Torbjörn Lindahl

...får man ha i benen.

 

Det fick jag bevis på idag. Ställde in bilen i garaget. Men just när jag gått insåg jag att mobilen saknades. Åter till bilen där mobilen låg på passagerarsätet. Ut igen för att inse att bilen stod osnyggt snett på sin plats. In i bilen igen och flytta den något lite, varvid jag återigen glömde mobilen på passagerarsätet. Men det märkte jag inte förrän jag kommit in i lägenheten. Då blev det promenad tillbaka till garaget. Men kommen halvvägs insåg jag att jag glömt bilnyckeln, vilken jag direkt jag kom hem hängt på sin rätta krok innanför dörren. Alltså blev det att vända mot lägenheten igen och sen gå till garaget.

 

Det man inte har i huvudet...

 

Allt detta hände på morgonen då jag återkommit från Maria där jag sovit varje natt sedan det allvarliga beskedet förra torsdagen. Dock fick jag i afton ett sms att hon ville pröva sova ensam i lägenheten. Förståeligt då jag inget annat gjort än sovit i ett annat rum.

 

På kvällen mässa i Hertsökyrkan, ledd av Mats som till hjälp hade ung prästkandidat. Efteråt bjöd jag hem Mats och Eva och Lars-Gunnar Ottestig på fika med samtal och bön. När vi efter kvällspsalmen 510 skulle avsluta med aftonbön så var det Eva som ledde i bön. Men hon är ju uppfostrad EFS:are! Detta är något som mina vänner i laestadianien borde lära sig: i mindre och familjära sammanhang kan både en icke-predikant - och kvinna! - lika gärna "leda i bön".