Tillbaka igen
Välkommen tillbaka! :)
Jag kan varmt rekommendera Bjärka-Säby, där jag ju helt nyligen varit några värdefulla dagar i tystnad, bön och gudstjänster.
Verkligt trist, Torbjörn, att du inte fattade poängen med Mångfaldsdagen, en dag arrangerad av din egen arbetsgivare. Kanske hade du alltför mycket fokus på kläder. Kanske hade det hjälpt om någon präst i långklänning sagt ungefär samma sak. Kanske inte.
Kanske är det svårt i vilket fall för den som endast ser (och hör?) utbildarens kläder att förstå allt det som jag (och dina arbetskamrater) sa.
Kanske är det extra svårt för den som inte vill förstå, att förstå. Kanske är det extra svårt för den som stängt sin hjärna (och hjärta?) för vissa andra människor att upptäcka att de är just människor. Oavsett kläder. Precis som du själv förresten. Tänka sig.
Hade det inte varit för att en gemensam bekant gjorde mig uppmärksam på dina skriverier om din uppfattning om mig och min insats hade detta säkert gått mig förbi. Eftersom jag inte följer din blogg.
Detta var blott andra gången jag synts till här på din blogg. Första gången var i samband med ett inlägg där du delgav omvärlden din, som jag ser det, ytterst fördomsfulla syn på Luleå Pride.
Trist att flera på din arbetsplats inte förstod poängen med mångfaldsdagen. Trots att den inleddes på ett, tyckte jag, rätt tydligt sätt just kring varför arbetsgivaren valt att arrangera den. Men kanske behöver detta upprepas och ytterligare förtydligas för dig och de andra. Jag hoppas att din arbetsgivare kommer att göra det på något sätt.
Om jag inte minns alldeles fel hade förresten även jag ett moment i början av min insats som handlade just om varför var och en av er satt där ni satt och tog del av dagen. Men kanske var inte heller den tillräckligt tydlig för att landa väl hos alla deltagarna. Det handlade i alla fall om hur ni alla på olika sätt och i olika omfattning dagligen påverkar andras liv och vardag och vilka förväntningar andra därför med rätta kan ha på er.
Jag känner mig dock trygg i förvissningen att flera, många, kanske de flesta mycket väl förstod poängen med dagen. Kanske t o m uppskattade den. Utvärderingen lär kunna berätta mer om detta.
Till sist: Förebyggande arbete är just förebyggande. Bättre förekomma än förekommas. Bättre förhindra att konkreta onödiga och olyckliga händelser inträffar än att vänta på de olyckliga händelserna och då agera. När det redan i någon mening är för sent.
Det går förstås att tolka begreppet "mångfald" på olika sätt. Värdegrundsmångfald ... diskrimineringsgrundsmångfald ... social mångfald ... etc. Något säger mig att jag redan vet en del om din värdegrund och ungefär på vilka punkter den krockar med min. På vilka punkter den krockar med en icke-diskriminerande värdegrund baserad åtminstone på de lagstiftade diskrimineringsgrunderna. Det är inget jag behöver följa din blogg för att ytterligare fördjupa mig i även om det säkert skulle ge en mer mångfasetterad bild av dig.
Varför skriver du förresten arbetsgivare inom citationstecken? Har du problem med det begreppet? Bättre med arbetsköpare kanske?
I vilket fall är det förstås bra med en pågående värdegrundsdiskussion på en arbetsplats men det är nog också bra att sätta ner foten vad gäller grundläggande saker. Det kan nämligen öka förutsättningarna för en faktisk social, mänsklig mångfald.
Så vilken tolkning av begreppet mångfald använder du dig av? Och anser du att mångfald enligt din tolkning är något vi behöver mer av? Men med en annan tolkning finns det risk att din önskan förändras drastiskt?
Noterar att du inte kommenterade behovet av att arbetsgivaren sätter ner foten i dessa frågor och blir tydligare vad gäller värdegrunden. Men du kanske inte håller med om det eller är rädd att det då uppstår en konflikt mellan din egen värdegrund och den som arbetsgivaren bestämmer sig för.
Det sätt på vilket du undviker en del frågeställningar är väldigt talande.
