Torbjörn Lindahl

Vid niotiden gick jag till bilen för färd mot Kalix kyrka. Innan jag lämnade stan hämtade jag vännen Anders Joelsson som beslutat följa mig. Jag hade trott att Simon ville följa men förstod igår att jag tidigare i veckan alltför enkelt uppfattat hans hummande som ett ja då jag fört saken på tal. 

 

Skälet till Kalixresan var att jag lovat predika i kyrkan kl 11 och i Korpikå kl 15. Samma predikan två gånger alltså. Ja, samma och samma...Ni som vet hur fritt jag förhåller mig till mina ytterst rudimentära manus (om jag alls har något) inser att samma möjligen betyder istort sett liknande struktur på predikan och likhet i vissa enskilda delar.

 

Alltså långt ifrån det som en tidigare präst i Örnäsets församling berättade för många årtionden sedan, att han vid de tillfällen han höll högmässa i både Örnäsets kyrka och Svartöstadens kapell samma helgdag kunde notera att i den senare mindre lokalen gick det betydligt snabbare med predikan. Betyder alltså att han höll ordagrant samma predikan på båda ställena. Sådan precision är jag ljusår ifrån.

 

Kul att jag osökt fick nämna Svartöstadens kapell. Vid den lilla kyrkan stod nämligen länge den klockstapel som tidigare fanns vid den kyrka (kapell) som nu finns i Korpikå, Kalix församling - nämligen när både kyrka och klockstapel stod i det tidigare (sedan länge helt utplånade) vattenrallarsamhället i Harsprånget vid Sveriges största vattenkraftverk.

 

Extra roligt för mig få komma till den kyrkan eftersom det är min konfirmationskyrka. Kombinerat scout- och konfirmationsläger 1967 där man kunde få nyttja lokaler som inte längre användes i det då tömda, men ännu inte rivna, arbetarsamhället.

 

 Om ni inte kräver ordsgrann utskrift av predikan kan ni här få grundstrukturen.

 

1. Det vi oftast tänker på när vi talar om bön är den enkla begärbönen då man ber om något för egen eller närståendes del. Detta utifrån evangeliet där änkan i liknelsen har en personlig angelägenhet.

 

2. Lyfter man blicken något finns också förbönen för andra (även okända). Detta utifrån Gt-texten där Abraham bad för Sodom.

 

3. Tredje bönetypen är tillbedjan där man inte alltid måste be om något utan bara är inför Gud. Episteltexten: "därför böjer jag mina knän för Fadern".

 

Skojigt nog är listandet av dess tre bönetyper ett minne från konfirmationsundervisningen i Harsprånget 1967.

 

Trevlig samvaro med gott kyrkfika i Korpikå och en liten sånggrupp som följt med från Kalix. I Kalix* dock inget kyrkkaffe så där hade vi tid äta lunch på lokal restaurang.

 

På vägen hem stannade vi till vid mina svärföräldrars grav  i Töre. Svärmor Maj skulle blivit 102 år idag om hon levat.

 

 

* en annan sak jag inte uppskattade i Kalix kyrka (samma på Fastlagssöndagen och inte uppskattat av mig då heller) är att kyrkvärdarna innan läsning av sina texter (GT och epistel) läser upp den introduktion till respektive text som finns i den kyrkoårsalmanacka som årligen används i de flesta församlingar och ofta även ges till alla kyrkvärdar.

 

Jag frågade om inte textläsarna kunde avstå läsa dessa ord som givetvis inte är avsedda för gudstjänstförsamlingen, utan för kyrkvärdars och textläsares egen reflektion. Men då jag fick svaret att det bestämts att det ska läsas så beslöt jag följa den princip jag hamrade in i kollegor när jag var distriktspräst: gästande präst ska "ta seden dit han kommer".

 

Så jag gjorde det. Men jag gillade det inte. Pålyser man att nu ska det lyssnas till Bibelns ord och fr a när man avslutar med "så lyder Herrens ord", då ska det bara vara bibelordet och inte uppblandat med en massa människoord från kyrkokansliet.

 

Hör här, kyrkoherde Hanna! Avskaffa oskicket omedelbart.