Torbjörn Lindahl

när jag hälsade på hos mamma igår.

 

Då måste jag först berätta lite hur det ser på äldreboendet där hon har sin lägenhet. Huset ligger i en sluttning så att huvudingången är "en trappa upp" och på den våningen har hon sin lägenhet. Men då har hon sina fönster mot parkeringen som är utanför apotek och vårdcentral* en våning ner. Det innebär att gatlyktorna på parkeringen kommer precis i ansiktshöjd när man sitter i mammas lägenhet. Och en av lamporna lyste rakt i ansiktet på mig där jag satt i hennes besöksfåtölj. 

 

Jag säger: ett typexempel på light pollution.** Vem har bett om lov att ha en fast monterad lampa som lyser starkt rakt in i en gammal människas lägenhet. Har min mamma önskat det? Nej. Eller hennes barn? Nej. Varför ska då lampan lysa där? Dess syfte är väl inte att lysa på en husvägg, eller lysa in genom fönster? 

 

Nej, lampans syfte är givetvis att lysa upp marken så att människor ser var dom går och bilförare ser att parkera. Varför gör det inte det då - och bara det? Därför att ansvariga i kommunen inte lärt sig tänka på light Pollution. 

 

 Jag rekommenderar kära läsarna googla lite på detta begrepp och även söka sig fram till www.darksky.org och Globe at Night och liknande. Här behövs en ny folkrörelse för vår rätt både till mörker och till stjärnhimlen. Börja fundera över ditt privatliv: har du en massa onödiga lampor (särskilt utelampor men även innelampor) som kastar icke-nödvändigt ljus på din grannes tomt, eller hus eller in genom hans fönster. Och fråga två: lider du av någon granne som skickar en massa överskottsljus på dig? 

 

Gärna medger jag att det var när jag köpt teleskop och började se mig om efter någon plats där det numera här i stan går att se stjärnhimlen, som jag uppmärksammades på existensen av light Pollution. men även andra kan ha anledning fundera över begreppet. Och göra något åt det.

 

* jag ogillar starkt det moderna påhittet Hälsocentral

 

** kunde kanske översättas ljusförorening eller ljusnedskräpning

 

*** jag har själv börjat tänka mycket mer på att inte sprida onödigt ljus omkring mig och så fort temperaturen tillåter mekaniskt utomhusarbete ska jag byta lampa på bron

att berätta om helgens gudstjänst.

 

Ska jag kanske inleda med att berätta att det var två diakoner närvarande, men ingen präst utöver celebranten själv? Då gör jag det. Vi var väl någonstans kring 35 deltagare sammanlagt. 

 

Egentligen borde det varit Bosse som predikade denna söndag. Dels eftersom det egentligen var hans tur. Men också därför att han förra söndagen var så inne i texten under predikan att han med nöd och näppe lyckades avhålla sig från att gå igenom även denna söndags evangelietext. 

 

Nå, nu blev det min tur gå igenom andra halvan av texten om den samariska kvinnans möte med Jesus. I predikans inledning så jag att första halvan av berättelsen, hade fokus på att det uppenbaras vem Jesus är och att i fortsättningen denna söndag ligger fokus mer på konsekvenserna av denna insikt, kvinnans vittnesbörd och att även andra kommer till tro. Sedan kunde jag ändå inte låta bli att säga att det även finns ett mått av Jesusuppenbarelse även i berättelsens andra del. Jesu samtal med en kvinna (vilket förvånar lärjungarna) visar att han är en som sätter sig över sin samtids konventioner; hans ord om att hans utförande av Faderns vilja är hans mat gav anledning säga något mer om syftet med hans sändning i världen.

 

På eftermiddagen dels ett sorgehusbesök och mot aftonen ytterligare ett hembesök med samtal och bön. Full dag.

har jag talat om ikväll i vuxengruppen på Fridsförbundets Fredagstimme. Ämnet för kvällen hade fått lite olika formuleringar, men summan av kardemumman var att försöka säga något om det jag satt som rubrik för detta inlägg.

