Stormöte

Alltså laestadianskt sådant har jag varit på i helgen. I Arcushallen utanför Luleå.
 
Man hade, precis som förra gången delat av den stora hallen så att gudstjänstlokalen var i den inre delen, sedan en stor tom golvyta och så serveringsdelen längst bak. Praktiskt ha allt i samma byggnad tycker nog de ansvariga men eftersom det alltid blir ljud från bakre delen där hela tiden folk sitter o pratar o barn springer omkring, så blir det ett störande bakgrundsbrus om man till äventyrs vill sitta och höra på en predikan.Det ville jag idag kl 11 när jag deltog i högmässogudstjänsten som leddes av Kalle Tjäder. Men jag tvingas erkänna att under eftermiddagens första predikningar gjorde jag det som jag under förmiddagen var kritisk mot: satt i fikadelen och pratade. Ska jag skylla på att samtalsämnet var så viktigt att det inte utan våda kunde uppskjutas? Tillsammans med gammal ungdomsvän diskuterade jag våra erfarenheter av "Laestadiansk umgdomsväckelse" på 70-talet. 
 
Vid dagens högmässogudstjänst var det (som vanligt) betydligt färre deltare än vid lördagskvällens mässa. Tråkigt kan man tycka men för den som har den liturgiska gudstjänsten i blodet så ger det en andlig mättnadskänsla av annan typ än det som rena predikogudstjänster ger.
 
Lördagskvällens mässa var en glädje såtillvida att vi var nio präster och en diakon. Ingångsprocession med OAS-rörelsens processionskors vilket normalt står i Hertsökyrkan. Själv var jag predikant och celebrant och folk frågade om det var jag som drivit igenom dessa "högkyrkliga" inslag. Svaret är nej. Jag har bara hakat på det som angivits.
 
Däremot var det min ide att alla präster och diakon stod i halvcirkel innanför altarringen under hela nattvardsliturgin. Jag tror det ser högtidligt ut och om det inte gör det så bör de troende ändå unna sina präster att agera så eftersom det innebär en gemenskap och ett inbördes stöd som präster kan behöva. Att prästerna tar emot kommunionen först - enligt allmänkyrklig sed - är något som jag också numera driver.*
 
Att vara ett stort antal präster är ju också ett sätt att visa för väckelsens folk att det fortfarande finns en inte obetydlig grupp präster som känner tillräckligt stor samhörighet för att vilja vara med. Och ännu fler finns det.
 
Ca 12-1300 kommunikanter. 
 
På fredagkvällen tittade jag in en kort sväng. Hann inte höra någon predikan, men möten med gamla kära vänner är väl så viktigt. F ö var det svårt höra i vissa delar av lokalen. Ljudet borde man jobba mer med. Erfarenheter från stora OAS-möten i stora idrottshallar säger mig att det är fullt möjligt ha bra ljud i praktiskt taget varenda kvadratmeter. Men det kräver nog att man (ännu mer) anlitar proffs - även om det kostar en (större) slant.
 
Vid flera tillfällen såg jag människor som knappast kan karaktäriseras som laestadianer som var närvarande. Både vid nattvarden och vid predikningar. Kanske denna ganska stora gemenskap trots allt utövar viss dragningskraft. Hoppas gemenskapen i så fall är beredd på det och har något att erbjuda.
- - - - - - - - - -
* att celebrerande och utdelande präster tar emot gåvorna först kan ju ses som ett uttryck för, den även i andra sammanhang rimliga, principen man måste själv först ta emot  det man ska ge vidare. 
 
Den ordningen gäller i alla gamla kyrkor. .Var den "lutherska" (?) särtraditionen att prästerna tar sist kommer från, vet jag inte. Olika teorier har jag hört  men dom släpper jag nu
 

Kommentarer
Postat av: Hannes

Tack Torbjörn för en fin och högtidlig mässa, jag blev mycket glad över liturgin. För mig personligen är den viktigt och jag känner mig alltid "närmare gud" när jag får delta i en "riktig" mässa.. Det märktes dock att det inte var så många som är vana med en vanlig högmässa à la Svenska Kyrkan, många tysta munnar när man skulle sjunga / hänga med i liturgin.. synd, tycker jag. Bra också att det gick ganska snabbt vid själva utdelande.. vid förra möte i Haparanda tog du upp att så många lämnade tältet direkt efter man hade fått bröd & vin, vilket jag håller med om men för oss som har små barn blir det en väldig lång gudstjänst om man ska vara kvar..
Synd också att det var så dåligt ljud, jag hörde i princip ingenting av din predikan och då satt jag ändå inte så långt borta och har hyfsat bra hörsel :)
Vem var förresten de andra präster?

