Torbjörn Lindahl

71 deltagare var vi idag enligt kyrkvärden. 

 

Och idag var en särskild dag för oss i familjen. Det var tacksägelse för Maria. Vi var tre i familjen som hade möjlighet närvara. 

 

Mats är lättlyssnad predikant. Allt klart och tydligt. Inget surr och tjatiga upprepningar eller tomma standardfraser.* Vid kaffet talade jag med en av kyrkvärdarna om upplevelser av predikningar. Bl a kom vi in på detta med att vissa predikanter behöver många och långa "landningsvarv" innan dom lyckas komma till amen. Jag drog mig då till minnes en predikan på ett stormöte för ca 25 år sedan. Om jag minns rätt var det i Kuivakangas (men minnet kan svika mig). I vart fall var det prästen, professorn Ingemar Öberg som talade. Huvuddelen av predikan var inget att anmärka på - tvärtom. Men till sist verkar han haft slut på äkta ammunition i bössan. Han sa så till sist fem gånger innan han hittade Amen.

 

Vi talade också om det faktum att det blir allt fler gudstjänstdeltagare i Hertsökyrkan. Vi konstaterade att många drar fler. Så är det alltid. Jag framkastade också mina favorittankar om fungerande gudstjänstliv:

- igenkännbar innehållsrik liturgi (inte ständiga ändringar eller nymodigheter)

- aktiv församling, som kan församlingssvaren och församlingsaktiviteterna i liturgin (kan kräva medveten övning under en priod)

- söndaglig nattvard

- acceptabelt bra predikningar.

 

Och här hemma tillfogar jag en annan av mina favorittankar:

- manliga präster.

 

Jag är nämligen - som jag framfört många gånger - helt övertygad om att även om det finns gott om "världsliga" argument för kvinnor som präster: - kvinnor kan vara goda talare, vara kunniga akademiker, duktiga ledare och organisatörer, ha fint bemötande mot mänñiskor mm - så är jag övertygad om att kristna människor intuitivt känner att i liturgin är det naturligt att en man spelar Jesu roll. Det blir äkta symbolik rakt igenom och det skaver mindre då.

 

 

* och givetvis hörde jag bra. Hörslingan fungerade perfekt!😄