Torbjörn Lindahl

På vägen hem lördag kväll sa Mats att han håller högmässan i Örnäset "i morgon", dvs söndag, dvs igår när detta skrivs. Anders sa att han alltid prioriterar förmiddagsgudstjänst. För mig blev det ett val, Örnäset 11 eller Hertsön 18. Har ju flera gånger uttryckt att jag föredrar kl 11 men också Hertsökyrkan. =???. Nå, sovmorgon avgjorde saken. Det blev Hertsön. Bosse celebrerade och predikade. I den senare rollen koncentrerade han sig - som ofta - på GT-texten.

 

Det innebar att han lämnade evangeliet om kvinnan med det borttappade men återfunna myntet. Lite synd. Det finns ju mycket säga även om den texten särskilt om man betonar de detaljer som skiljer den liknelsen från det bortsprugna fåret och förlorade sonen. Men givetvis var hans Gt-predikan värdefull och givande. Men - predikosjuk som jag är - jag kan inte låta bli skriva något om evangelietexten som jag skulle predikat över om det det varit min tur tala.* och **

 

1. Man noterar först att det är en kvinna som förlorat något. Inte herde som i första liknelsen i Lk 15, inte Fader som i den tredje. Det är väl allmänt att denna liknelse är den av de tre som det talas mest sällan över. Herden har vi lätt tänka som den gode Herden, dvs Jesus, dvs Sonen i treenigheten; fadern är givetvis den himmelske Fadern. Men vem är kvinnan? Givetvis Kristi brud dvs Kyrkan, församlingen. Och vem verkar där? Jo, den Helige Ande (bara att läsa trosbekännelsen). Och vips är hela treenigheten på plats i Lk 15.

 

2. Man noterar dessutom att myntet förlorats i hemmet, inte ute i berg och dalar som bortsprugna fåret, inte heller i främmande land som den förlorade sonen utan i hemmet dvs i församlingens yttre synliga gemenskap. Kanske en särskild risk för barndomskristna; lever med till det yttre i gudstjänstgemenskap och församlingsverksamhet men likväl blivit borttappad då den personliga levande tron förlorats - eller aldrig på allvar blivit tänd.

 

3. Sannolikt är det också så att detta inte är vilket mynt som helst; att förlora en tiondel av sina kontanter behöver inte vara en katastrof. Det kan vara ett bröllopssmycke som en kvinna bar runt huvudet (alltid eller vid vissa tillfällen?). Fattas en del av smycket blir det oanvändbart.

 

Tänkvärt även för kyrkolivet, församlingen. Fattas bara en länk i " församlingssmycket" borde angelägenheten för hela församlingsgemenskapen att finna det borttappade vara stor. Vilka (på väg att bli) borttappade finns i din närhet?

 

 

* denna text predikade jag över på Stormötet I Arcushallen här i Luleå för två år sedan

 

** nu får min gamle kamrat vara nöjd, han som ofta önskat predikningar här på bloggen