Torbjörn Lindahl

Ja, jag måste sätta ett frågetecken. 

 

Mina planer, vilka jag delade i inlägg i måndags, var ju att ikväll inleda en bloggfasta fram till påsk. Men så roligt fick man inte ha. Läste Bloggardag  och där fanns en fundering vad man ska göra under fastan. Ta bloggfasta gick inte för då syns det ju att man fastar. Och så ska det inte vara.

 

Så då sitter jag på kanten av något kärl eller har fastnat med skägget någonstans eller vad jag nu har gjort. Så vad ska jag då göra?

 

(Paus för fundering)

 

Följande blir lösningen;:

1. Jag tar INTE BLOGGFASTA!

2. Jag berättar däremot för kära läsarna att jag just nu befinner mig i en period av minskad inspiration för bloggande. Det innebär att jag kanske kommer att skriva ganska sparsamt en tid :)

 

Men någon offentlig fasta som innebär att jag visar upp min fromhet inför människorna - bort det!

 

Innan jag slutar för ikväll ska jag berätta att när jag kom hem efter askonsdagsmässan så fann jag i brevlådan en bok jag beställt vilken jag såg hemma hos kollega för några veckor sedan: "Judarna ers majestät" av Göran Larsson. Ett tunnt häfte som man läser på en stund. Läs den! Mycket tänkvärd uppgörelse med många av våra kristna fördomar om judar och judisk tro.

 

Askonsdagmässan var gripande som vanligt. En fin högtid. Vi ses någon gång!

 

 

 

Har jag varit på ikväll. Ett gäng tappra arbetskamrater samlades på Ormberget för att i de fina preparerade spåren idka skidåkning under sakkunnig ledning. Det är församlingens friskvårdsgrupp (och särskilt en av dess medlemmar) som sett till att denna instruktionskväll blivit möjlig. Två måndagar till ska vi träffas. Riktigt nyttigt och roligt. Om man trodde att man kunde åka skidor så .... har man mer att lära sig. Att diagonalåka utan stavar var en nyttig övning (ungefär som att öva inbromsning med motorcykel med bara en hand på styret :) Jag ser redan fram emot de två kommande måndagskvällarna. Men då bör jag väl själv ha hunnit ut i spåret några gånger.

 

Så dags för årets Varning! 

Bloggläsare som inte i tid ser till att skaffa sig lämplig fasteläsning kan under de närmaste veckorna drabbas av svårartad abstinens. Denna blogg tar nämligen bloggfasta, vilken inleds efter askonsdagsmässan. Då stängs även kommentarfältet, så trogna läsare som ännu har dyrbara visheter att dela med sig av har bara två dygn på sig. Annars får det anstå till påskdagen.

För säkerhets skull:

 

föregående inlägg ska man skratta åt - inte ta som förevändning för en anmälan till domkapitlet!

Av någon för mig outgrundlig anledning hade jag tydligen råkat klicka bort kommentarfunktionen till föregående inlägg vilket flera läsare och vänner påpekat. Men nu tror jag det ska vara igång igen. Fritt fram att kommentera alltså.

kära vänner!

Ty det är jag. Bara en tid så kommer ni kunna utbrista med Selma Lagerlöf "Äntligen stod han i predikstolen".

 

De som går med förhoppningen att min MC-olycka kommer att innebära det snara slutet på mitt bloggande kommer att bli gruvligt besvikna. Jag laddar nu upp för att ta bloggandet till nya höjder. Om min vän och kollega, kh Richard Marklund, har lust att återigen ges sig ut på "farliga tassemarker" kommer han helt säkert att anse sig kunna finna anledningar till dylika strövtåg i min blogg. Men precis som senaste gången mer i hans egna fantasier och i diskussionen kring min blogg än i det jag verkligen skrivit.

 

De som hoppas jag ska se mitt gångna MC-körande i nytt ljus likaså. Att köra MC är ljuvligt, härligt och avstressande. Min sista tur ångrar jag på intet sätt. Dels förde den mig förbi en kristen broder hos vilken jag fick del av både yttre gästfrihet men även gemenskap kring ordet och bönen. Dels innebar sista dagen färd i strålande väder genom ett vackert norrlandslandskap. Ingen grämelse här så långt ögat når.

