Torbjörn Lindahl

Alltså i år bara en dag efter Trettondedagen. Sista söndag i jultiden men eftersom Trettondedagen är helgdag med s k oktav dvs att den präglar en hel vecka efter så räknar vi ju jultidens absoluta slut sju dagar senare, tjugonde dag jul 13 januari. Och eftersom vi är i Trettondedagens oktavtid så var det vit liturgisk färg, inte grön som resten av Trettondedagstiden. 

 

Fler deltagare än igår. 44 hade kyrkvärd skrivit i liggaren. Fler vittnesbörd fick vi idag om att människor aktivt söker sig till vår gudstjänstgemenskap (ibland efter att ha testat andra kyrkor i staden) eftersom de - "ska det va så ska det  va" - vill ha rejäla gudstjänster (och predikningar) när de väl bestämt sig för att börja gå i kyrkan.

 

Mats som sagt liturg idag och jag predikant. Liturgin genomfördes helt till belåtenhet. Hur det var med predikan får andra bedöma. Däremot kan jag kort försöka referera något av det jag sa.

 

Jesu dop innebär att han nu för första gången träder ut i offentligheten. Detta markerar vi i varje högmässa genom att omgjorda evangelieläsningen med lite extra högtidlighet; vi bär Bibeln från altaret till ambon och håller den synligt högt. Idag gjorde Mats lite extra då han lät en korsbärare gå före och hade evangelieprecession en bit ut i kyrkorummet. När jag säger att detta extra högtidliga vid evangelieläsningen avser uttrycka Jesu utträde i offentligheten så bör man betänka att liturgins inledning i historiska kyrkor uttrycker Jesu barndom och uppväxt och i den delen är det viktigaste inslaget Ära åt Gud i höjden och lovsången = änglarnas sång för herdarna vid Jesu födelse Lk 2 .* 

 

Jesu dop är inget föredöme för oss så att vi ska följa Jesus ner i dopvattnet. Nej, Jesu dop är hans offentliga invigning till frälsarämbetet.

 

Sen en del om treenigheten - Fader, Son, Ande - och hur nödvändigt det är att vi har med alla tre personerna i gudomen och vad fel det kan bli i kristendomen om någon av gudomspersonerna får för liten plats - eller för stor.

 

(Detta var den avsedda huvuddelen av predikan och borde fått störst plats i referatet, men då inspirationen lockade mig skriva noten nedan - som inte är del av predikoreferatet - 

först så tog orken slut.)

 

 

* inledande syndabekännelse är ett senare tillägg i högmässan, en ersättning för, alt. komplement till, enskild bikt.

 

Som jag många gånger förr undervisat om kan hela högmässoliturgin ses som en predikan om Jesu liv. När man på allvar insett det så förstår man varför en riktig, väl genomförd högmässa, alltid skänker en sådan andlig mättnad

 

Du kan tänka på följande delar i liturgin:

 

- Ära åt Gud I höjden och lovsången. Som jag skrev = Jesu födelse

 

- Gt- texten (och episteln) kan - inser jag just nu! - ses som den tolvårige Jesus samtal med de lärde i Jerusalems tempel Lk 2

 

- Evangeliet (helst med liten eller stor evangelieprocession) = Jesu offentliga framträdande vid stt dop.

 

- predikan = Jesu offentliga undervisning och gärningar

 

- trosbekännelsen = Petrus bekännelse "Du är Messias" Mt 16

 

- offertorie/tillredelsepsalmen = "Se, vi går nu upp till Jerusalem" Lk 18

 

- Helig... med "välsignad är han som kommer i Herrens namn" = Jesu inridande i Jerusalem Mt 21

 

- hela nattvardsliturgin men fr a instiftelseorden "detta är min kropp som blir utgiven för er" = Golgata/Jesu död

 

- "Herrens frid vare med er" inför O, Guds Lamm = den uppståndne Jesu hälsning till apostlarna på påskdagens kväll Jh 20

 

- bönen om Anden = Jesus ger apostlarna del av Helig Ande Jh 20. (Du kan även tänka pingsten här)

 

- kommunionen (nattvardsutdelandet) = Jesus bryter brödet med två lärjungar i Emmaus och de känner igen honom

 

- tacka och lova Herren och välsgnelsen = Kristi himmelsfärd där lärjungarna tillber och Jesus välsignar...Apg 1

 

... och sen kommer en ängel och säger att Jesus kommer tillbaka på samma sätt som han farit. Därför ses vi i högmässan nästa söndag igen och tar allt ett varv till.