Svar: Vad aktiva deltagandet i mässsn beträffar så hade jag gjort en agenda i 1000 ex och ville att den i förväg skulle spridas i bänkarna men fick bara gehör att lägga buntar på bord vid ingångarna. Tyvärr blev de flesta inte brukade.Tjäntgörande präster o diakon: Med mig vid altaret: Nicklas Larsson, komminister i Malmbeget; övriga (fr v) Mats Rondahl, kyrkohetde i Gällivare-Malmberget; Bo Nordin, komminister i Luleå Domkyrkoförsamling; Ingemar Tano, saknar tjänst f n; Vesa Pöyhtäri (rättstavat?), Finland; Anders Alapää, präst för Korpilombolo gudstjänstgemenskap; Timo Kontio, diakonvigd; Kalle Tjäder, pensionär; Roland Wälivaara, pensionär.Jo ljudet var delvis mkt dåligt. Professionell hjälp finns absolut att få. Den bör vi inte förakta. Hörs det dåligt så blir ju mötet meningslöst.När jag talade om att inte lämna tältet efter egen kommunion var i Erkheikki. I första hand tänkte jag nog på ungdomarna utan barn. Dom orkar två timmar.
Torbjörn Lindahl

2014-06-29 @ 21:03:41
Postat av: Timo

Har hoppats att du informerar om sommarmötet i Luleå. Nu fick vi den. Tackar! Här i Finland har gammellaestadianerna haft sommarmöte i Pyhäjoki under helgen med ca 70 000 deltagare. Enligt mötesradion hade man beställt nattvardsbröd och vin för 30 000 kommunikanter. Deras möte fortsätter ännu i morgon. Googla "srk:s sommarmöte" så får ni se hur otroligt bra deras information och organisation fungerar. Sommarmötets hemsida har tio språkalternativ. Svenska Lutherska Evangelieföreningen (SLEF) har haft sin sommarfest under helgen i Närpes. De är också mycket bra organiserade och bedriver missionsverksamhet i Kenya och Mindre Asien.Eva och Ove Gädda från Jakobstad med laestadiansk tillhörighet är utsända missionärer genom SLEF. De välsignades till sin uppgift här i Terjärv förra sommaren under missionsfesten då vi också hade glädjen att ha Katrina och Rune Imberg som gäster hos oss. Det blev många fina och intressanta samtal. Idag deltog jag i deras sommarfest genom att lyssna på radiogudstjänsten från den officiella finlandssvenska radiokanalen. Här i Terjärv är SLEF:are flitiga gudstjänstbesökare. I dagens högmässa med 50-årskonfirmander här hos oss deltog lite över 200 och 176 kom till nattvarden. Bengt Djupsjöbacka med SLEF bakgrund höll en predikan som berörde och jag kan tänka mig många laestadianer skulle säga ja och amen till. Vi präster tog nog nattvarden sist. Man får väl säga ännu för denna gång:) Er nattvardsgudstjänst verkar ha varit värdig och högtidlig. Bra Tobbe!
Jag har länge varit mer eller mindre irriterad på hur dåliga vi i vår gren av laestadianismen är på att organisera oss. Vi är nog bra på att ordna mat- och kaffeservering, men inte så mycket mer. Jag saknar ledning, visioner, målsättningar. Vår organisationsform är värdelös om man ska få något till stånd. Vissa positiva tecken syns ändå och det är ändå denna "tröga gemenskap" jag älskar. Det finns ju så mycket fint, gott och välsignelserikt trots allt mitt ibland oss.
Guds frid till er alla!
Timo

Svar: Jo i Finland har ni ju oerhört stora möten i de olika väckelserna. Frågan är hur stora sommarmötena kan bli och ändå vara meningsfulla. Fortsätt i frid att dela nattvard till prästerna enligt vår vana. Ingen skada skedd även om jag gärna reformerar till allmänkyrklig ordning när jag blir medveten om den.
Torbjörn Lindahl

2014-06-29 @ 21:50:14
Postat av: Suppleanten

Är mycket glad att ha få lyssna till god undervisning och näringsrik föda från stormötet! Tack Jesus!!

Att ha möjlighet att lyssna via webben om man inte fysiskt inte kan närvara (som det blev för mig p.g.a feber och förkylning) är en nåd. Men det slog mig ändå hur mycket gemenskapen betyder när man hör ordet men ändå inte själv är på plats. Det påminde mig hur viktigt det är för oss kristna att vi verkligen ser och möter varandra. För det är ju också det som gör stormöten så unika. Vi möter Herren i ordet och sakramenten men vi möter också Honom i alla dessa människor, bröder och systrar, där tron på Jesus blivit verklighet, och det är inte en helt oviktig del i sammanhanget. Och som sagt, är man inte där, så missar man mycket. Missar man dessutom en mässa, så missar man ännu mer, och det var det jag gjorde. Den här gången.

Jag hade gärna anslutit mig till processionen av präster och delat ut kommunion tillsammans med bröderna. Har lagt märke till att ju längre våra kära syskon i bönhusen distanserat sig från det svensk kyrkliga gudstjänstlivet, så behöver en präst inte ta ut svängarna särskilt mycket för att någon reagerar och börja surra om "högkyrklighet". Det är tråkigt!