 

Men så tyder ju allt på att jag blir helt återställd.*

 

Bloggandet blir dock framöver av aningen mer sporadisk art. Variationen på inläggen skulle bli aningen enahanda.

Idag hade jag ont här.

Idag hade jag lite ont där.

Dagens uppmuntrande inlägg har det ju tagit mig mer än tio dagar att värka fram.

- - - - - 

* inga allvarliga inre skador; full rörlighet i armar och ben; bara ett (1) plåster på hela kroppen (höger knä). Fem revbensbrott  är det enda egentliga problemet. 

Tre kommentarer hade influtit till föregående inlägg.

Om jag minns rätt var de från Maria, Peter T och Anders (Andreas?) Lundberg?

 

Råkade av misstag trycka på ta bort istället för publicera. Sorry. Skriv igen om ni vill.

Lär det bli ett tag framöver å Dag Sandahls blogg. "Till andan faller på". Han verkar aningen less på sin bloggs kommentatorer.

 

Det kan ju inte jag skylla på - om jag skulle få lust sluta blogga vill säga. I kommentarfältet till denna ringa blogg är det oftast lungt. På Facebok lär det däremot ha kommenterats desto mer. Nu läser jag aldrig på Facebook så om detta är jag (lyckligt?) ovetande. Bortsett från det som berättats. Men jag tvingas erkänna - fortfarande efter flera veckor  - att jag ännu inte begriper vad det var i mitt blogginlägg, där jag försökte ifrågasätta den slarviga användningen av ordet fobi, som var så upprörande. Jag fattar ännu inte. 

 

 

Nej, den är ännu inte helt återställd. Fortfarande ligger besökstalet på bloggen en bra bit över vad det gjort sista åren. Eller är det så att de gångna veckornas sociala-medier-turbulens ökat antalet regelbundna besökare på ett förblivande sätt. Vore ju roligt men blir mer ansvarsfullt.

 

Själv väljer jag ligga lite lågt ett tag så jag inte retar någon i onödan. Meddelar dock att jag fortfarande för det mesta uppskattar Dag Sandahls blogg och att han och jag regelbundet via telefon utbyter information om det kyrkliga s k läget. Tyvärr känner jag mig förhindrad tala i klartext för närvarande men överstarna Salander och Olofsson har läget under uppmärksam bevakning.

MEDDELANDE TILL ALLA LÄSARE!

 

Fr o m idag förvandlas denna ringa blogg till kulturblogg. Markerat även i bloggingressen. Iden fick jag idag när jag hälsade på mamma och läste lite i tidningen. Där kunde berättas om en tecknare som på nätet lagt ut en satirbild av kommunalrådet Niclas Nordström. Inte särskilt elak bild må jag säga. Kommunalrådet uttalade inget ogillande utan sade istället att politisk satir är något som hör till.

 

Likväl hade tecknerskan fått kritik av sin chef som tydligen kände rädsla för kommunbidragen till sin verksamhet om teckningen låg kvar på nätet.

 

En obefogad rädsla visade det sig nog efter kommunalrådets milda ord. Och det förblivande budskapet i artikeln var snarast att kritiken mot teckningen var överdriven. Och att den kritiserande chefen själv fick kritik.

 

Kulturen är fri. Här får man inte lägga censur på den fria kulturutövningen av några som helst politiska skäl eller hänsyn. Även i många andra sammanhang har ju kulturens frihet värnats. Tänk om mitt blogginlägg om min fobiskhet redan i förväg betraktats som politisk satir och kulturyttring, då skulle det ju inte på något sätt kunnat kritiseras. Då hade det ju hamnat i samma klass som Jesus framställd som Musse pigg eller som en naken kvinna på korset. Då hade ju denna ringa blogg t o m kunnat få bidrag från Stockholms stift!

