Torbjörn Lindahl

Dock inte pga någon tveksamhet från de aktuella vännernas sida. Nej, det var de s k omständigheternas fel - och kommunikationens.

 

God vän har varit borta en tid. Har inte gått att nå via telefon eller SMS. Så här alldeles på slutet började jag frukta: Han ligger väl inte i sin lägenhet med stroke, oförmögen till kontakt?

 

Men det var falsk oro visade det sig. Om förmiddagen fick jag ett glatt sms om att han varit på retreat och därför haft all kommunikation avstängd. 

 

"Jag är hemma..." läste jag och glad ihågen frågade jag om vi ska mötes "och ta en latte". Positivt svar och mötesplats bestämdes till Smedjan kl 13. För ovanlighetens skull var god vän inte först på plats så efter knappt tio min sms:ade jag "Är du någonstans?"

 

- På tåget mellan Stockholm och Arlanda, kom svaret snabbt.

 

=???

 

Bäst kolla tidigare sms.

- Jag är hemma ikväll, stod det.

 

Så när jag föreslagit möte hade han förutsatt att det gällde i morgon. Och i morgon blir det. Trodde först mig vara upptagen dagtid, så då svarade han "men vi ses i kyrkan i morgon kl 18".

 

=??? (2)

 

Då visade det sig att mitt sms från i måndags med inbjudan till förbönsmässa "i morgon" hade han sett först nu! Och då det sedan visade sig att mitt engagemang i morgon var struket så bestämde vi - och nu är det klart: vi ses i morgon och tar en latte.