Torbjörn Lindahl

Givetvis bör dagen ha det namnet och inte Annandag jul. Det är en dag med martyriet och den kristna bekännelsen i centrum. Även martyrdag efter den förste kristne martyren Stefanos. Passande då att Mats och jag valde att kliva av bussen vid Örnäsets kyrka istället för att följa med ända till Hertsön. I Örnäskyrkan var det nämligen Stefan Aro som höll mässan och predikade.

 

Ytterligare några var det som liksom Mats och jag beslutat sig för att nonchalera hebréerbrevets förmaning om att inte överge sin församlingsgemenskap. 7-8* av de drygt 25 närvarande var människor man känner igen som trogna i Hetsökyrkan.

 

Inget fel på gudstjänstens genomförande men några inslag i liturgin från senaste handboken vilka enligt min ringa mening absolut inte på något sätt är bättre än det mer traditionella - och absolut gedignare - som vi följer i Hertsökyrkan. Sen behövs ju mycket information till, och övning med, den lilla gruppen trogna för att få till en levande församlingsaktivitet i liturgin. Här har Stefan en kallelse och en uppgift. Har det varit möjligt i Hertsön så är det möjligt i Örnäset. Under den tid jag var distriktspräst I Örnäset (1992-2000) så började vi jobba på det, men sedan har kanske inte engagemanget - av inre övertygelse! - varit lika starkt hos de tjänstgörande prästerna.**

 

Eftersom jag alltid behöver röra mig valde jag promenera hem. Det gick bra men en bit efter Lulsundet blev tröttheten stor. Och när jag tagit mig uppför backen Gymnasievägen beslöt jag stanna ett ögonblick och titta på klockan. Och den ytterst minimala kropprörelse det innebär få fram vänster arm och klocka gjorde att jag ytterst obetydligt vinglade åt höger.En sådan situation klarar man ju normalt genom att flytta höger fot sju cm åt sidan. Men inte jag. Istället hamnade jag på marken. Och då var frågan hur man tar sig upp. Hade bara käppen, inte rollatorn. Jag ska inte trötta läsarna med ytterligare detaljer men med hjälp av tillräckligt stadig plogkarm gick det till sist.

 

Gick sedan förbi Marias boende men hon låg och sov. Det gjorde dock inte den ytterst vänliga personalen som bjöd mig på kaffe med kaka. Tack för det.

 

 

* och bland dessa ett par som just är i flyttagen från Hertsön till Örnäset och då kommer att ha bara några stenkast till  Örnäskyrkan 

 

 ** jag hänvisar återigen till min serie om 5-6 bloggposter Med gudstjänten i centrum, från sommaren 2019