Torbjörn Lindahl

har nu Simon och jag jobbat i kyrkstugan. I går tog vi bort det 70-talsaktiga golvet i köket, vilket syns här. 

 

Vi rev även delar av innerväggen mellan hall och kök för att kunna få bort golvplankorna även i den delen av stugan.

 

Idag började vi ta bort desamma golvplankorna, fortsättning följer - kanske i morgon.

 

Efter snabblunch hemma och lite vila i fåtöljen for jag till Maria. Hon var nästan oförskämt glad och strålande. Roligt möta henne. Hon berättade att hon nu ska få en dos cellgift i veckan i åtta veckor. Gårdagens dos hade ännu inte fått några negativa effekter, men den var rätt svag också. Hon garderar sig dock och har beställt en peruk, anförtrodde hon mig.

 

Jag berättade för henne om alla som lovat be för henne. Vi pratade om dubbelheten att be om helande men likväl ställa in sig på döden. Att hoppet om evigt liv inte är ett andrahandsalternativ, utan bör vara den stabila grund som en kristen alltid står på. Eventuella helanden i det jordiska livet är snarare en bonus. Själv har hon inte förlorat tanken på ett mirakel.

- Många släktingar verkar tro att jag ska dö. Tror dom inte på mirakel, var en av hennes repliker.

 

Just nu är hon i full färd med att träffa gamla vänner. Förra helgen var hon till Skellefteå med sin äldre yngre bror.

De kommande två veckorna var det knappt att hon skulle kunna klämma in ett besök av sin far.

 

Tur att vi fick en stund (5 tim) tillsammans idag.