 

Alltså från och med nu: kulturblogg. Alla inlägg skall hädanefter betraktas som kulturalster. Skulle du till äventyrs känna tveksamhet inför något inlägg så beror det troligen bara på att du är alltför konventionell i din syn på samtidskultur.

 

Blogginlägget om min fobiskhet uppsatt i Domkyrkan sida vid sida med domprosten Mats Hermanssons målning av den rosaklädde "gay-Jesus" det vore ju en kulturgärning som heter duga.

 

Första kulturalstret härmed levererat!

 

Jag får tacka kära läsare för enastående trohet. Under bloggfastan har denna ringa blogg likväl besökts av 20-40 personer dagligen. Vem vet vilka det är? Sådana som besöker bloggen så sällan att de ej varit medvetna om fastetiden? Eller sådana som passar på läsa ifatt gamla inlägg? Eller sådana som bara lider av så djup blogginläggsabstinens att dom inte kan låta bli vistas i bloggens närhet?

 

Själv tycker jag det är ljuvligt med bloggfasta. Kan inte hjälpas att bloggen till sist blir något som tar både tid och intresse på sådant sätt att det är skönt bara bryta av. Men då är det lika roligt att återigen komma i kontakt med kära läsarna.

 

Förutspådde i morse att det skulle bli både högmässa och utevistelse i vackra vädret. Så blev det också. Båda sakerna ytterst positiva upplevelser, om än av olika slag. Det senare innebar skidåkning på isen.

 

Har det hänt något under fastetiden som är värt rapportera om? Det som hänt ute i stora världen - flygkrasch i Alperna, fortsatta terrorattacker mot kristna i olika delar av världen, Luleå Hockey har åkt ur slutspelet - det vet ni ju redan.

 

Under mars månad har samtliga i församlingens personal i olika omgångar fått vara på Mångfaldsdag. Det innebar att vi en halv dag fick lyssna till en man - välkänd i Luleå - klädd i kvinnokläder. Det är klart - tänkte jag - att när ett budskap om diskrimineringens otyg och mångfaldens välsignelser delges oss just på detta sätt så blir det oundvikligen så att det är vissa bestämda sidor av mångfalden som i praktiken hamnar i fokus. Jag tänkte: vad skulle hända om det var en ortodox jude i sin svarta kostym, sin hatt och sina långa kindlockar som talade om mångfald? Vad poängen var med dessa dagar har jag inte riktigt förstått ännu. Väntar med spänning att någon ska uppenbara det för mig.

 

Själv har jag - återigen - fått vara med om en fin påskhelg i Hertsökyrkan. Sex gudstjänster fr o m torsdag kväll t o m idag och då är ju ännu Annandagen kvar.

 

Palmsöndagshelgen var jag på retreat på Stiftsgården. Det är ju en fin och vilsam miljö att vistas i. Så vad avser den rent mänskliga vilan och återhämtningen så var det gott. Men tänker man sig också att det ska vara en möjlighet till andlig fördjupning då var det lite tunt.  Så mycket mer kan göras av både mässor och böner. Nästa gång får det bli Rättvik eller Bjärka-Säby.

 

Nu är det också tid att börja drömma om första MC-turen. Faktum är att när jag efter retreaten den 29 mars tog en snabbsväng till yngre bror i Umeå så mötte jag på E4 en motorcykel. Rekord? Men det är ju klart, det var ju 20 mil söder om Luleå. Här i stan har jag ännu inte sett några riktiga hojar. Dags snart?

 

Att jag kommer att skriva något väsentligt i framtiden som gör det värt besväret att besöka denna ringa blogg - det lovar jag inte. Den som lever får se. Jag har f ö köpt ny dator. En liten tunn behändig sak där man kan ta lös skärmen och använda den som "platta". När jag berättade detta för min gammelsvåger i Uppsala - som tidigare gånger varit mig behjälplig vid datorköp, men denna gång fick uppleva sig överflödig - då tyckte han att jag skulle "platta till alla" på min blogg.

 

Det kan ju också vara ett mål för idogt bloggande.

 

 

 

börjar nu. Igår kväll firade vi som vanligt askonsdagsmässa i Hertsökyrkan. 

