Torbjörn Lindahl

hälsade jag på idag.

 

Ärendet var att lämna en bok han köpt av min (ex-)hustru. Hon skrev en sagobok för barn som hette Trollkarlens katt, Lumio förlag. Fina bilder av anlitad konstnär.

 

Som oftast när kamraten och jag träffas blir det div surr också eller ljug som han ofta säger. Han frågade om mitt bloggande. Vad ska jag göra när detta år med varjedagsbloggande* är över? Ska jag sluta blogga då? Eller övergå till tredariveckanbloggning? Vet inte sa jag.

 

Som vanligt när gamla vänner som känt varandra sedan nio års ålder tillika varit präster i stort sätt samtidigt under 40 träffas så blir det snack om det ena och det andra. Bl a berättade han om en bok han läser om Rysslands historia (imponerande tegelsten), när han läst klart blir det bloggning om den. Då behöver jag inte återge vad han sa.

 

Under det att jag satt hos honom såg han att han fått en vänförfrågan på Facebook. Han såg att han och den önskade vännen hade fyra gemensamma vänner, vem han själv var visste dock inte den gamle kamraten. Men det visste jag! - och jag är ändå inte med på Facebook. Han accepterade förfrågan efter kort redogörelse från mig om vem personen är. Jag säger då bara det: vara vän med människa som man inte vet vem det är. Jag vet vilka mina vänner är - än så länge! Tills seniliteten slår in. Kanske borde jag gå med på Facebook och starta gruppen gamla kamrater. Den skulle få två medlemmar.

 

Men just nu gör jag det som vi konstaterade ofta sker här på bloggen, jag bloggar om idag när det redan blivit imorgon.

 

 

* att jag bloggar varje dag/känner mig tvungen blogga varje dag "är ditt fel" sa jag till honom. Han skrattade bara