Torbjörn Lindahl

fick jag skriva idag.

 

Jag hade helt glömt att I telefonintervjun säga något om OAS-rörelsen. Hur kunde jag glömma det? Det var ju "halva mitt liv" i många år. Kanske föll det lite utanför ramarna för intervjun eftersom det mesta OAS-arbetet inte var tjänsteåliganden. Även om jag ofta fick mina chefers tillåtelse utföra visst OAS-arbete på arbetstid, och även få räkna några OAS-kuser som fotbildning betald av arbetsgivaren.

 

Kanske är det den begynnande ålderdomens oförmåga hålla flera bollar i luften samtidigt.

 

Tillägget gjorde att jag sen fick gå fram med osthyveln i artikeln för att hålla den inom ramarna, 4500 ord.

 

Men nu hoppas jag att det inte blir fler ändringar.