Torbjörn Lindahl

om andliga ting blev det med svärsonen ikväll. Eftersom han och familjen ger sig av söderut på onsdag kunde det inte, som förra veckan, ske på Mats' och min ordinarie bastudag. Men eftersom det var mindre än en vecka sen sist kunde vi uttala den replik som Mats och jag alltid inleder våra bastukvällar med:

 

Efter bastun blev det bl a tal om hur Gud kan nå och kalla en människa till Guds rike. Gud kan ha olika ingångar i en människas liv beroende på hennes personlighet. Vilken av hennes själsförmögenheter ligger mest lättillgänglig? Är det känslan, viljan, samvetet eller förståndet? Och vilken av dessa sätter mest sin prägel på personen?

 

Är det känslan så kanske ett avgörande steg på vägen till tro är någon form av upplevelse, erferfarenhet. En människa präglad på det sättet kan lätt uppfatta andra kristna som likgiltiga.

 

Om huvuddragen i personligheten snarare är viljan så kanske "komma till tro" mer präglas av beslut: "äntligen bestämde jag mig". Då kanske också andra kristna uppfattas som obeslutsamma.

 

Om det avgörande i en människans omvändelse erfarits i samvetet -  Gud har gett min oroliga skäl frid genom förlåtelsen - så kan det bli det präglande. Och andra utan lika stark samvetsupplevelse kan uppfattas som oengagerade

 

Om förståndet varit Guds huvudingång och människan i huvudsak övertygats av argument så kanske andra uppfattar personens tro som intellektuell och teoretisk, medan man själv tycker andra kan vara för ointresserade av djupet i tron.

 

Roligt få tala om detta igen. Två gånger har jag berört det ordentligt i predikningar. Dels i inledningspredikan vid OAS-möte i Älvsbyn 2007 (eller 2008?) under temat Du grep mig och blev mig övermäktig och dels vid ELM-BV Syd sommarmöte några år senare.

 

Min huvudtes är väl att även om Guds ingångar i människors liv kan vara olika pga personlighet så måste Gud på sikt genom sitt ord få beröra åtminstone något av alla själsförmögenheterna. Hela personen måste bli berörd i hjärtat.

- - - -

I morgon (tisd 25/7) kl 18 firar vi en mässa med förbön för Maria som redan i över halva sitt liv varit rörelsehindrad och och rullstolsburen och nu på detta drabbats på ett sätt som kan vara mycket allvarligt. Kära läsare (och andra) som är bedjare får även vara med oss även om det blir på avstånd.