 

Alltså, finns prästämbetet i Bibeln? Mitt inledande svar blev Det beror på vilken bibelöversättning man använder. Det är ju så att i moderna svenska bibelöversättningar (då syftar jag på 1917, Bibel 2000 och Folkbibeln) där översätts de bibliska uttrycken presbuteros och episkopos med äldste respektive (församlings-) föreståndare (eller något liknande). Men i Karl XII:s Bibel används de traditionella uttrycken präst och biskop. Genomgång sedan av några av dessa ställen (Apg 20:17 och 28; Fil 1:1; 1 Tim 3:1; Tit 1:5; Jak 5:14). Slutsatsen alltså: om präster och biskopar "finns i Bibeln" beror på bibelöversättningen. Levererade även det påstående jag hört någon gång (förmodligen av någon högkyrkligt sinnad prästämbetesförsvarare) att de gamla uttryckens försvinnande ur Bibeln 1917, delvis kan förklaras av frikyrklighetens framväxt, där man ville ha färre "kyrkliga" termer och istället ord som kunde passa bättre i de frikyrkliga sammanhangen.

 

Sedan ägnade jag en stund åt att förklara skillnaden mellan lärjungar och apostlar. Lärjungar hade Jesus många men bland dem valde han 12 som han kallade apostlar (Mark 3:13-14). En lärjunge är en Jesu efterföljare, en som vill lära sig av Jesus. En apostel är givetvis lärjunge men samtidigt en som fått fullmakt handla å sin Herres vägnar, i hans ställe. Och det är ur apostolatet som präst- och biskopsmäbetet växte fram. Dock ser man t ex i Apg 20 att samma personer kan ges båda titlarna. En tydlig skillnad kom senare.*

 

Liten genomgång av hur apostlarna (särskilt Petrus) är dom som får agera med definitiv auktoritet i avgörande lägen (när evangeliet når Samarien, Apg 8:14-17; när de första hedningarna döps, Apg 10; vid apostlamötet i Jerusalem, Apg 15).

 

Nämnde också att den sista måltiden även kan ha en annan betydelse än det vi vanligen tänker. Det var ju bara de 12 som var med Jesus den kvällen, därför kan "gör detta till min åminnelse" också ha en syftning på att apostlarna själv ska fira nattvard,  inte bara ta emot nattvarden. Alltså kan denna stund uppfattas som pĺrästämbetets instiftelse likaväl som nattvardens.

 

Genomgång också av hur man redan i Apostlagärningarna kan se de första tecknen på ämbetsvigningar genom bön och handpåläggning (Apg 6:6). Även något om Paulus; hur hans möte med Jesus vid Damaskus' stadsport och den kristne brodern Ananias' handpåläggning inte bara är uttryck för hans omvändelse utan även hans kallelse till hedningarna apostel. Den Helige Ande säger ju faktiskt inte till Ananias att "Det är en person som sitter tyngd av sina synder och behöver bli förlåten" (som vi lutheraner, i alla fall laestadianska lutheraner!) ofta tänker, utan "gå, för han är mitt utvalda redskap..." (Folkbibeln 2015). Kan man tänka sig att Ananias handpåläggning även är Paulus' vigning till apostel?

 

Till sist också lite om de första tecknen på att ett från de lokala församlingarna självständigt ämbete växer fram med sin egen auktoritet. Se (igen) Tit 1:5 där Paulus ger Titus uppdraget insätta äldste (=präster!) i alla städer enligt Paulus instruktioner (inte genom att uppmana församlingarna hålla årsmöte och i demokratisk ordning välja predikanter (!) sa jag lite skämtsamt. Men den allvarliga poängen: auktoriteten till Titus' handlande kommer alltså inte från (de lokala) församlingarna utan från aposteln (Paulus) dvs en tidigare ämbetsbärare (="biskop"?).

 

Ja, lite mer sa jag väl, men nu börjar orken tryta att skriva mer.

 Sen blev det samtal (och kaffe och mer samtal). Till sist får jag väl erkänna att dessa undervisningstillfällen vid Fredagstimmen är riktigt stimulerande. Intresserade och kunniga åhörare. Nästan gång för mig blir 22 febr. Då är temat sakramenten.

