211:e dagen. Studenten

är det många sistaårsgymnasister som snart ska ta. Vad det nu innebär att ta studenten när det enda man behöver göra är att gå ut gymnasiet? Annat var det förr då det fanns en examen man verkligen skulle klara. Men det var för länge sen, så länge sen.
 
Jag minns min egen "student" 1972. Det var några år efter att studentexamen (och realexamen) avskaffats. Vilka år? Min äldre syster som gick tre årskurser över mig tog realexamen men inte studentexamen. Det faktum att gamla studentexamen försvunnit gjorde det hela aningen avslaget. Inget stort firande på skolan. Bara studentbal på Scandic hotell någon kväll. Men den gick jag inte på. Min närmaste kompis och jag tog mitt lilla fjälltält och for längst ut mot havet och övernattade där. Ett skäl var kanske att vi som kristna ville stå för ett alternativ till det världsliga firandet.
 
Det var också politiska vänstertider i början av 70-talet. Och som en ungdomsvän sa många år senare - främst kanske med tanke på vår studietid i Uppsala, men möjligen även om vår gymnasietid:
- Inte nog med att vi utsattes för en kontinuerlig vänsterpropaganda, vi fick ju aldrig ha roligt heller. Aldrig ett glas punsch, bara te och ändlösa diskussioner.
 
Kanske var det densamma s k vänstervågen* som också bidrog till det nedtonade (synliga) firandet. Alla förment borgerliga traditioner skulle ju nonchaleras och bekämpas. Inga studentmössor syntes på skolan. Men det sades senare att ett drygt dussin personer haft studentmössa på balen (vilken väl knappast var mycket mer än vilket disco som helst).
 
Men annat fanns tydligen privat. En klasskompis sa lite vitt och brett innan vi skildes på skolan: "den som har lust kan komma hem till mig i eftermiddag kl ??". Eftersom jag inte hade annat återvände jag till stan någon timme senare. Sammanstrålade då med någon ur min klass plus några andra. Och vi var väl alla av det lite lurviga slaget, nötta jeans och militärjackor, typ. Men i den stora lägenheten - det verkade inte vara vilken enkel arbetarfamilj som helst - var hela släkten samlad, herrarna i kostym och damerna i tjusiga klänningar. Vi kände oss klart bortkomna. Försåg oss dock ordentligt från det generösa fikabordet, fikade blygt i ett hörn och avvek sedan.
 
När jag sedan kom hem framåt middagstid var ingen hemma. Mina föräldrar var ju lärare och upptagna med egna avslutningar. Jag satte mig ensam vid köksbordet och åt lite blodpudding jag hittat i kylen. När mamma kom hem och gick in i köket sa hon bara "hej" och vi småpratade lite. Efter en bra stund sa hon (utan att gå från diskbänken):
- Men Torbjörn, du har ju tagit studenten idag. Grattis!**
 
Skälet till detta grävande i ungdomsminnena är att det i nyheterna idag talats om kommande studenfiranden och vad det kan kosta. Goda råd gavs också om hur man kan få firandet billigare.
 
Mitt råd: Blodpudding!
 

 
* en som huvudsakligen fanns bland journalister, i media och bland studenter och gymnasister. Men inte lika mycket hos vanliga väljare. Det är bara att se på valresultaten. Borgerligheten i Sverige har aldrig sen 1900-talets början varit så stark som på 1970-talet
 
** Anledningen till detta enkla helt obefintliga firandet i mitt hem berodde nog på att i detta ytterst borgerliga lärarhem var besvikelsen mycket stor (särskilt hos pappa) över studentexamens avskaffande. När den försvunnit fanns ju inget "riktigt" att fira.
 

Kommentarer
Postat av: Den ständige kamraten

Nu får du bestämma dig! Var det ”vänstervågen” som gjorde att du inte fick dricka punsch eller annan läsk eller din självvalda mentala och fysiska ”kristliga” isolering ute vid havsbandet?
Jag var på vårbalen - nykter. Din bror var där med eran krockskadade Opel där han på högersidan målat ”Vad far gör är alltid rätt”. Efteråt for vi flera stycke ur klassen till KGF-lokalen i stan. En del var lite på lyset, en del inte. Trevligt.

Svar: Käre du! Det här är ett kåseri, inte en vetenskaplig text som ska analyseras med exegetisk metod.Yttrandet om punschen gjordes av en av våra gemensamma ungdomsvänner flera årtionden efter vår Uppsalatid under 70-talet:)
Torbjörn Lindahl

2023-05-11 @ 09:13:41
Postat av: Den ”evige”…

Jaha! Då förstår jag. Fattade inte att du denna gång när du muttrar om ”vänster” var kåserande. Sorry.
Hur ska jag då förstå en del tidigare skriverier? Är det också kåseri?

Svar: Det jag kommenterade om vänstervågen - att den var verklighet mer hos journalister, i media och i studentvärlden än hos väljarna i landet generellt - det var inte kåseri. Det är ett faktum. De tre gamla borgerliga partierna har aldrig tillsammans gjort så bra resultat som 73, 76 och 79. "Bokstsvsvänstern", som var stora i många lärosätens studentkårsval, syntes knappt i statistiken i de allmänna valen.
Torbjörn Lindahl

2023-05-12 @ 09:06:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0