Torbjörn Lindahl

Åkte med Mats till Örnäsets kyrka. Han hade lovat predika i högmässan som Stefan ledde. Inget fel på vare sig predikan eller mässan som helhet.* Dock var det Kyrie man sjöng onödigt svårt och okänt i melodin och trots förmodade försök i formuleringarna att uttrycka sig så att människor känner igen sig, blir det faktiskt mest platt.**

 

65 deltagare. En av Fridsförbundets orgelspelare hade hastigt inkallats till högmässan då ordinarie musiker insjuknat. Enkelt kyrkkaffe sedan i Örnäsgården.

 

Hem några timmar, sen färd tillbaka till Örnäset där det igen var min tur predika i bönhuset. Jörgen Eriksson mötesledare. Lite undervisning gav jag om denna söndags plats i kyrkoåret, om Menlösa barns dag mm.

 

Väl hemma gjorde Simon och jag taco-middag. Sist sedvanlig helgutvärdering hos Mats. Nu är hans glögg slut för denna jul.

 

 

* Om man bortser från de små detaljer som införts från senaste kyrkohandbok, t ex att upprepa ordet "Gud" i bisatser för att undvika pronominet han vilket enligt modern rikskyrklig teologi anses vara patriarkalt - och därmed helt oacceptabelt stridande mot läran om allas lika värde. Vad jag tycker om dylika moderna påhitt behöver jag inte upprepa här, min ståndpunkt torde vara väl känd.

 

** den kritik jag här framför ska inte uppfattas som riktad mot käre kollegan Stefan, utan mot dem som skapat (i praktiken folk i rikskyrkan) och antagit (det s k kyrkomötet - i praktiken numera en partipolitisk kongress) dessa nya moderna alternativ.