Torbjörn Lindahl

med hantverkare som skulle komma och jobba i huset. Sjukdom i firman satte hinder i vägen. Det blir troligen på måndag istället.

 

Istället har jag ägnat del av ledig dag till att fundera på att jag reagerade på förmaningen från två för mig helt okända ungdomar efter mässan i lördagskväll. Det var ju också att de reagerade negativt med ryggmärgen bara jag nämnde ordet "kyrkan". Att det kan syfta på något betydligt större än den konkreta "svenska kyrkan" kanske jag inte på allvar förväntade mig - även många vuxna av mer lågkyrkligt snitt kan ju ha svårt med det - men när själva ordet "kyrkan" väckte behov att informera mig om svenska kyrkans avfall från Guds ord genom både kvinnliga präster och äktenskap för personer av samma kön då kände jag kanske att de unga gossarna - uppskattningsvis knappt 40 år yngre än jag - möjligen ägnade sig åt att slå in öppna dörrar. Men för säkerhets skull - om nu någon bland kära läsarna skulle känna tvivel om min insikt i denna sak:

- Jag ÄR medveten om att det finns kvinnliga präster i svenska kyrkan.

 

På eftermiddagen fick jag besök av goda vänner och fick bjuda på kaffe. När dom farit bestämde jag mig själv för att fara ut på en tur med motorcykeln i det fina vädret. Först förbi OK och kolla lufttrycket i däcken. Sen via Gammelstad, Rutvik, Sundom (bara för den kurviga vägens skull) till Råneå där jag tankade på dess OK. Förmodligen förlorade jag några öre per liter genom att inte tanka i stan men det är  väl en god gärning att bidra till att Råneborna får ha kvar sin mack. Så förbi gammal kompis (vi har känt varandra på allvar i drygt 41 år) som bor i by utanför Råneå. Ett besök per år brukar det bli. Vi ses nästa år sa vi innan vi skildes.

 

Vi hörs nästa gång jag skriver och nästa gång du ids uppsöka min blogg säger jag till alla trogna läsare (med endast sporadiska undantag över 100 per dag numera).