Första söndagen i advent
Nytt kyrkoår.
Ordentligt infirat.
Först bil med Mats till domkyrkan kl 11 för gemensam högmässa för hela domkyrkoförsamlingen. Avslutning av biskopsvisitation. Högtidligt värre med stor kör och ett flertal medverkande präster, diakoner och lekmän. Samma upplevelse som vid prästmötet tidigare i höst: det blir mest rörigt utan att det tillför gudstjänsten något väsentligt. Predikan givetvis av Åsa Nyström (biskopen). Tyvärr går den fina sången och musiken mig förbi pga min nedsatta hörsel. Tur att jag vet hur sångerna ska låta.
Hur många biskopsvisitationer jag varit med om under min prästtid minns jag inte, men detta måste vara minst den femte. När man var anställd kunde man på något sätt känna sig engagerad då visiterande biskop ville träffa personalen och i vissa fall även prästerna för sig. Men nu då jag "bara" är gudstjänstfirare då går det hela mig förbi. Jag deltar i gudstjänst i Hertsökyrkan i princip varje söndag och är alltså en av dem som bär det som principiellt är församlingen dvs gudstjänstfirarna. Men något riktigt intresse för gudstjänstfirarna upplevde jag inte under visitationen. I så fall skulle ju jag som ytterst aktiv gudstjänstfirare mött det. Men intet. I praktiken blir visitationen alltså en visitation av personalen och kykorådet. Vid kyrkkaffet fick jag en av de stiftsanställda vid min sida och framförde då en del av mina tankar.
Mats och jag avvek från kyrkkaffet innan allt var klart. Vi ville hinna till bön i (öst)bönhuset kl 13. Överfullt hus. Två predikningar varav jag försökte höra den första sittande i kapprummet "ty det fanns icke plats för dem i härberget" - trodde jag. Men genom fönstret så att det fanns några lediga platser inne i bönsalen så under psalmen flyttade jag in och kunde höra andra predikan ordentligt (teleslinga).
Predikanten berörde också sådant som nu sker i samhället när det gäller synen på kön, könsidentitet och att man nu i praktiken kan påstå sig vara född i fel kropp.*
Efter andra predikan matservering och ännu större generositet än sist mot oss seniorer (pensionärer); vi fick smita förbi hela kön och gå direkt till dukade bord med maten på bordet. Men som jag sagt förr: detta kan ju ungdomarna kosta på sig då seniorerna bara är ca 10% av deltagarna.
Hem en sväng och slumra till i favoritfåtäljen innan Mats styrde mot dagens tredje gudstjänst, kvällshögmässa i Hertsökyrkan. 37 deltagare. Inget kyrkkaffe så Mats kom förbi mig för kaffe och glögg. Innan han gick upp till sig gjorde vi vår sedvanliga utvärdering av helgen.
Högtidigast: Domkyrkan.
Bäst predikan: Bönhuset.
Nattvard: Hertsökyrkan.
Efter att Mats gått fortsatte Simon och jag att tala om olika gudstjänst- och predikotraditioner. Tog t o m fram en Laestadiuspostilla för att visa den traditionella svenska predikotypen med exordium, tyst Fader vår, textläsning, predikoämne med delar.
* talet om att man kan vara född i fel kropp är ur kristen synvinkel ytterst problematiskt - för att nu uttrycka saken så milt som överhuvudtaget är möjligt. Född i fel kropp innebär i praktiken att det skulle finnas ett jag, en själ/ande innan det finns en kropp och att detta jag (som väl då får tänkas fritt sväva omkring någonstans i universum och) sedan plötsligt bosätter sig i en kropp som just blivit avlad och med lite flax hamnar i en rätt kropp men med lite otur i en fel kropp.
Tro't den som vill. Men tänk inte att det ryms inom kristendomens råmärken.
Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten
Att ev visitation ”missar” självaste kyrkfolket tror jag är en otänkt effekt av att man koncentrerar sig på arbetslag och styrelse. Förr i världen besökte visitator arbetsplatser, skolor, kommunen osv utifrån en ännu äldre vana att ”allt folk är kyrkfolk”. Det tillvägagångssättet är lämnat och det nya med styre och personal har satt sig. Som gudstjänstfirande församlingsbo anställd av annan än församlingen har jag gjort samma erfarenhet som du.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Maria
Nu när jag är pensionär kan jag säga som det är: Jag bryr mig inte så mycket om (nutida) biskopar och har aldrig gjort. Bo Giertz var bra och en gång hörde jag Olof Herrlin predika. Riktigt bra predikan var det.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
