Torbjörn Lindahl

 

Högmässa i Hertsökyrkan, 64 deltagare. Mats predikant och celebrant. Jag biträdde i distributionen. Går dock alltid med Kristi kropp numera när vi hjälps åt. Mycket lärorik och fin predikan. Grundläggande änglaundervisning innan han hamnade i evangelietexten. Samtal med folk i foajén så länge att de flesta hunnit gå innan jag satt vid kaffebordet. 

 

I väg sen för att skjutsa äldsta dottern Sara till flyget så hann vi få en pratstund tillsammans hos Maria också.

 

Sen åter till Hertsön för besök i västlaestadianska bönhuset som ligger en bit österut i staden. Inbjuden av god vän vars familj ansvarade för fikat. Tyvärr betydligt färre deltagare än vanligt, bara drygt hälften av vad vi var i Hertsökyrkan tidigare.

Det sades att samtida samlingar i Gällivare lockat många. Och det är förståeligt, anser man att man har världskristendomens absoluta centrum* - Gällivare - i sin krets, så är det självklart att det drar. 

 

I den upplästa predikan av Laestadius fick jag - äntligen! - höra det som - tillsammans med annat av lärofaderns penna - sannolikt är grunden till den i laestadianismen vanliga dopsynen (som finns uttryckt i västlaestadianernas dopritual) att barnen visserligen har arvssynd men då de inte ännu har verksynd kan de bli födda på nytt genom den allmänna försoningsnåden. Om barnens nya födelse enligt Laestadius anses ske i dopet eller redan tidigare som sägs i västlaestadianernas dopordning, framgick inte tydligt av denna bisats i prostens** predikan.

 

Den live-predikan som sedan följde var kort och mer som ett personligt vittnesbörd. Inte ens en textläsning tror jag. Men en ny predikantgeneration som ska skolas in måste ju börja någonstans. Och jag som nyss erkänt att jag började min predikogärning som tjänstebiträde med sjuminuterspredikningar ska ju inget säga.

 

Eftersom väst börjar sina gudstjänster kl 15 och öst sina kl 16 så tänkte jag att jag kan ta öst-laestadianska bönhuset (Luleå Fridsförbund), lite västerut jämfört med västbönhuset som alltså ligger mer österut, på hemvägen. Där brukar det ofta vara två predikningar så jag borde hinna den senare.

 

Men tydligen inte denna gång för när jag steg in pågick redan avslutningsbönen. Fick i alla fall dagens tredje kyrkkaffe - tur att jag även kunde få varmkorv i västbönhuset. Jag fick dock prata lite med Ingela och hon lovade tårta till kyrkkaffet i Hertsökyrkan söndagen efter min födelsedag. Då får jag fira lite i församlingsgemenskapen

 

 

* detta är inget raljerande. Det är västlaestadiansk lära som då och då uttrycks i offentliga predikningar. Hur mycket vanliga västlaestadianer på det s k golvet i verkligheten tror detta när de konfronteras med andra kristna är en annan sak

 

** vanligt att jag och vissa ungdomsvänner nämner Laestadius just som "prosten". Kan bero på berättelsen om när Laestadii kvarlevor flyttades från Kengis till Pajala så hade en kvinna, när hon såg den döda kroppen, högt utropat: "det är ju prosten".