271:a dagen. Den förlorade Fadern
heter en nyskriven artikel jag blev tipsad om idag. Författad av prästen, docenten Folke T Olofsson. Du finner den på www.kyrkligdokumention.nu.
Klart läsvärd skulle jag väl säga. Handlar både om fäders viktiga roll i samhället och om den brist på fäder som ger många pojkar en osäker uppväxt med många negativa följder.
Men fokus är kanske mer på det faktum att Fadern nu är på väg fasas ut även i kyrkolivet där alla förment patriarkala och hierarkiska ord och uttryck i samband med "Gud" ska tas bort i liturgin och böner.*
Givetvis berör han den s k ämbetsfrågan också, dvs frågan om det spelar någon roll om prästen är man eller kvinna. Givetvis gör det det. Prästen är ju en ikon (bild) av Sonen - och därmed även av Fadern.**
Även tar han upp Jungfru Maria, Guds Moder. Om inte hon får sin rätta plats i kyrkans liv kommer något alltid att halta.
Var god läs!
* dock märker du inte detta i Hertsökyrkan. Där håller vi oss till det gamla.
** där fick jag som gammal s k kvinnoprästmotståndare vatten på min kvarn.
Kommentarer
Postat av: Maria
Jag gillar inte att man inte kan säga ”Han” om Gud. Det retar mig varje gång man ersatt Han med Gud. ”Ära åt Gud i höjden och frid på jorden, bland människor som Gud älskar”
Det blir ju dessutom störande upprepning med Gud två ggr i den meningen.
Om man har problem med att Gud är en Han så tycker jag man ska gå till en psykolog. Då är det nåt fel i barndomen som man borde bearbeta ist för att börja ändra i liturgiska sånger, och än värre: i bibeln! Det är bokstavligt talat sjukt att hålla på så.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
