272:a dagen. Apostladagen. Femte söndagen efter Trefaldighet.
32 var vi i kvällshögmässan. Knappt hälften satt kvar och fikade kortare eller längre stund.
Inspirerad predikan av Bosse. Som ofta mest över GT-texten, ur Jeremia. Och när han talat länge nog och man tänkte att det närmade sig slutet ...men jag måste bara få säga något kort om episteln också. Och det gjorde han. Men man hade en bestämd känsla av att han fick hålla i sig så han inte skulle segla iväg 30 minuter till. Nå, den som varit på laestadianskt stormöte är ju van vid timslånga predikningar...Och allt han sa var nyttigt och uppbyggligt.
Fick också med mig en tjock bunt fina blanka papper som arbetskamrat funnit på kontoret till ingen nytta. Och då hon vet att jag alltid gillat skriva mina predikomanus (stolpar) på blanka papper så hade hon lagt den tjocka bunten i kontoret, fint ombundna med vackert band och erbjudit mig ta dem.
Att jag vant mig skriva predikomanus på blankt papper beror på att jag vid tiden för inträdet i det heliga prästämbetet hade massor av dylika som var korrektur för tidskriften Carex (minns ni den?) vars redaktionssekreterare jag då varit i drygt att år. De ark på vilka korrekturen kom hade en sådan behaglig kvalitet att jag snabbt vande mig att använda baksidorna som anteckningsblock när korrigerandet var avklarat. Kulspetspennan glider så lätt på glatt papper, vilket gör att inspirationen - ett ord som min gamle kamrat särskilt noterar - tydligt förökas.
Några år in på 80-talet lade vi ner tidskriften och tillflödet av goda pappersark upphörde - även om de jag hade nog räckte 80-talet ut. Men sen var goda råd dyra. Men snabbt fann jag en utväg. De affischer från Svenska kyrkans nationella nivå som levererades i parti och minut till pastoratet för uppsättning i alla kyrkor hade också acceptabel kvalite: glatta och lite tjockare än vanligt stencilpapper. Baksidorna kunde användas om man delade affischerna i lagom stora delar.
Fungerade i några år. Sen försvann de också. Numera är det lokala informatörer som trycker upp alla affischer - på vanliga kopieringspapper! Inget för predikomanus.
Tur att jag fått vissa buntar med glatt papper som inte längre ska användas. Nu har jag troligen med råge för mina behov livet ut.
OBS! att det bara är huvudgudstjänstpredikningar som kräver denna speciella papperskvalité. Eftermiddagspredikningar i bönhus (laestadianska) eller missionshus (EFS-Nederluleåtiden) håller jag alltid utan manus.
Även föredragsanteckningar - t ex för föredrag i alphagrupp eller OAS-möten - skrivs på annan typ av papper, förträdesvis baksidan av gamla valsedlar.
Varför olika typer av tal kräver olika papperstyper har jag inget bra svar på. Vana? Eller rent av en fobi? Full försåelse om någon av kära läsarna anser det vara dags för en domkapitelsanmälan igen.
Om drygt två månader ska jag hålla oration vid prästmöte för Missionsprovinsen. Då lutar det åt att stolpar* skrivs på baksidor av gamla valsedlar. Frimodig kyrkas GIVETVIS!
* att skriva ut predikan/föredrag i sin helhet - i förväg! - har aldrig varit aktuellt för mig.
Och eftersom vi firar Apostladagen idag kan jag ställa frågan: skrev någon av apostlarna någonsin en predikan i sin helhet i förväg?
Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte
Valsedlar blir bra anteckningslappar såvida inte partiet även har namn på baksidan. ;-)
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Den gamle kamraten
Om apostlarna i förväg skrev sina predikningar vet jag inte. Troligen hade de inte tillgång till en massa gratispapper utan litade på sitt minne och åhörares förmåga att memorera. Nån sorts anteckningar förde de nog. Paulus skriver ju om ”häften” han lämnat nånstans.
Sedan ska man kanske inte ta deras livsstil och vanor till intäkter för allt. Vad jag fattat körde de inte heller bil eller handlade i varuhus.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Ann O Nym
Hur är det med transpirationen? ökar den i paritet med inspirationen ?
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
