201:a dagen. Fjärde söndagen i påsktiden.
Dop var det i högmässan idag. En ung kvinna från Kina blev upptagen i Kristi kyrka. Hon har varit här många gånger, ibland länge, och alltid följt sin mor till kyrkan.* Efter att ha lyssnat till åtskilliga predikningar, läst Bibeln på egen hand och i gemenskap med andra kristna från Kina via nätet, så ville hon till sist ta steget att bli döpt och få räkna sig som kristen på riktigt. Vid kommunionen råkade jag få platsen bredvid henne och det var en glädje som nästan gjorde mig tårögd att se henne ta emot Kristi kropp och blod för första gången efter att i åratal, när hon varit här, knäböjt vid nattvardsbordet för att "bara" ta emot välsignelse.
Sammanlagt var vi 56 deltagare i högmässan, enligt kyrkvärd som uttryckte att är det "bara" 50 -60 deltagare så upplever man numera att det är lite. Så kan det gå.
Snabbt till bönhuset efter kaffet, dit jag (givetvis!) kom alldeles för sent till gudstjänsten kl 13. Men jag fick i alla fall höra större delen av andra predikan, om den "förlorade"/ "återvunne" sonen.
Till densamme predikanten gav jag i samband med middagen, kopia på predikan av Joh. Jac. Rambach om Isaks offrande, men betygade att det inte betyder att jag var kritisk mot något han sade igår - jag kan stå bakom hans gårdagspredikan till 100% - utan bara att Guds ord har sådant djup att nya sanningar och vidgade perspektiv alltid kan fiskas upp.
Efter lite samtal med mig själv och Mats beslöt jag göra som honom och avstå gudstjänsten kl 16. Vi har dock deltagit i fyra gudstjänster under 23 timmar.
Väl hemma - han med cykel, jag med bil - gick vi en promenad tillsammans, vår s k Söndagsrunda. Snabbesök på sjukhuset sen. Dottern för trött för längre besök, vilket det blev när jag sedan avlade rapport hos hennes mamma. Sist in på Kvantum för att handla några småsaker som fattades i hemmet. Men det kan väl Luther inte ha något ermot, jag har med råge uppfyllt den lutherska söndagsplikten att inte försumma Guds ord och predikan.
* jag fick förmånen döpa hennes mor på Påskdagen för sju år sedan, en tid (hur länge?) efter att hon flyttat till Sverige och blivit kristen genom en arbetskamrats förmedling. Också arbetskamraten ifråga hemmahörande i vår gudstjänstgemenskap
Kommentarer
Trackback
