Torbjörn Lindahl

Kulturblogg för personliga åsikter och skämtsamma allvarligheter.

228:e dagen. Rörelsehindrad

är vad jag är. Inte så allvarligt att jag behöver rullstol - ännu. Men väl käpp- och rullatornivå. 

 

Men numera ska det inte heta att man är rörelsehindrad. Hinder är ett negativt ord. Det ska man inte bli förknippad med. Inte heller ska det heta att man har en funktionsnedsättning. Nej, funktionsvariation  är ordet för dagen.

 

Men döm om min förvåning när jag igår på Smedjan fick se en skylt där ordet rörelsehindrad fanns med.

- Äntligen nån som kan tala vettig svenska, tänkte jag.

 

 

 

Det känns kluvet. Min Asperger känns mera som en variation, fungerar annorlunda, än en nedsättning. Parkinson som de senare åren har lagts ovanpå detta verkar däremot nedsättande på bl a rörligheten. Och sedan har många funktionshindrade/-varierade en ständig kamp med omgivningens oförståelse.
Lite grand som med ordet hen, den engelska hönan min språkkänsla reser ragg för, men som ibland kan vara praktisk.

Något som irriterar mig mäktigt är när folk dömer andra så lätt, se insändaren som jag som ett undantag skrev med signatur för att inte flytta fokus hos läsaren:
https://www.vlt.se/2021-10-09/insandare-elcykel--ett-fantastiskt-fordon