Att du inte förstod poängen med den av din arbetsgivares (Luleå Domkyrkoförsamling) anordnade mångfaldsdag, där ju den här diskussionen började, känns alltmer självklart.
Trots att du ändå deltagit på en sådan dag har du inte bemödat dig om att fundera på begreppet. Det är både intressant och sorgligt. Men, som sagt, talande.
I rest my case, som det heter ...
Ok. Jag har full förståelse för att du vill avsluta det här samtalet. Och det går ju inte att fortsätta ett samtal om båda parter inte vill. Det är vi båda medvetna om. Jag kan bara hoppas att du fortsätter att fundera på frågor kring mångfald och diskriminering även om du inte erkänner det officiellt. För mig är det uppenbart att det skulle vara bra.
Madeleine
Du har helt förhoppningsvis rätt i att det vore roligare och mer meningsfullt att prata med varann ansikte mot ansikte. Och du har ju min e-postadress så det går bra att höra av sig vid tillfälle så ordnar vi det.
Men eftersom du ställer en fråga i din senaste kommentar kanske det ändå är på sin plats att besvara den här. Så här kommer ett försök:
Du har funnits och verkat synligt i Luleå och Norrbotten en längre tid. Dina värderingar känns inte direkt okända. Ditt engagemang i t ex Synoden och Frimodig kyrka antar jag också säger något.
Detta får mig att tro att din syn på människors lika rättigheter oavsett kön, könsidentitet, könsuttryck, sexuell läggning och kanske fler mänskliga egenskaper än så skiljer sig en del från min. Din syn har kommit till uttryck, som jag uppfattat det, i ställningstaganden från din sida vad gäller kvinnors och HBT-personers relation till och rättigheter inom och gentemot kyrkan oavsett om jag med kyrkan menar Svenska Kyrkan eller något annat kyrkligt sammanhang där du verkat.
Jag misstänker också starkt att det är just dessa ställningstaganden som ligger till grund för de formuleringar i dina blogginlägg som jag ett par gånger reagerat på.
Du får gärna, på lämpligt sätt, berätta för mig om detta är fördomar eller något annat. Kanske fakta? Skulle det vara fördomar finns ju ingen mer lämplig person att rätta till detta än du. Och skulle det vara som så att du hyser en och annan fördom kring mig gäller det omvända. Så hör av dig så ses vi!
Ja, du har rätt. Det var nog dumt att blanda in Frimodig Kyrka i detta. Kanske var det också dumt att blanda in Synoden. Jag kan ju inte veta vilka värderingar du delar med dessa organisationer och vilka du står i opposition till. Det är förstås fullt möjligt att engagera sig i resp organisation i förhoppningen att kunna förändra något inifrån. Du delar ju uppenbarligen inte heller din arbetsgivares värderingar på alla punkter, t ex entusiasmen för mångfaldsdagen som du klart visat att du inte förstod poängen med fastän du ju är en del av den organisationen. Så kan det vara. Inget ovanligt med det i sig.
I vilket fall är det intressant att du inte alls kommenterar de sakfrågor kring värderingar som jag lyft. Utan istället fokuserar på mitt sätt att, antagligen helt i onödan, blanda in organisationer som du av någon anledning letat dig till under åren. Och nej, jag har inte följt dig särskilt noga. Men ett visst intresse för just värderingsfrågor har gjort att jag inte kunnat undgå ett och annat och ibland kommer information till mig utan att jag behöver anstränga mig särskilt mycket. Det kanske även du har varit med om ibland.
Du har fortfarande egentligen inte satt fingret, klart och tydligt, på vad det var med mångfaldsdagen som du inte gillade. Att du säger dig inte ha förstått arbetsgivarens syfte med den tror jag faktiskt inte riktigt på eftersom syftet klart deklarerades av arbetsgivarens representant vid inledningen av dagen och dessutom fyllde jag och andra deltagare på med tankar kring detta under mitt pass. Så det kan inte ha undgått dig. Egentligen.
Det känns som att du gör ditt bästa för att undvika kärnan i det jag skriver. Kanske skulle det vara lättare att ägna sig åt den mellan fyra ögon än här, mer eller mindre offentligt. Jag vet inte. I vilket fall får du som sagt gärna höra av dig. Jag är öppen för en annan form av dialog.
