhang som till allra största del knappast kan karaktäriseras som annat än ren lösaktighet. Om man inte kan erkänna att detta är åtminstone problematiskt då tror jag inte att vi på djupet har samma religion.

 

Sådana bjuds och kommer att handla om hur vissa bibelord kan omtolkas, hur man kan ifrågasätta tvåkönsnormen osv. Det är bara att erkänna att här styr man in på vägar som jag inte vill att kyrkan ska beträda. Utifrån ett akademiskt-teologiskt perspektiv skulle visserligen en del sådana tankar kunna diskuteras, precis som vi för kunskapens skull kan studera även ideologier och trosuppfattningar som vi inte själva omfattar. Men varför man ska göra det till något som kyrkan ska föra ut offentligt det förstår jag inte.

 

redan när jag läste församlingarnas hemsidor. Det berodde på att jag just dagarna innan tagit del av det material som kommit från kyrkokansliet med anledning av det aviserade programmet Uppdrag granskning (som sändes 28/5).

 

Det blir i praktiken svårt att hålla dessa två skeenden åtskilda. Så fram tonar bilden av en kyrkoorganisation som å ena sidan står bakom den förändrande samhällsvind som RFSL och Pride är tydliga uttryck för och å andra sidan ger sitt stöd till demoniseringen av präster och därmed är berett att "offra" många av sina traditionellt troende på modernismens altare.

 

Jag ogillar hela detta kompexa skeende. Därför tar jag AVSTÅND från det vi kunnat välja att undvika..

 

Ja, tydligen inte bland, de i Frimodig kyrka aktiva, undertecknarna av den s k Kalinlistan* i alla fall.

 

Annars var det ju själva grejen med hela programupplägget. Att visa att det inom svenska kyrkan finns präster som ägnar sig åt att försöka "bota"  eller "omvända" homosexuella.

 

Det anmärkningsvärda är nu att ingen av de fyra prästerna använde ordet bota, däremot gjorde speakerrösten det åtskilliga gånger. 44 gånger enligt en uppgift jag nyss såg på nätet från en som sade sig sett igenom programmet flera varv. Jag tvivlar inte på den siffran. Men detta visar ju med önskvärd tydlighet att resultatet av den granskande undersökningen var klart på förhand och att speakern själv fick upprepa det som de lurade prästerna, tvärt emot programmakarnas tydliga förväntan, inte sade. 

 

Vad ska man säga? Mer misslyckad undersökande journalistik har man svårt att tänka sig. Redaktionen borde lagt ner hela programiden.

 

Jag kunde själv varit en av de utpekade prästerna. Jag är en av de ca 800 ** som skrev på Kalinlistan och jag har kandiderat för Frimodig kyrka på både kyrkomötes- och stiftsnivå. Hade jag åkt dit?

 

Om tv-progeammets "Calle" sökt upp mig vad hade jag gjort då?

 

1. Jag hade givetvis lyssnat till Calles livsberättelse. Möjligen ställt några kompletterande frågor, men i så fall med ytterst stor försiktigthet eftersom frågor från själasörjaren kan riskera leda in samtalet i annan riktning än det som är konfidentens önskade väg.

 

2. Om Calle velat bekänna någon synd så hade jag givetvis lyssnat och förlåtit.

 

3. Om Calle frågat om homosexualitetens uppkomst så hade jag svarat att det ju finns och funnits en hel del olika teorier (biologiska, sociala, psykologiska), kanske sagt något kort om saken men i huvudsak erkänt min bristande kompetens att slutgiltigt ta ställning i dessa komplicerade och kontroversiella frågor. Om Calle kommit med egna tankar om sin egen läggnings uppkomst hade jag nog mest lyssnat utan vilja att bedöma.

 

4. Om Calle frågat om råd hur han ska handla i något avseende hade jag varit försiktig. Jag undviker generellt råd i själavård och vill hellre hjälpa konfidenten fram till ett eget moget beslut.

 

5.  Om Calle frågat om man kan erfara en förändring*** av sin homosexuella läggning så skulla jag svarat - det jag själv tagit emot från homosexuella - att det finns enstaka exempel på människor som menar sig erfarit en sådan förändring men att de allra flesta sannolikt förblir i det dom är. Sedan finns ju en skala från ena kanten till andra där vissa människor har större eller mindre grad av val, om än inte av läggning så i vart fall av handlande.

 

6. Om Calle bett om förbön hade jag givetvis bett för honom. Om han velat be om en förändring av sin läggning hade jag naturligtvus även då tillmötesgått hans önskan. Men givetvis bett med varsamhet.

 

7. Och under allt detta i både ord och handling försökt förmedla att oavsett vilken sexuell läggning du har (eller annat personlighetsdrag) så är du älskad av Gud.

 

Ungefär så. Men bett om en förändring hade jag gjort - om Calle uttryckligen bett om det. 

 

Så då är frågan: är jag homofob? Är jag bögbotare? Har jag ägnat mig åt "organiserad verksamet för att försöka 'bota' homosexuella"? 

 

Ska jag kritiseras? Vore intressant få höra min biskops åsikt om saken. Jag vet ju att du brukar läsa min blogg, Hans! 

---

* "Kalinlistan" kunde de präster underteckna på nätet år 2005 som ville reservera sig mot Kyrkomötets beslut om möjlighet till kyrklig välsignelse över partnerskap.

 

** en av de ca 30 första, om jag minns rätt

 

*** ordet bota finns inte i min vokabulär i dessa avseenden

 

 

 

Dvs inte som någon av svenska kyrkans biskopar. Våra biskopar har ju inget väsentligt gjort. Alltså efter Uppdrag Granskning i onsdags. I själva programmet ägnade sig ärkebiskopen istället åt att på allt sätt ta avstånd från de präster som drabbats av UG:s Stazi-metoder.

 

Nej, den som talade som en biskop var istället katolske prästen och biskopsvikarien i katolska stiftet Anders Piltz. Så ska det låta. Läs hans artikel i Svenska Dagbladet här. Är det dags nu att inse att man inte längre kan vänta något vettigt från "svenska kyrkan" och att det lika gärna är dags förbereda sig för konvertering?

 

De svenskkyrkliga biskoparnas flathet i förhållande till UG och deras totala oförmåga att spontant och naturligt och instinktivt försvara sina präster är inget mindre än en fullständig katastrof.

 

Hur länge törs man fortsätta som präst med denna totala brist på stöd från sina överordnade?

 

Jag tror att Gud understundom tillåter dylika "vattendelande" uppmärksammade händelser för att det ska bli tydligt vilka som håller måttet.