Torbjörn Lindahl

Denna söndag och Sjätte efter Trefaldighet tyckte jag som ung (teol stud) var svåra predika över. Mycket lättare med andra, tredje, femte  och givetvis sjunde söndagen efter Trefaldighet, dvs Kristi förklarings dag. Enklare, naturligare predikoämnen i söndagens ämne och givetvis lättare predikotexter. Men under tjänstebiträdessomrar under studietiden var chansen stor att man fick någon av dessa oturssöndagar. Nå, lika bra lära sig ta tjuren vid hornen direkt kanske.

 

I år behövde jag dock inte oroa mig. Det var Mats som höll högmässorna både i Örnäset kl 11 och Hertsön kl 18. Jag var på den senare. 20 deltagare. Kring 35 hade det varit i Örnäset sa han när han på väg ut till stugan i Kallax stannade till hos mig och fick kyrkkaffe på altanen. 

 

Sedvanlig utvärdering av helgen. Då fick vi också nämna att jag kl 16 predikat i Fridsförbundets bönhus. Även där märktes att det är sommar och semestertider - mindre folk. Och kanske stormötestider. Det sades att det pågår sommarmöte någonstans i Österbotten och många var nog där. Recensera egen predikan gör jag inte. Nöjer mig med att nämna att jag till mötesledaren Benjamin uttryckte min glädje över att i bönhuset få sjunga gamla gedigna psalmer. Tänk bara Jag nu den säkra grunden vunnit som slutpsalm, alla verser. Det är annat än de ständiga s k lovsånger (med många gånger rätt banala texter, tyvärr) som enligt återkommande debatter i tidningen Dagen numera helt lär dominera många frikyrkliga gudstjänster. Jo, jag uppskattar också lovsånger men om de helt tränger ut psalmsången ("unisona församlingssången" på frikyrkiska), nej, då blir jag på tvären. De som tror att ungdomarna skulle svika om "lovsångerna" försvann, bör besöka sångkväll på ett laestadianskt stormöte!