Torbjörn Lindahl

till begravningen.

 

I morgon.

 

Allt är nog klart och planerat.

 

Under de knappa tre veckor som gått har jag i praktiken varit rätt apatisk. Inte orkat ta mig för något. Inte orkat läsa en bok. Knappt orkat titta på TV. Såg dock igår kväll den ytterst gripande filmen Harriet om en förrymd slav i USA som tog sig till en av nordstaterna och sen engagerade sig i kampen mot slaveriet.*

 

Var har jag då gjort? Tur att jag har Mats i huset som kan bjuda upp mig på en kopp te någon kväll. Onsdagar bastar vi och torsdagar tar vi en promenad. Det ska vi strax göra. Då går vi också förbi Lena och ger henne lite sällskap. Till henne har jag också gått några gånger och fått kaffe. Om och om har jag läst alla fina ord på Luleå begravningsbyrås minnessida och mina egna ord om Maria här på bloggen.

 

Men nu när begravningen nalkas då känns det tyngre. Den jordiska sorgen och saknaden försvinner inte trots evigjetshopp. Men det finns Ljus i tunneln.

 

 

* såg den igår i kanal 9. Ikväll går den i kanal 5 såg jag just. Tyvärr börjar den vid midnatt och är nästan tre timmar lång.