Torbjörn Lindahl

får jag väl börja med när jag skriver denna fredagsblogg en dag för sent. För någon timme sedan kom ett sms fullt av omsorg från min svägerska: Allt väl hos dig? Saknar blogginlägg från igår. Ser man på, folk läser och bryr sig.

 

Att människor tar del av denna ringa bloggs visheter märktes i all synnerhet förra veckan då jag berörde den lekmannaledda mässan på Stormötet i Liviöjärvi. Under senaste veckorna har dagliga besökstalet på bloggen pendlat kring 150 (eller lite över) per dag. Men när jag gett min syn på sagda nattvardsgång måste ryktet gått för den följande veckan var besöken ca 270, 410, 420, 320, 240, 230, och 190. (Så nu verkar det vara på väg mot normal nivå igen.)

 

Att bloggen läses också i vårt östra grannland fick jag personligt vittnesbörd om då Mats och jag besökte min prästvigningskamrat Timo Saitajoki med hustru och son i hans hemgård (nu fritidshus) på finska sidan av Muonio älv. Även Stefan Aro med hustru var med och Lars-Gunnar Forsberg som redan för många år sedan bytte prästrocken mot lärarrollen.

 

Med så många kristna samlade, goda vänner varav flera präster, kan det inte bli annat än fina uppbyggliga samtal om det som till kristendomen hörer; tron, syndernas förlåtelse, personliga vittnesbörd och relationen väckelsen-kyrkan. 

 

Innan vi skildes hann vi även be tillsammans för alla böneämnen vi bar på och för varandra.

 

Mats och jag övernattade, övriga tre åkte hem när timmen blivit sen.