Har just inträffat. Vilket jag dock glömde att omnämna här på bloggen på den rätta dagen. Men glömskan kan möjligen förklaras av att jubileet inföll mitt i stilla veckan. Åtminstone rent teoretiskt kan man ju tänka sig att tankarna var upptagna av viktigare saker så där när Kristus närmar sig sitt lidande. Hypotetiskt alltså. Ren tankspriddhet är ju också en möjlighet.
Vad handlar det då om? Jo, onsdag 28 mars var det denna ringa bloggs tioårsjubileum! Detta inlägg blir nr 1562. Inte riktigt ett inlägg varannan dag men en bloggpost oftare än var tredje dag. Antalet läsare ligger ganska stadigt över 100 per dag numera. Någon enstaka gång glider statistikstapeln ner under 100 (om jag gör några dagars skrivuppehåll) men genomsnittet är stadigt över 100 per dag. I kommentarfältet märker man dock att arr det finns flera läsare som kommenterar inlägg flera dagar, ibland upp till en eller två veckor, efter det att inlägget publicerats.. Flera regelbundna läsare är alltså inte dagliga läsare. Hur stor är då den verkliga läsekretsen? Vet ej.
Icke dessto mindre är det roligt ha läsare. Stor läsekrets är dock inget mål i sig. Redan på den tid när den dagliga läsekretsen var ca 30 var det nog för att ge tiilräcklig skrivinspiration.
Vad är det då som lockar läsare? Ja, jag märker att det finns några ämnesområden som kan få dagsstatistiken att tillfälligt skjuta i höjden och understundom nå 150. Dessa är:
- om jag skriver om laestadianismen. Kanske särskilt om jag relativt utförligt refererar från en möteshelg eller ett stormöte
- om biskopen nämns i rubriken
- om jag är osedvanligt kyrkokritisk.
Alltså anar vi karaktären av läsarskaran. Bloggens karaktär är väl känd och kommer att förbli. En viss förändring i bloggen tycker jag mig dock ha noterat: jag skriver numera oftare om, och utifrån, sådant som händer mig personligen och ger mig något mindre in i "större" kyrkopolitiska och teologiska frågor. Vad beror den utvecklingen på? Som äldre får man minskat intresse av annat än det som direkt berör en själv? Eller att jag redan avhandlat det mesta? Eller att det enda verkliga ljuset i svenska kyrkan nu för tiden är gudstjänstlivet i Hertsökyrkan, vilket regelbundet bebloggas 😄 Läsarna får gärna hjälpa mig finna svaren.
I ett skeende har jag, som bekant, blivit domkapitelsanmäld pga mitt bloggande. Att det var en orkestrerad kampanj råder ingen tvekan om; sex domkapitelsanmälningar på ca sex veckor, varav de fyra första nästan samtidigt, och inga under de övriga tio åren. Den som går oböjd genom dylika angrepp, så väl som massmediala kampanjer, kommer ofta ut stärkt, mer respekterad och ännu mer inspirerad till fortsatta tag.
Eller som förrförrförre ärkebiskopen Weman lär ha sagt när någon i kretsen av bekantas bekanta samtalat med honom om att jag blivit domkpitelsanmäld:
- Att bli anmäld till domkapitlet är väl snarast en merit numera.*
- - - - -
* sannolikt lite skämtsamt avsett, men ändå
