Torbjörn Lindahl

Helg fast vardag. Känns lite ovant. Mässa kl 18. Bara 21 deltagare. Bara och bara..? För 15 år sedan hade det varit ganska normalt. Igår var vi 61.

 

Pingstpsalmen jag skrev i går är författad av Luleå stifts förste biskop Olof Berqvist (som prästvigde min farfar). Jag har inget tydligt minne av att jag sjöng den under uppväxten, men det måste jag nästan gjort så mycket psalmer som vi sjöng i hemmet. Själv "upptäckte" jag den på allvar något år in i min prästgärning. Sedan har den varit naturlig pingst ( - gradual -) psalm. Igår hade Mats den som gradualpsalm, till min stora glädje.*

 

Varför gillade jag den psalmen? För att det var den enda pingstpsalmen i gamla psalmboken som besjunger själva pingsthändelsen - i nuvarande psalmbok finns en till -alla andra pingstpsalmer är böner. Jfr med jul och påsk, tänk om vi aldrig fick sjunga om Jesusbarnet, herdarna, änglarna, Josef och Maria utan "bara" i psalmerna fick be om att Jesus skulle betyda något för oss (vilket ju absolut inte är fel). Påsk likadant. Aldrig sjunga om påsken (vad ljus över griften! Han lever o, fröjd...). Bara be om påskens liv och glädje. Givetvis inte fel det heller - men otillräckligt.

 

I nuvarande psalmbok från 1986 har vi alltså fått ytterligare en psalm som besjunger själva pingsthändelsen, psalm 160. Den sjöng vi som gradualpsalm idag och Mats påpekade i predikan att när vi nu sjungit alla tio verserna då har vi  sjungit Halleluja 40 ggr. Det kallar jag pingstjubel.

 

Igår lät Mats kollegan Niclas leda själva nattvardsliturgin. Om jag i tid kommit ihåg att Mats delat ut nattvardsliturgin åt Niclas, skulle jag sms:at domprosten och arbetsledaren och bett dem komma för att med egna ögon och öron uppleva vilken duktig liturg och sångare de inte ens tyckte var värd kalla till intervju.

 

Idag lät Mats mig få leda mässan efter offertoriepsalmen. Roligt få erfara att jag ännu klarar det - även om stroke och ålder klart sätter mig på andra plats efter Niclas.

 

 

* vid kyrkomötet som skulle fastställa 1986 års psalmbok var förslaget att den skulle utgå, men (tror jag) efter tydlig gemensam insats från Lulestiftsledamöterna blev den kvar.