Det är som sagt inte svårt att finna fem fel när det gäller Svenska kyrkan. Vi behöver som kristna ta avstånd ifrån det som saknar den bibliska sanningshalten när det gäller t.ex. läran och ordningen, men vi behöver ändå kunna stötta och uppmuntra alla dem som kämpar kvar i trohet mot Herren som präster i Svenska kyrkan. Och vi behöver ha tillit till varandra.

Jag vet av egen erfarenhet att somliga bland bönhusfolket inte behöver mer än se en präst för att bli reserverade, nästan oavsett vem prästen är.

Om prästen till vardags finns med i bönhuset, både som förkunnare och åhörare, ändå får möta misstro och ifrågasättande, så är det verkligen på sin plats att med handen på hjärtat fråga sig hur det står till med tilliten till varandra.

Att prästerna kommunicerar först och sen delar till andra, är egentligen den praxis vi alla skulle börja tillämpa. Evangeliet är ju sådant att vi kan inte ge det till andra, det vi själva inte blivit delaktiga av. När det gäller ordet om syndernas förlåtelse, liv och salighet, så lever vi ju redan som vi lär. Därför är det helt logiskt att vi ska göra likadant när det gäller det "synbara" evangeliet, Kristi kropp och blod, dvs. att de som ska betjäna andra, först själva blir betjänade.




Svar: Käre suppleant! Men nu är du ju ordinarie! Och när du skriver att du kunnat vara med bland prästerna men låg hemma i förkylning så torde många gissa vem som döljer sig bakom signaturen.Tyvärr blev kanske ett missförstånd här. Ingen har till mig kritiserat något i mässan. Ordet om högkyrkligt var mitt för att enklare sammanfatta den fråga jag fick (en nyfiken men inte kritisk fråga) om det var min ide med procession och kors. Men önskemålet (och värvandet av de flesta deltagande prästerna) kom från den som bad mig ta mässan.
Torbjörn Lindahl

2014-06-29 @ 22:00:22
Postat av: s

Det var "fint" och "värdigt" är kommentarer jag hört.

Svar: Exakt så. Det gläder mig. Jag brukar säga: får man duka fint till middag närman bjuder gäster på söndagssteken så får man i gudstjänsten.
Torbjörn Lindahl

2014-06-30 @ 06:43:23
Postat av: Håkan Kero

Att man ställer försiktiga icke-kritiska frågor eller är direkt kritisk mot högtidliga processioner från väckelsens lågkyrkliga sida, beror enligt min fundering på, att de ser prästerskapet lika med fariseérna på Jesu tid. Väckelsens folk har alltid fått lära sig att man ska inte stå i gathörnen och be långa böner. Därför vill man ha det så enkelt som möjligt.

Svar: Nu skippar vi det här med kritik. Ingen gar varit kritisk. I vart fall inte så jag hört det. Beklagar om jag var så otydlig att mina ord kunde uppfattas så. Den som frågade var prästkollegan Roland Wälivaara (din morbror) och han var alls inte kritisk. Undrade bara om iden till processionen var min. Svaret är fortfarande nej. Önskemålet kom från ansvarigt håll när jag tillfrågades.Sedan är jag väl medveten om tanken bakom önskad enkelhet. Men även "enkelheten" kan bli ett yttre ritual.
Torbjörn Lindahl

2014-06-30 @ 07:57:48
URL: http://hkankerosblogg.blogg.se
Postat av: Timo

Din beskrivning av nattvardsmässan kunde kanske sammanfattas "det man älskar och tror på, det vill man satsa på".
Nå, många sommarmöten här i Finland är stora, men inte alla. SLEF:s dvs evangelieföreningens sommarfest är i samma storleksklass som Tordedalsriktningens och Rauhan Sanas. Ändå
har SLEF två folkhögskolor, flera lägergårdar, nästan 20 heltidsmissionärer utomlands, livlig barn-och ungdomsverksamhet särskilt under sommaren och musikverksamhet främst på vintern. Dessutom har de ett tiotal heltidsanställda i hemlandsarbetet. Vad har Tornedalsriktiningen?
Har hört att man börjat med missionarbete i Murmansk området. Det är väldigt bra. Jag tror och hoppas egentligen att Gud förbereder ett upprustande av Guds folk i Tornedalen, Sverige och Finland. De dolda gåvorna och resurserna får bli till välsignelse för Guds rike när den rätta tiden uppstår.
I Jakobstadsområdet har missionsarbetet i Ryssland pågått redan länge och det har gett "syre" åt de annars inåtriktade bönehusen. Att vi nu dessutom har två heltidsanställda i Kurt Hellstrand och Vesa Pöyhtäri är ett Guds under. Jag är ändå rädd att mänsklig inskränkthet och människobud binder oss från att göra det Gud vill. Både ungdomar och vuxna borde ha något vettigt att göra för kristendomen (inte bara vakta på varandra).
Timo

2014-06-30 @ 18:48:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0