* Jag nämnde även något om att det finns olika syn på vilket som är primärt i förhållande till det andra. Är biskopar det ursprungliga och dom senare gjorde präster till sina medhjälpare (sannolikt vanligare syn i historiska kyrkor) eller var präster först på plan och dom senare hade behov organisera ledare bland sig vilka kallades biskopar? (en syn som finns i vissa s k protestantiska kretsar)

av speciellt slag hade vi under förmiddagen idag. Domprosten hade samlat berörd del av personalen för att redovisa resultatet av en enkät vi fått svara på. Den handlade om div organisatoriska frågor. Utifrån enkäten hade hon sedan dragit vissa slutsatser för framtiden vilket lett till några organisatoriska nyheter.

 

Ömsom vin och ömsom vatten kanske. Somt gillade jag, annat inte. Men det är som det är. Så länge jag får vara ifred och göra som jag vill är det ok. Så verkar det bli. Ny arbetsledare får jag. Jag hälsade honom välkommen i rollen med orden "jag gör som jag alltid har gjort, utan att fråga om lov och det får du finna dig i." Varvid han skrattade förnöjt. Vi lär nog komma överens.

 

Annars är väl den naturliga reaktionen vid all omorganisation: "Jag går i pension." * Men efter lång trevlig lunch med kollega där vi dels talat om teleskop och amatörastronomi dels lagt fast strategin hur vi ska få allt att fungera som vi vill, så var humöret på topp.

 

Besök hos mamma. Hon blir sakta mer glömsk. Test om hon kunde räkna upp namnen på alla sina fem barn. Det kunde hon inte. Men hon kunde i alla fall skratta åt att hon var så glömsk.

 

Sen till Hertsökyrkan. Div plus förberedelse för Alpha där jag leder en av fortsättningsgrupperna. I den här vi talat om Kyrkans kännetecken.**

 

Alpha sen så klart. Buss hem och lite titt i teleskopet. Ganska klart men -27 så det blev månen genom fönsterruta även denna gång. Vad roligt det är beskåda månen just på gränsen mellan skugga och solbelyst. Det är där man ser berg, dalar och kratrar.

 

* i min ålder har den ersatt den suck som fällts de tidigare 39 åren då organisationsförändringar aviserats: jag säger upp mig

 

** enligt Luther: ordet, dopet, nattvarden, ämbetet, avlösningen, bönen, lidandet. Tema för kvällen: lidandet

Med stjärnskådande. En så stjärnklar dag som vi haft idag tror jag inte det varit sedan mitt teleskop anlände till huset. Möjlighet se på stjärnor alltså. Men vad är felet? Fullmåne! Och fullmånen lyser - som ofta - så starkt att man i stort sett kan sitta och läsa tidningen i dess sken utan annan belysning. Ska man kalla det otur? Ja, i normala fall skulle jag nog göra det. Men efter tidiga morgonens upplevelse av både månförmörkelse och blodmåne så kan man ju inte bli arg på stackars månen. Själv är jag uppvuxen med att uppskatta fullmånen. Min pappa hade under lång tid traditionen att fara ut på Bälingeberget under fullmånedagar, både gående och skidåkande. Många gånger har jag följt honom, både som gymnasist och senare när jag återvänt till Luleå efter Uppsalaåren.

 

Han berättade t o m att när han höll astronomikurser på Midskogsskolan så brukade han ta med sina elever till Bälingeberget just när det var fullmåne. Då utnyttjade han månljusets förmåga ta bort sikten av ett antal stjärnor som något positivt; hans erfarenhet var att stadsungdomar, ovana vid Dark Sky (!) blev alltför överväldigade av den stora mängd stjärnor man kunde se en stjärnklar kväll några mil utanför stan. Lite färre synliga stjärnor gjorde det lättare för dem orientera sig bland de tydliga stjärnbilderna. Dessutom kunde man ju med lätthet gå upp och ner på berget i bara månljuset - utan ficklampa.

 

Jo, jag har alltid njutit av fullmånens sken. Men precis nu, när man just blivit teleskopägare! - då hade det varit roligt äntligen se lite mer deep sky objects.

