Sjuttonde söndagen efter Trefaldighet
Idag blev det lite snurrigt hålla reda på söndagens tema och texter. Först högmässa i Hertsökyrkan där det är nuvarande evangeliebok som gäller. Sen i bönhuset där gamla evangeliebokens texter och söndagsrubriker följs vilket nämndes i inledningen. Och till sist när förste gästande predikant skulle tala så valde han text ur finska kyrkans evangeliebok. Hängde ni med?
Buss först till Hertsön alltså. Gudstjänsten ledd av Anders Stenman som vikarierar i domkyrkoförsamlingen. Inte så jättestor skara, 30 deltagare. Några på bussen hade hoppat av vid Örnäskyrkan - för att inte tala om alla som klev av redan vid Katolska kyrkan. Mest invandrare eller studenter i det fallet. Att ta kvart i elva-bussen från stan mot Hertsön är ju numera rena kyrkskjutsen.
Efter enkelt fika, bil med Mats till bönhuset på Örnäset där vi var med om dagens första gudstjänst kl 13 (två predikningar) och sedan matservering. Fina samtal vid matborden med trevliga människor. Och det är väl detta som är den stora behållningen med att gå på bön, tillsammans med gamla gedigna psalmer. Predikningarna är knappast längre extremt enastående. Vi avvek också efter middagen och hoppade över sista gudstjänsten.*
* jag minns från min ungdom att jag en gång läste att John Wesley - engelsk präst, metodismens grundare - uttalat att det är olämpligt att en församling lyssnar på samme predikant mer än en gång per dag.
När jag - som alltid är bra på att "hålla med senaste talare" - framförde tanken i något planeringssammanhang så sade Bengt Pohjanen mycket bestämt "att då får vi bara konstatera att här har John Wesley fel". Annars var vi i gänget just då i en period där Wesley uppskattades.
Kommentarer
Trackback
