Torbjörn Lindahl

Bestämde mig i sista minuten att skippa högmässan trots att två goda alternativ fanns - Örnäset med Stefan och Hertsön med Bosse - och bara satsa på bönhuset kl 16. Var trötthet orsaken eller rent av andlig lättja? Beror kanske på vem man frågar.

 

Men lat var jag inte när jag tog mig fram och tillbaka till Fridsförbundet på Örnäset. En och en halv timme tog det att komma dit med rollator. Får fråga Mats hur lång tid det ska ta. Predikan av Mikael som utredde - helt korrekt lutherskt - skillnaden mellan rättfärdiggörelsen och helgelsen. Trevligt vid kyrkkaffet också. Återigen: alla är släkt eller ingifta i varandras familjer. Alla utom jag får jag väl säga och citera åsnan på Karlsson klister-tuben.

 

Hamnade bredvid en av dem som lovat stå med på Frimodig kyrka-valsedel vid höstens kyrkoval. På promenaden hemåt (inte närmaste väg utan via stan) träffade jag en annan av dem som lovat kandidera. Till båda föreslog jag att vi borde samla alla kandidater i stan och ge lite bakgrund till Frimodig kyrkas existens som nomineringsgrupp. Idén mottogs positivt av dem båda.

 

På vägen mot bönhuset blev jag upphunnen av Simon som var på väg till sin bror. På vägen mot stan blev jag upphunnen av äldre sonen Jonas som var på väg mot stan. Dom hade ätit söndagsmiddag tillsammans på Örnäset. Själv åt jag i stan.

 

På väg hem därifrån ringde Mats och tänkte föreslå sedvanlig söndagsutvärdering, men insåg att det blir för sent innan jag är hemma (Info: stan-Kallkällan Torbjörn: bortåt en timme. Stan-Kallkällan Mats: 20 min) När jag passerade kyrkogården stannar trevlig ung man med cykel och undrar om jag behöver hjälp eller skjuts. Kanske ovant se äldre man med rollator och kostym kl 21.30. När jag förklarat att allt var ok sa han att han jobbade i hemtjänsten - och är van vid att "brukare" försvinner utan ledsagare, tänkte jag. 

 

 

Nu är jag hemma sedan länge och har hittat in i sovrummet utan hemtjänstens hjälp så läsarna behöver inte oroa sig.