 

 

pågår nu. När jag börjar skriva detta strax efter halv sju på morgonen så pågår totaliteten ännu en liten stund. Men nu är jag åter i sängen. Möjligen att jag ännu en gång tar mig upp och kikar igen genom teleskopet. Jag har det stående innanför sovrumsfönstret på övervåningen. Jag vet visserligen att det är ett helgerån att se i teleskop genom fönsterruta men -25° är också en (trivsel-)faktor att ta med i beräkningen.

 

Några kort ska jag bjuda läsarna på. Men betänk då att detta är bilder tagna av en ren amatör som för första gången i sitt liv tar bilder genom teleskop, som står inomhus (!) med mobil som han håller för hand. Utan månfilter (som han helt glömde! vilket hade behövts på första och sista bilder). Får erkänna att fotografering var inget jag i förväg planerat utan tanken föll mig in plötsligt  framför teleskopet. Ingen övning och förberedelse alltså.

 

Håll till godo.

 

Kl 4.52

var det idag hos oss i Hertsökyrkan. Anledningen? Ekumeniska vinterjackan* som avslutades med gemensam mässa i Gammelstads kyrka. Sedan ganska många år tillbaka väljer vi att inte konkurrera med den gudstjänsten utan tar vår mässa på kvällen.

 

Bosse celebrerade och predikade. Inte så många var där men dom som var det fick en fin genomgång av berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn. Berättelsen fortsätter ju i kommande söndags evangelium och Bosse erkände i predikan att han hade lust fortsätta utläggningen.

 

Men till sist lyckades han lägga band på sig och fick skicka över bollen till mig genom att jag predikar kommande söndag. Han får skylla sig själv, så jag efteråt. Enligt schema skulle det vara hans tur men önskad ledighet från hans sida gjorde att uppgiften föll på mig. Knappast kan jag fortsätta med lika innerlig predikan, men några ord ska jag väl lyckas klämma fram. Vi får se om församlingen är ĺika bättringsvillig som tidigare omnämnd vän. 😏

 

 Lite förmaksflimmer har jag känt av någon dag. När sånt dyker upp har jag fått läkarrådet avvakta lite och se om det går över. Det gjorde det inte - först. Men just när jag gjort mig i ordning för att ta buss till Sunderbyn, då slutade det. Förmaket fick väl skrämselhicka bara av tanken hamna på akuten.

 

Om några timmar blir det blodmåne och månförmörkelse.

 

* här måste rättstavningen ha hittat på ett eget spratt; vinterveckan ska det givetvis vara 🙄 (även när jag skrev denna kommentar ändrades det till "vinterjackan". Men upptäcktes denna gång 🤨)

Det kommer nu att ske i en gammal ungdomsväns liv. Det har han högtidligt lovat mig i går kväll.

 

Vi satt vid hans köksbord och samtalade då jag gjort en snabbtur (ledig fredag) till Västerbotten för att få ta del av de stora - i vart fall i jämförelse med mina - till amatörastronomin knutna kunskaper som gamle ungdomsvännen besitter. Dels talade vi om okular av olika typer och storlekar. Zoomokular rekommenderades och de större möjligheter som vidvinkelokular medför förklarades; och även om principen you get what you pay for med emfas fastslogs så surrar ännu i mitt huvud om ett zoom för 2300:- är värt priset till ett teleskop som komplett kostade 2600:- istället för ett till det mer facila priset 990 kr?

 

Tillsammans konstaterade vi - det som jag redan insett - att den s k monteringen (EQ 1) f n är mitt teleskops svagaste punkt. Ny, kraftigare och stabilare montering först, bättre okular sen blir planen för framtiden.

 

Givetvis tog vi även ut teleskopet och tittade lite på både månen och några stjärnor, bl a två dubbelstjärnor varav den ena i teleskop visade sig vara en trippelstjärna. Alltså ett faktum som jag aldrig sett förut. Ser fram emot många nya liknande upplevelser.

 

Väl inne igen så fick jag lära en massa om sådant som riktig astronomi-nörd* kan ägna sig åt. Man inser direkt att det finns en nivå av astronominördhet som jag aldrig kommer att nå upp till.

