Tredjedag jul
Kära läsarna är trogna. Redan på juldagen visade statistiken över hundra läsare. Undrar vilka det kan vara. Har dom inget vettigare för sig? Eller är det mina arbetskamrater som nervöst måste hålla koll att jag inte skriver något dumt? För några år sedan hade jag en spion i personalen så jag kunde få veta vad som sades om bloggen i Örnäsgårdens personalrum, men nu är den möjligheten borta.
Dock kan jag konstatera att jag vid besök på församlingsexpeditionen i morse fick veta vilka fyra som sökt tjänsten som arbetsledande komminister. En av församlingens präster och tre utifrån. Flera i församlingsprästerskapet som jag definitivt skulle betrakta som kompetenta har alltså inte sökt. Säger det något?
Igår hade jag lunchbesök av div familjemedlemmar både yngre (barn) och äldre (min mamma). Om aftonen besökte jag Hertsökyrkan där Bosse ledde mässan. Roligt samtal vid kyrkkaffet bla med personer som tidigare inte varit så flitiga gudstjänstbesökare men som nu gått flera dagar i rad.
I afton for jag tillsammans med goda vänner till Mariakyrkan i Sävast* på en ungdoms- lovsångs- vittnesbörds-gudstjänst där det unga paret Kristian och Emma Snellman berättade om hur deras vägar styrts så att de nu fungerar som missionärer i Tjeckien. Mycket uppbyggligt att höra Kristian berätta om hur ett studium av Bibeln gett honom öppnade ögon för vad Gud kan och vill göra med och genom sina barn. En del ungdomar ur laestadiansk bakgrund var där. Riktigt roligt. Kanske denna enkla kväll kan vara en liten pusselbit i det skeende som jag i långt över tio år burit som en inre vision: att de stora laestadianska ungdomsskarorna en gång ska påtagligt frimodiggöras genom ett möte med en mer utåtriktad och "karismatisk" kristendom. Ett möte av ungefär samma slag som när den karismatiska förnyelsen för över trettio år sedan nådde det gammalkyrkligt präglade Göteborgs stift (ett möte ur vilket OAS-rörelsen föddes) och som välsignades av gamle biskopen Bo Giertz med orden "nu har vi samlat ved i över 100 år, nu måste vi tända på."
* ett annat vittnesbörd om kvällen finns hos Per-Eric
Kommentarer
Trackback
