Torbjörn Lindahl

Tog bilen till kyrkan. Simon med. Bosse celebrerade och predikade. Gav honom en bok jag igår vann på lotteri men redan hade. 

- Dubbla olästa böcker är onödiga, sa jag.

Han tackade och tog emot.

48 deltagare i mässan. Dock var det många som avstod kaffet. Det borde de inte gjort. Det var riktigt gott.

 

Idag hade Bosse en av kvinnorna i kyrkvärdskollegiet som medhjälpare i distributionen. Hittills har det nog genomgående varit män i den rollen. Mats har tidigare muttrat om det: går man över prästgränsen och använder lekmän i distributionen då bör män och kvinnor vara likvärdiga, typ.

 

Rent principiellt håller jag nog med - kanske! Men eftersom jag själv är s k kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* så har jag alltid velat ta dem i försvar som är ännu mer traditionella än jag. Deras fria utrymme i kyrkolivet är numera inte så stort, så kan jag bereda dem visst rum så är jag inte ovillig till det. Jag kan ha förståelse för dem som fruktar att kvinnor i distributionsrollen - fram till för ca 50 år sedan en exklusiv prästroll! - blir ett första steg i en upplösning av traditionellt kyrkoliv som på sikt vänjer oss också vid kvinnor som präster.

 

Ändå är jag ju helt klart medveten om att när man avvisar tanken på kvinnor som präster så är ju det centrala att en man fyller Jesu roll i det levande andliga skeende som en mässa är: tog ett bröd, tackade, bröt det...

 

Hem kort stund efter mässa och kaffe. Sen tillbaka till Hertsön igen för besök i västlaestadianska bönhuset. Trevliga artiga människor. Enkla gudstjänster. Psalmsång utan orget. Inte mig emot. Men man kan sjunga lite fortare. Även predikningarna är ytterst enkla och vari det levande - som dessa predikningar ständigt sägs representera - egentligen består, övergår mitt ringa förstånd.

 

På aftonen for Simon och jag igen till Lenas kyrkstuga. Pinnbröd och halstrad mat och kaffe kokat över öppen eld. Mysigt är bara förnamnet.