 

För att också själv kunna bidraga med något i samtalet förde jag in begreppen light pollution och International Dark-Sky Association (IDA) (se min länklista) i samtalet. Det är ju ungdomsvännen ifråga som introducerat det förra uttrycket i mitt medvetande så jag trodde han även kände till det senare. Det gjorde han inte. Så blev det min tur att undervisa. Och det var när han en stund tittat på IDA:s hemsida som han fann för gott erkänna sina synder. Det visar sig att han under en tidigare sejour som förtroendevald** inom Svenska kyrkan i Umeå aktivt bidrog till att driva igenom uppsättande av fasadbelysning runt Ume stads kyrka, med motiveringen att den kyrkan är minst lika vacker som hans hemstads Luleå domkyrka som redan hade fasadbelysning. Efter en stunds predikan av mig om nödvändigheten av kamp för bevarande av Dark Sky för framtida generationer, så insåg han direkt sitt historiska misstag. Jag säger bara att om alla åhörare så direkt skulle inse sitt behov av bättring efter bara en 2 minuters predikan av undertecknad då skulle det vara väckelse i landet.

 

Så hur ska det nu gå med mina planer att göra gamle ungdomsvännen till partner i min kamp för Dark Sky? Ska vi börja genom att ge oss på kyrkliga fasadbelysningar.?

 

Tack gamle astronomi-nörd för synnerligen trevlig och givande afton!

 

 

* OBS! inte förklenande uttryck av mig; han använde det frekvent om sig själv - särskilt då han citerade sina barn

 

** vald då för annan nomineringsgrupp än den han nu representerar ska man kanske i barmhärtighetens namn tillägga

För några år sedan skrev jag ett blogginlägg som jag tror att jag rubricerade Ordlista för norrlänningar. Där skrev jag att de av SMHI understundom utfärdade Klass 1- och Klass 2-varningarna ofta kändes lite överdrivna (just ordet varning) ur ett norrlandsperspektiv och snarast borde uttydas Det snöar respektive Det snöar lite mer.

 

Men idag kan verkligen en Klass 2-varning vara på sin plats. Spana in text-TV för en stund sedan, vilken snömängd som förväntas i Västerbotten och södra Norrbotten! *

🤪🤯

kallade vi alltid denna dag under min barndom, även om den väl snarare borde heta Tjugondedag Jul. Nå, nu ska julen vara slut. Understundom händer det att jag städar bort julsakerna denna dag. Ibland får dom vara kvar ända till Kyndelsmässodagen (2 febr) som är den sista dag på kyrkoåret som bestäms med utgångspunkt från julen.* I år åker nog julsakerna bort idag, eller i praktiken imorgon som är ledig vardag. Då har man tid för sådant arbete utan att behöva känna att man jobbar på söndag.

 

Hemmavarande sonen och jag firade ut julen genom att dricka kaffe på maten i vardagsrummet med gott om levande ljus tända.

 

Dagens gudstjänst i Hertsökyrkan givetvis. Vi var väl ett drygt tretttiotal. Mitt under gudstjänsten insåg jag att jag valt två psalmer med samma melodi; 36 och 350. Ett misstag, tvingades jag erkänna för församlingen eftersom jag alltsedan min prästutbildning följt principen att aldrig ha två psalmer med samma melodi i en och samma högmässa. Att dela upp en psalm och t ex ha inledande verser som ingångspsalm och slutverserna som utgångspsalm är däremot tillåtet.

 

Detta faktum att jag (vad jag minns) bara denna enda gång misslyckats med att följa en i övrigt konsekvent genomförd ordning, tog jag i predikans inledning som anledning att visa hur omöjligt det är för oss människor att bli rättfärdiggjorda i egen kraft; det behövs bara fel på en enda punkt för att rättfärdigheten ska vara förstörd.

 

Idag måste jag varit antingen osedvanligt långrandig eller osedvanligt tråkig; det var nämligen (minst?) två personer som tittade på klockan under predikan. Det brukar normalt inte hända.

