Torbjörn Lindahl

på Sunderby sjukhus följde jag Maria till idag. Samtal om fortsatt behandling. Fika sen i caféet innan Maria med assistent tog Hk-buss till Piteå sjukhus där en "röntgen" (egentligen magnetkameraundersökning) av levern skulle utföras. Att den inte också gjordes på Sunderby sjukhus är väl en följd av regionpolitikernas behov visa väljare i hela länet att var de än bor ska de få någon liten smula av regionen.

 

Det var samma sak när min mamma på ålderns höst skulle få sin begynnande artros i knäet undersökt. Då fick jag först skjutsa mamma till sjukhuset i Kalix (7 mil enkel väg) för röntgen och senare till Piteå sjukhus (5 mil enkel väg åt andra hållet) för att möta en ortoped som gav sin bedömning utifrån röntgenbilderna. Kul att kunna ge sitt bidrag till den inomlänliga* regionalpolitiken.

 

Nå, när nu Maria åkt iväg för att ge sitt bidrag till utvecklingen i någon av kommunerna utanför Luleå, ringde jag god vän i Boden och inbjöd mig på besök.

- Jag är just borta men ska strax fara. Ta en liten omväg så hinner jag hem.

 

Sagt och gjort. Körde av i Norra Sunderbyn och tog färjan till Avan (fick bara vänta några minuter), södra sidan av älven till Hedenbron (dammbron var stängd) och strax i Boden. Där fick jag mat och kaffe, goda samtal och - givetvis! - bön.**

 

 

* Obs! Nyskapat ord som t o m min gamle kamrat måste uppskatta 

 

** Det - för mig - angelägnaste böneämnet kan nog kära läsarna gissa! Till kära läsare som saknar sådant som förr mer frekvent kunde läsas på denna ringa blogg (inte Ann O Nyms favoritämne, motorcyklar) såsom div kyrkokritik och undervisning i andeliga ämnen; jag har just nu 0 ("noll") inspiration till dylikt. Att vår 42-åriga (just nu om exakt en månad) dotter kan vara död inom några månader är så totalt obegripligt overkligt att allt annat (utom Jesus!) förlorar sin betydelse.