Torbjörn Lindahl

blev det idag - för mig.

 

EKG och blodprov, beställt av AK-mottagningen, dvs dom som ser till att min blodförtunning håller sig på god nivå. När sköterskan på labbet skulle sätta fast de olika - vad dom nu heter? - på rätt ställe på kroppen, så kom vi att prata om hur man som sköterska minns vilken som ska sitta var. En del har en ramsa till hjälp har jag hört. Dagens sköterska sa sig klara det utan ramsa. Om mitt EKG blir godkänt får väl någon läkare bedöma.

 

På väg hem efter lunch på sjukhusrestaurangen kom jag på - jag är ju pensionär och ledig - att jag kunde ta en sväng ut till Mats i Kallax och tigga en kopp eftermiddagskaffe. Stopp å lämplig P-plats för att ringa och uppmana honom sätta på kaffet. Inget svar. Han är väl på tomten o klipper gräs så han hör inte mobilen, tänkte jag, och styrde mot hans sommarstuga likväl.

 

Men det hade jag inget för. Hans bil stod inte där den brukar vid garaget. Snabb okulärbesiktning (= titta efter) att han inte kört ner den på gräsmattan bakom stugan. Alltså borta, var min enkla slutsats. Alltså mot hemmet!

 

Men det var ett misstag visade det sig när Mats senare ringde och glatt utbrast: du hade ringt. Berättade då om anledningen till samtalet och det misslyckade besöket några timmar tidigare.

- Men jag var hemma! Satt på altanen och rensade blåbär. Hade bara min bil på bortre parkeringen (i andra änden av den stora tomten, bakom vedboden, min anm). Han hade haft gäster under helgen som lånat hans vanliga plats. Och hans egen bil hade fått stå kvar på sin ovanliga plats.

 

Så kan det gå.

 

Vi växlade också några ord om kommande helg; ska vi fara till vanliga kyrkan där Micke avskedspredikar eller till domkyrkan där Bengt Pohjanen ska predika på Meänkieli. Det senare vore roligt, men obegripligt för oss om det inte tolkas. Men eftersom man inte ska överge sin församlingsgemenskap så blir det problem...?

 

 

Väl hemma från sjukhus och Kallax tog jag en promenad till Lena. Hon är ju nu - begränsad tid hoppas vi - i sämre läge än Maria. Pga sitt benbrott och gipsade ben sitter hon i en stor rullstol som hon inte orkar rulla själv. Helt assistansberoende f n alltså. 

 

Blodpudding t middag sen sedvanlig tisdagsveckohandling på Kvantum. Efteråt tog Simon en extra övningskörningstur som jag bara snällt följde med på.