 

Igår beställde jag på nätet ytterligare några astronomitillbehör. Allt för att bli amatörastronom (med stark betoning på amatör.) Nu krävs bara klart väder.

 

 

* detta är inte riktigt sant inser jag efteråt. Så nu på fredag kväll före femte söndagen efter trettondedagen erkänner jag att de gånger Trettondedagstiden räcker längre än till Kyndelsmässodagen så blir det ytterligare söndag(ar) som bestäms med utgångspunkt från julen

har jag varit på idag. Igår kväll kom en präst norrifrån och sov över. I morse for vi mot Piteå och tog en veniat från staden med oss. Vid Lutherska kapellet i Piteå anslöt fem personer söderifrån, fyra från Västerbotten tillsammans med biskop electus Bengt Ådahl.

 

Det var alltså prästmöte för Missionsprovinsen i norr. Sammanlagt fyra präster vigda i provinsen, tre vigda i svenska kyrkan men som anslutit sig till Missionsprovinsens prästkollegium plus en lekman med venia.

 

Vad gör man då på ett sådant möte? Fikar och ber och samtalar och äter pizza och avslutar dagen med gudstjänst i det fina kapellet. Samtalet handlade givetvis om sådant som präster nästan alltid talar om när dom möts, dvs kyrkosyn och framtidssyn. 

 

Vad kan komma ut av detta? Kan det leda till något positivt för kristenheten i landet? Den som lever får se.

 

Positivt var i alla fall att jag mot slutet av eftermiddagen fick se planeten Mars, just nu ganska lättlokaliserad nära månen. Synd att teleskopet var hemma.

Det var en gammal ungdomsvän - ytterst astronomiintresserad - som använde det uttrycket när jag i telefon klagade över svårigheten att någonstans finna en plats där det inte är en massa lampor och strålkastare överallt. Förmodligen hade jag inlett den delen av samtalet genom att klaga. Jag minnns den tid då vi flyttade till det lilla radhuset. Gick man för trettio år sedan ut på baksidan - särskilt om man även gick bakom uteförrådet så man kom i lä för huset snett bakom - då upplevdes det nästan kolmörkt. Jo, en ljusglob över Björkskatan och Ormbergsbackens lampor syntes, men det kunde man stå ut med.  Men när man tittade rakt över fjärden var det mörkt, så när som på en (1) liten stackars gatlykta vid Sinksundet 3 km bort. Lite åt vänster mot Östra delen av Björsbyn, inte så mycket som ett stearinljus syntes mellan björkarna. 

 

Om man dessutom - som jag gjort några gånger, men givetvis sorgfälligt återställt efter mig! - går till närmaste lilla gatlykta vid lekparken och skruvar ur säkringen, då var det fullt möjligt se tillräckligt med stjärnor en bit bakom huset. Grannars små fönsterlampor kunde inte på allvar förstöra de astronomiska möjligheterna. 

 

 Men nu...?! Hur mycket har inte el-lysandet i omgivningarna ökat. Fler villor i Björsbyns utkanter som anas mellan träden. En upplyst cykelväg mellan Björsbyn och Sinksundet kan anas som en svag ljusorm över skogskanten; för att inte tala om den stora ljusbubblan över det nya villaområdet Hällbacken bortom Sinksundet. Och som grädde på moset, flera upplysta villor ersätter den tidigare ensamma gatlyktan kring Sinksundet.

 

Men några villor är väl inte nödvändigtvis en astronomisk katastrof. Nej, men verkligheten är att belysning per villa så markant ökat. Det som förvärrar situationen är den uppsjö av elslingor, och fasadbelysningar som numera dominerar altaner, balkonger, garage och staket stället för de ytterst måttliga altan- och brolampor som förr prydde villorna.

- Den vars hus lyser mest vinner, tycks vara mottot för dagen.

Att folk inte begriper att vårda sig om amatörastronomer i vardande det kan man ju förstå. Dom har troligen aldrig på allvar sett några stjärnor. Men dom kan väl tänka på klimatet!* All energiförbrukning alstrar värme. Tänk på det, lightpollutar!

