299:e dagen. Hemfärd
blev det idag för Mats och mig. Samma väg fast andra hållet. Enda skillnaden att vi inte tog paus på Vippabacken utan på Nilles. Det var nån viss grillrätt Mats var sugen på och eftersom det var han som hanterade ratt och pedaler så var jag bara tvungen hänga med. Vårt förblivande minne av gårdagskvällen var att det var en fin och värdefull kväll.
Oerhört stort detta - jag är osäker på om lekmän riktigt kan förstå det - att som ämbetsbröder få mötas i stor enighet, utan folk som vill så split eller fastna i ovidkommande sidodetaljer. Där man kan dela både sina bekymmer och sin oro för framtiden, men också sina förhoppningar, i en anda av gemenskap och tillit. Och sedan få lägga allt i Guds händer i gemensam bön i vilken alla deltog med egna ord, inte bara en som leder bönen.
När Mats stannat för tankning på OK i Töre hade han vänligheten också stanna till en stund vid kyrkogården så vi fick besöka mina svärföräldrars grav, be en bön och sjunga första versen av psalmen Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt.
Svärfar var en trotjänare som präst. När han höll sin sista predikan var han närmare 90 år.
Väl hemma tog jag först igen gårdagens missade blogg och nu dagens. I morgon kväll får jag inte gå i mässa eftersom jag predikar på Fridsförbundet kl 18.
Kommentarer
Trackback
