Torbjörn Lindahl

var det jag var i tisdags kväll när det regnade så rejält. Nå, inte när jag for (efter att i telefon blivit påmind om vad jag just var på väg missa) utan efteråt när vi skulle fara hem. Då kändes det som att himlens portar öppnats.

 

Vi var fyra personer som var samlade till ett möte på uppdrag av Fridsförbundets styrelse. Nils Töyrä, John Niska, Ingela Nevanperä och undertecknad. Ingela och jag kanske för att vi som kyrkvaktmästare respektive präst förväntas av rent yrkesmässiga skäl ha någon kännedom om saken, som gäller att sammanställa vad som behövs om man ska fira nattvard i bönhuset.*

 

Vi gick igenom allt som kan behöva inköpas eller tillverkas och ska lämna listan till styrelsen.

 

 

* Alla vet att jag personligen tycker att Fridsförbundet kan fortsätta ha sina nattvardsgångar i Örnäskyrkan som bara ligger 100 m bort. Det har jag framfört flera gånger. Inte av principiella skäl - nattvard kan firas var som helst. Och de flesta präster som möjligen kan bli aktuella har i parti och minut firat nattvard i bönhus, missionshus, utomhus, på läger, i sporthallar (OAS-möten), i hem och i Israel m fl platser. Nej, här gäller det att det är mycket enklare i Örnäskyrkan där allt som behövs redan finns.

 

Men vill folk gärna ha det i bönhuset så tycker jag det ska skötas ordentligt. På riktigt svenskkyrkligt sätt. Därför har jag accepterat att deltaga i gruppen. Men OBS! Det gäller nattvard förrättad av präst! Inget annat. Jag upprepar också vad jag tidigare skrivit: om de personer som egentligen tycker det vore dags låta lekmän ta över nattvardsförvaltningen, är beredda avstå från att driva det och därmed gå oss "kyrkliga" tillmötes då kan jag från min sida också kompromissa något i min hållning och avstå önskan att nattvard alltid hålls i kyrkan i närheten. Prästledd nattvard i bönhuset har även domprosten gett sitt godkännande till.