 

* det numera allenarådande sättet att få folk att foga sig

Att det enda kyrkliga jag ids skriva om är helgens gudstjänst. Idag var det min tur att leda högmässan, efter att Bosse haft mässorna de två senaste söndagarna. Lite färre deltagare idag, men det beror väl på att många tillresta nu återvänt till sina hemorter. Men några sällan-besökare var det.  Alltid roligt. Exakt 33 kommunikanter + några gudstjänstdeltagare till. Men det är inte helt illa det heller. Ni vet det där om att 80% av svenska kyrkans huvudgudstjänster firas med färre än 20 deltagare...

 

Frivillig insats gjorde att vi fick kyrkkaffe. Alltid värdefullt få sitta en stund och tala med människor. Vid mitt fikabord blev det lite vittnesbörd om tidigare möten med olika konfessionella lutherska småkyrkor, vilket inte upplevts så positivt. Även om huruvida det är predikan eller nattvarden som är det viktigaste. Tur att man får båda i en fullständig högmässa.

 

Efter fikat hade vi kyrkvärdsträff där vi (som brukligt i början av varje termin) gick igenom kyrkvärdarnas tjänstgöringsschema för våren. Vi konstaterade att kyrkofullmäktiges beslut om ny regel för kyrkvärdsarvodet - inte längre fast årsarvode utan viss summa per tjänstgöringstillfälle - knappast spelar så stor roll. Alla Hertsökyrkans kyrkvärdar är ändå i kyrkan i princip varje sön- och helgdag. 

 

Eftet det stannade jag kvar ännu några timmar och jobbade med div vid skrivbord och dator. Det finns ingen tid i veckan då jag är så avlappnat effektiv på jobbet som söndag eftermiddag. Arbetskamrater som eventuellt undrar varför jag så sällan syns vid mitt skrivbord under vardagarna får här ett svar: söndag eftermiddag! Det måste bero på en kombination av krafttillskott i mässan och befrielse i att ha tagit sig igenom predikan.

 

I dagens predikan tänkte jag vara pedagogisk* och ställa en fråga till åhörarna. Felet var att jag i hastigheten redan besvarat den blev jag upplyst om. Så går det när man inte läser ordagrant ur ett fullständigt utskrivet manus 😄

 

Väl hemma återgår jag till senaste veckornas favoritsysselsättning: tålig väntan på fint klart väder som möjliggör ordentlig stjärnkikning i nya teleskopet och samtidigt funderande på framtidsalternativen: 1) jag ledsnar och teleskopet hamnar i garderoben; 2) intresset ökar och jag köper ett bättre (=större). Jag hoppas det senare och ägnar mig därför åt studium av olika alternativ på nätet. Ett rent nöje det med. 

 

 

* jag har ju inte förblivit helt opåverkad av att ha en gammal kamrat som arbetat på folkhögskola!

att jag borde skriva något som mer stimulerar den kyrkligt sinnade delen av läsekretsen. Eller kanske den f d läsekretsen eller den del av läsekretsen som numera tittar in på bloggen betydligt mer sällan än förr. Läsekretsen har nämligen tydligt minskat jämfört med för något år sedan. Kan bara tolkas som att jag blivit mindre angelägen. Jag menar nåt mer intressant borde jag kunna prestera än att bara berätta om vilken gudstjänst jag besöker eller själv leder under helgen. Men vad skulle det handla om? Om jag skulle skriva något mer intresseväckande alltså.

 

En sak skulle kunna vara att berätta att jag för en dag sedan hade besök av både en Missionsprovinspräst och en katolsk präst. Dock ej samtidigt. Den förre hade jag mött både vid högmässa i Hertsön som han deltog i och vid nyårsaftonens mässa i Örnäset där han hjälpte mig distribuera. Då gjorde vi upp  om att ses igen och få tid samtala mer.

