Torbjörn Lindahl

- i alla fall i känslan för en anhörig, idag.

 

Lena och jag kom till Maria strax efter lunchtid idag. Då satt hon uppe i rullstolen och vid gott humör. När jag sa att vi nästan fått dökänsla igår kväll när vi läste Saras sms om Marias detaljerade förberedelser inför sin död så skrattade hon:

- Om det blir av, det vet man aldrig.

 

Men då skulle hon just äta så då satte vi oss ute i dagrummet en stund. Sedan tog vi med Maria ner till caféet och fikade där. Men på Marias order köpte vi kaffe i kiosken istället för i fiket.

- Godare kaffe där.

Och eftersom hon legat månadsvis i Sunderbyn så beslöt vi lita på hennes omdöme.

 

Vi blev sittande i caféet några timmar och hade riktigt trevligt. Ett ärende på apoteket hann Maria också utföra.

 

Sen var Maria trött och ville vila. Då tackade vi för oss. Men när Lena skulle beställa Hk-buss så fanns ingen ledig förrän efter en timme och en kvart. Då beslöt vi gå till restaurangen och äta middag under väntetiden. God mat. Sedan skildes vi åt.

 

Jag for då till bönhuset och deltog i fredagstimmens vuxengrupp, där Mats talade om trosbekännelsen och den personliga tron. I samband med det sista talade han om en personlig erfarenhet vid en nattvardsgång i domkyrkan som betydde mycket för honom som tonåring och som han bevarat i tydligt minne.

 

Roligt också få träffa en av sköterskorna som tog hand om Maria på akuten i måndags. Vid kaffet blev det också samtal om Marias situation.

 

Enda smolket i glädjebägaren var att Mats' Bibel försvann. Efter sitt föredrag hade han lagt den på första bänk i stora salen när han gick och drack kaffe. När han skulle hämta den var den borta. 

???

 

Påminner mig det tillfälle när jag glömt en bok på hatthyllan i kapprummet och kom för att leta den två veckor senare. Trots pålysning och idogt letande återfanns den inte. Nå, det var en bok om feministteologins påverkan på kyrkans gudstjänstritual, så det kunde vara. Hade fått den gratis och mest tänkt läsa den i syfte förstå hur man inte ska tro...om jag nu nånsin skulle orka igenom den.

 

Men efter över en månad hade en person hittat den i ett förråd i andra änden av bönhuset

 

= 2:a ???

 

Finns det någon person i Fridsförbundet som har som hobby ta prästers kvarglömda böcker och gömma dem i andra halvan av byggnaden?