 

Trogna läsare vet vad som händer på denna blogg när fastan börjat. Det blir bloggfasta. Vi ses på påskdagen.

Kan inte avstå att dela en lustighet med kära läsarna. Så kan det gå när särskrivning och och felstavning kombineras. Imponerande.

Har man det? Såna som vill ha ett nytt blogginlägg att fördjupa sig i. Åtminstone en av de troga (?) läsarna gav uttryck för sin desperation efter ny bloggpost i en kommentar till föregående inlägg.

 

Men även när jag kollar besöksstatistiken syns något märkligt. Det har snarast blivit fler läsare för varje dag under senaste knappa veckan då jag inte knappat på dator eller telefon (bloggar oftast m telefon* numera). Normalt brukar besökssiffran sakta falla dag från dag när man inte bloggar på ett tag.

 

Vad ska jag blogga om? Vad jag gjort? Idag varit ledig som komp för måndagen som var ledig men blev arbetsdag. Om vädret: nu har det snöat lite. Det är vitt i alla fall. Blir det vit jul eller töar det bort igen? Om morgondagen: dop o födelsedagsuppvaktning o sjukkommunion i hem. Om Björn Söder: är inte så insatt i vad som hänt, men utifrån det lilla jag vet tycker jag kanske att han fått onödigt mycket uppmärksamhet för något han inte borde uttalat. Bestämt tycker jag att den kvinnliga vänsterpartist som vägrade inleda sitt anförande med "Hr Talman" och som efter tillsägelse svarade "du är inte min talman" - hon gjorde bort sig. Och det ordentligt. Får vi en utvecklig där man väljer mot vilka man ska tillämpa demokratins principer då kommer hela det demokratiska systemet snart att rasa. NSD:s skriverier om "kvinnoprästmotståndet" (ett uppslag resp en helsida under senaste veckan): fullständigt onödigt. Vad har triggat igång detta? Vad Övertorneå församling beträffar så har inget nytt hänt. Hela artikeln är bara ett återgivande av flera år gamla nyheter. Vad fallet i Gällivare-Malmberget beträffar så gör tidningen en oerhört tendentiös läsning av domkapitelsbeslutet. Man missar helt att de anklagade prästerna faktiskt blir frikända på alla punkter som den kvinnliga prästens anmälan tar upp. Hur kunde NSD missa detta faktum? När man i samband med återgivandet att biskopen inte velat kommentera saken passar på att berätta att biskopen varit kvinnoprästmotståndare men ändrat sig så antyder man ju därmed snarast att han skulle ha någon hemlig underliggande agenda av försvar för skumma kvinnoprästmotståndare. Då förtjänar det kanske att påpekas att den grupp från domkapitlet som utredde saken och beslöt föreslå domkapitlet att lägga ner hela ärendet, den gruppen leddes av domprost Charlott Rehnman, alltså en kvinnlig präst! Kanske också värt att nämna.

 

Är de hungrande o törstande bloggläsarna nöjda nu?

- - - - - - - - 

* det möjliggör samtidigt intagande av favoritkroppsställning: liggning å soffa!

Min gamle kamrat skrev för någon dag sedan på sin blogg att inspirationen för fortsatt bloggande börjar tryta. Antydde t o m att hans bloggande kanske närmar sig sitt slut!

 

KOMMER INTE PÅ FRÅGA!

 

Hur skulle det gå om jag inte hade en bloggkamrat att då och då reta eller själv få ett litet tjuvnyp från. Det skulle ju förta en del också av min bloggarglädje. Om min gamle kamrat inte har omsorg om sina läsare kan han väl ha det om mina!