 

Den senare mötte jag vid Statoilmacken mitt emot katolska kyrkan. Jag står och tankar när det kommer en i vinterkylan väl påpälsad man som går mycket nära förbi mig på väg mot butiken. Han hade inte känt igen mig och inte jag honom trots att vi känt varandra sedan 1976, då vi möttes i Uppsala. Då han just passerat slog det mig vem han var och när han kom ut gav jag mig tillkänna. Han medgav att han tänkt "det där måste vara en präst" när han sett en man i hatt tanka sin bil. Givetvis bjöd jag på stört hem honom på fika/mat men han avböjde snyggt genom att tacka både ja (till själva saken) och nej (till den föreslagna tiden) och föreslog dagen efter istället. Så blev det. Alltså kaffe med Missionsprovinsen om förmiddagen och middag med katolska kyrkan om aftonen. Mer ekumeniskt kan det inte bli.

 

Det här var ju heller inte särskilt intressant. Jag hade tänkt komma till något av innehållet i vara samtal. Men nu orkar jag inte mer. Godnatt.

Det är frågan. När det gäller gudstjänstdeltagande. Jag underdrev visst när jag talade om antal deltagare i söndagens mässa. Både kyrkvärd och präst har rättat mig. Och ikväll sa vaktmästaren att det t o m varit 56. Långt över mina påstådda trettio, möjligen fyrtio, alltså. Det kanske är någon typ av freudiansk felräkning, jag minskar deltagandet på Bosses gudstjänster och ökar det på dem jag själv leder. Vore ju helt i enlighet med den gamla människans högmodiga natur.

 

Men ikväll var vi inte många. En bra bit under tjugo. Bosse celebrerade och predikade. Nyårsdagen har väl aldrig varit en stark gudstjänstdag. En av kvällens kyrkobesökare hade även tittat in vid domkyrkans högmässa, det hade inte varit så väldigt nånga där heller. Skälet till att vi firar mässan nyårsdagen på aftonen - det är i praktiken mitt beslut - beror på en kombination av två faktum: 1) en önskan ha gudstjänst varje helgdag och 2) jag blir ofta(st) anlitad för mässan i Örnäset nyårsaftons kväll, skönt då få lite mer vilotid före nästa mässa. Och alla är ju ändå uppe sent, tänker man. 

 

Men i år hjälpte det inte så mycket. Men roligt kunna möta det särskilda behovet hos någon som av hälsoskäl har svårt infinna sig till gudstjänst redan på förmiddagen. Det kan vara ett skäl ha kvällsmässa ibland.

 

Väl hemma igen blev det kungafamiljen på TV. Nu är det ju kungens och drottningens barnbarn som är så gamla som man tycker att kungabarnen borde vara. Märkligt vad tiden försvinner.

 

Nu önskar vi bara att de stjärnskymmande molnen blåser bort lika snabbt.

får man väl säga till alla kära läsare så här en stund in på det nya året. 

 

Årets sista dag utmärktes mest av det som var dagens/kvällens stora uppgift, mässan i Örnäsets kyrka kl 21. Årligt evenemang i samband med Luleå Fridsförbunds möteshelg som alltid hålls under nyårshelgen. Åtskilliga gånger har jag lett denna mässa, ofta kl 21 men ibland vid 18-tiden. Beror på hur gudstjänstprogrammet lagts upp i övrigt.

 

Ca 200 kommunikanter varav, som vanligt, många ungdomar.Till min hjälp vid distributionen hade jag Missionsprovinsprästen Gabriel Skilling, som var på besök med famljen. Vi har träffats förr, roligt ses igen. Musiker var domkyrkoorganisten Markus Wargh. Alltid en fröjd när han spelar.

 

Efter mässan tackade jag ja till snabbfika i gemenskap med goda vänner, men bröt upp så jag hann hem i tid före tolvslaget. I många år har vi kunnat se fyrverkerier från Björkskatan men då har vi fått stå vid fönstren på övervåningen för att se över uteförrådet. Det behövde vi inte nu för nu lyser raketer från Björsbyn och nya området Hällbacken. Det får vara en tröst i min nöd när jag annars upplevt att den ökade mängden ljus från dessa nya villaområden på den del av natthimlen som tidigare varit helt mörk, har allvarligt försämrat stjärnskådarmöjligheterna på baksidan av huset.

 

Nu är det väntan på en stjärnklar kväll. Om inte annat får vi tänka på Betlehemsstjärnan till helgen.