 

Inlägget efter verkar han dock ha återfått inspirationen och bebloggade känt domkapitelsbeslut som även jag och Dag Sandahl tidigare kommenterat. Annars klagade han över att han inte har lika lätt finna något som berör längre. Den känslan kan jag delvis dela. Håller vi på bli för gamla? Har vi börjat ge upp med den yttre organisationen "svenska kyrkan" så vi inte längre ids blogga om dess tokigheter (då avser vi givetvis "svenska kyrkans nationella nivå" och möjligtvis domkapitel och stiftskanslier - inte våra lokala arbetsplatser!). Även Dag Sandahls hittillsvarande bloggar från innevarande kyrkomötessession synes ha en annan prägel än tidigare. Det är som om han inte tar saken riktigt på allvar längre. Men sitt bloggande måste han fortsätta ta på allvar. Om Dag skulle sluta med sina uppiggande morgonbloggar vet jag inte vad som skulle kunna ge energi för dagen.

 

Själv tänker jag fortsätta med mina bloggar. Men som kära läsarna väl vet vid det här laget levereras dom oftast sent på kvällen. Detta är ett undantag. Ledig dag.

 

Nu väntar jag bara på att gå ut och luncha med några som är mig nära och kära.

Har ju två studenter som hyresgäster. Dom har fått mig att börja använda den fiberkabel jag haft till huset i tio år och skapa ett trådlöst nätverk i huset. Ja, ja det behövs ungdomar för att saker ska hända. Kanske till och med min lillebror nu kan glädja sig över att hans yngre storebror inte är helt borta.

 

Återstår bara se om förnyelsen smittar av sig på teologiska åsikter och bloggande. Nu när Dag Sandahl fått en erinran av sitt domkapitel för sitt bloggande så har jag ju varit tvungen att kolla om det finns något förgripligt skrivet på denna blogg. Ägnade alltså ledig tid sista dagarna till att läsa igenom alla inlägg ända tillbaka till nyår. Fann inget som domkapitlet skulle kunna anmärka på.

 

Har dock fått anledning fundera en aning över vad jag vill med mitt bloggande. Efter idogt funderande kom jag fram till följande:

 

1. Undehålla mig själv genom att göra det jag finner glädje i: uttrycka mig; och underhålla kära läsarna genom berättelser ur verkliga livet, tex i konsten att undvika dammsugning

2. Försöka få kära läsarna att inse det fantastiska med motorcykelkörning.

3. Föra diskussion om kyrkliga väckelserörelsers - i synnerhet laestadianismen som är den inomkyrkliga väckelse jag haft mest kontakt med - förhållande till kyrkan i syfte att få lågkyrkliga vänner att förstå värdet av Kyrka, sakrament och ämbete.

4. Kritiskt analysera och bedöma det som förekommer inom svenska kyrkan, i all synnerhet på den "nationella nivån".*

5. Ge vittnesbörd om det glädjefulla och inspirerande som sker genom OAS-rörelsen i Sverige.

6. Uttrycka glädje över det församlings- och gudstjänstliv jag får stå mitt i som områdespräst i mindre kyrka i kommunen.

 

Summa sumarum: stå upp för den jag är och det jag tror på.

 

Nu vet ni - om ni till äventyrs skulle ha undrat.

---

* det finns de som undrar om det är tillåtet att offentligt framföra kritiska synpunkter på den "koncern" man själv tillhör. Mitt svar när det gäller kyrkan är "ja" och jag motiverar det med en jämförelse med det politiska livet. Är det tillåtet för kommunalt anställda att vara politiskt engagerade och tillhöra oppositionen och i politiska debatter, debattartiklar och på bloggar (!) offentligt plädera för en annan politik än den som ens arbetsgivare, kommunen, f n driver. Svaret är "ja".

 

 

 

 

Jag har varit i Rom en vecka. Avstått internet och därför ej heller publicerat kommentarer. Nu är jag hemma och på G igen. Kommentera!

Efter drygt ett och ett halvt års försummelse är nu kategorin Gudstjänstschema Hertsökyrkan uppdaterad så kära läsarna kan planera sina gudstjänstbesök.

är det dags för nu här på bloggen. Länge nog har kära läsarna kunnat njuta av mina synpunkter på kommentarsfältets användning. Nu är det dags skriva något väsentligt. Men det dröjer ett tag. Jag ligger nämligen totalt däckad i influensa. Återkommer när krafterna åter står mig bi.